När frilansjournalisten Konrad Jonsson får reda på att hans adoptivföräldrar, Herman och Signe, har blivit mördade återvänder han till Tomelilla för första gången sedan tonåren. Sonen Klas och Konrad är de enda arvingarna, och de blir snabbt misstänkta. Samtidigt tampas det lilla samhället med främlingfientlighet och fördomsfullhet och när två invandrarkillar kopplas till dådet istället känner Konrad på sig att det är något som inte stämmer.
Tillbaka i hembygden konfronteras Konrad också med sitt förflutna. Hans riktiga mamma, Agnes, var en polsk flykting och försvann spårlöst när Konrad var sju år gammal. Polisen drog slutsatsen att hon måste ha övergett sonen. Konrad beslutar sig för att ta reda på vad som egentligen hände.
Det som ska sonas är Olle Lönnaeus debutbok. Som så många andra kriminalromaner använder han sig av händelser från andra världskriget för att förklara nutidens händelser. Det är helt klart en bra bok, men inte riktigt min stil. Tycker ibland att han vränger till språket i onödan. Hade också önskat lite mer inblick i Konrads äventyrliga yrkesliv, även om jag inser att det inte har någon betydelse för mordhistorien i detta fallet.