Nu är den utläst, min första Dalziel/Pascoe-deckare. Jag åkte på en riktig dunderförkylning i mellandagarna (alltid när man är ledig från skolan…), och när febern lagt sig kom jag snabbt in i A Clubbable Woman (vet inte om den finns översatt till svenska? Har letat men inte hittat), som utspelar sig på en rugbyklubb i England. Jag har hört så mycket bra om Reginald Hill så erkännas bör att mina förväntningar var ganska höga. Kanske var det därför jag blev lite besviken, för egentligen är det en rätt bra deckare, men jag vet inte, jag fastnade aldrig riktigt. Jag fick ingen direkt känsla för karaktärerna (gillade varken Dalziel eller Pascoe), intrigen kändes inte riktigt medryckande och jag slutade boken med ett ”Jaha” (jag gissade dessutom ganska tidigt vem mördaren var och hade rätt i person men fel om motivet). Nu låter jag som sagt jätteskeptisk, och det är egentligen orättvist. Det är en klassisk engelsk deckare, toppen om man söker en oblodig deckare utan krypande känslor och så vidare – bara inte riktigt min smak, av någon anledning.
Deckarhuset
Allt om deckare
