Jag minns att jag någon gång har läst en deckare av Agatha Christie som riktigt ung men inte vilken det var av alla hennes böcker och inte vad den handlade om. Därefter har jag läst väldigt många deckare. Så många deckare att jag för ett bra tag sedan kände att jag fått nog. Kände inte att det fanns fler varianter på att lösa mordgåtor samt att jag ofta listat ut vem mördaren var efter att mindre än halva boken var läst. Så jag lämnade deckarna bakom mig.

Deckarsuget kom tillbaka

För några veckor sedan när jag med hjälp av flera bokbloggare sammanställde en lista på riktigt bra deckarförfattare, kände jag däremot att deckarsuget var tillbaka. Fast rädd för att bli besviken så kände jag att det var bäst att återgå till källan, allas vår egen Agatha Christie och hennes första bok; The mysterious affair at Styles (svensk title: En dos strykin). Den här boken introducerar Agatha Christies berömda gestalter Arthur Hastings och Hercule Poirot och utspelar sig under första världskriget på godset Styles. Hastings blir inbjuden till Styles av sin vän Johan Cavendish där familjerelationerna är minst sagt komplicerade. Johns styvmor har nämligen en ny yngre oomtyckt och tvivelaktig make och situationen blir inte mindre komplicerad av att styvmodern blir mördad under Hastings besök.

Klassisk Christie

Det här är en klassisk Agatha Christie deckare som både är rolig, lättläst och som nu fått mig vilja återgå till läsandet av deckare. Det fantastiska med den här boken är att den är så tidlös och fastän den är skriven år 1916, skulle den lika gärna kunna varit skriven idag på grund av språkets lätta flöde. Christie är även fenomenal på att ständigt ge läsaren ledtrådar samt låta läsaren förvirrat och hejdlöst försöka gissa sig till lösningen på gåtan ända tills sista sidan av boken. För mig var det komplett omöjligt att gissa mig till mördaren. Något som för mig fungerade som en liten morot hela boken igenom. Boken bygger heller inte så mycket på spänning utan på logisk slutledningsförmåga och även om jag verkligen älskar spänningsuppbyggda böcker så  är det uppfriskande med en bok som mer fokuserar på lösningen av ett problem än att vara rent spänningsunderhållande.

Vadslagning

Några intressanta detaljer om boken är att tydligen, av vad jag har läst om boken, skrevs den på grund av en vadslagning mellan Agatha Christie och hennes syster, där systern argumenterade för att Christie inte kunde skriva en deckare där systern inte förrän i slutet av boken kunde lista ut vem mördaren var. (Alltså inte bara jag som letat deckare med överraskningsslut.) Så jag misstänker att vi alla får tacka systern för Christies långa deckarkarriär. Efter att boken släppts så fick Christie också många fantastiska recensioner men hennes egna favorit var tydligen från Pharmecutical Journal som hyllade: “this detective story for dealing with poisons in a knowledgeable way, and not with the nonsense about untraceable substances that so often happens.  Miss Agatha Christie knows her job.”

Skrivet av Anette

Denna recension vann tredje pris i vår födelsedagstävling.