I jobbets bokbytarhylla hittade jag två Åsa Larsson deckare Den första – Solstorm – är också den första med juristen Rebecka Martinsson i huvudrollen. En enveten klass två förkylning propsade på ett par dagars kurerande hemma i soffan och nu kom böckerna väl till pass. (Bokbytarhyllan är förresten en raffinerad form av fildelning då nästan alla författare skriver på datorer nu för tiden. Att det därmed skulle vara olagligt ska jag låta vara osagt. Förmodligen något Rebecka Martinsson skulle kunna ge svar på.)

Hon – Rebecka – kommer ifrån Kiruna men arbetar på en stor advoktabyrå i Stockholm. När en barndomsvän tvingar henne tillbaka till hemstaden ramlar hon huvudstupa in i utredningen kring mordet på Kristallkyrkans andlige ledare Viktor Strandgård.

Snabbt dras man in i handlingen och myllret av personer som alla pockar på sin del av berättelsen och uppmärksamheten: Polisinspektörerna Anna-Maria Mella och Sven-Erik Stålnacke, alla kyrkans män och Rebeckas åldrande granne ”Sivving” för att nämna några.

Historien tätnar alltmer och den norrländska vinternatten sluter läsaren och Rebecka Martinsson i ett järngrepp tills det inte går att lägga ifrån sig boken förrän den nått sin våldsamma upplösning.

Men vad hände sen. Boken tar slut alldeles för fort och man läser håglöst igenom författarens tack till alla som hjälpt henne med bakgrund och detaljer.

Men visst ja, jag hade ju en till: Det blod som spillts. Jo där får man reda på att Rebecka tvingats till en tids konvalescents och inte riktigt kommit igång med arbetet igen. Innan vi vet ordet av är hon tillbaka i Kiruna ovetandes om att ännu en präst bragts om livet – men denna gång en kvinnlig, den kontroversiella Mildred Nilsson.

Åter får vi möta ett myller av människor och därtill en varg som vandrar i bygden och bokens utmarker. Liksom i den första boken stegras spänningen och otåligheten och mot slutet tvingas jag hoppa över alla utvikningar och sidospår för att inte förgås av spänning, och tröstar mig med att jag kan gå tillbaka och läsa dem sen…

Än en gång kändes det som jag skulle vilja veta mer – hur gick det sen? Men efter tack och tack samma tomhet. Men vänta nu. Den första boken kom 2003 den andra 2004 och nu skriver vi 2010. Det måste finnas fler. Förkylningen känns bättre och det är bara tre minuters promenad till Akademibokhandeln i Skrapan.

Jajamensan där var den: Svart stig – utkom 2006.

Missa inte heller ”Till dess din vrede upphör” som utkom 2008!