Så var den då här, Flickan som lekte med elden, den andra filmen baserad på Stieg Larssons Millenniumtrilogi.

Jag tror det är få som har något emot när jag säger att Noomi Rapace gör en strålande insats som Lisbeth Salander. Hon är trovärdig, rå och hon ser ut som man tänker sig Lisbeth Salander. Mikael Blomkvist spelad av Mikael Nykvist är lite knepigare. Jag tror min sambo satte fingret på det när han sa så här ”Hade det inte varit bättre om Paolo Roberto kom till undsättning istället för Blomkvist”. Det vi såg var en tafatt man utan pistol som inte riktigt visste vad han skulle göra av sig själv i en situation där den sedvanlige hjälten skulle komma insmygandes med pistolen säkrad och beredd med en karatespark. Det Stieg Larsson gör är ju att vända på könsrollerna. Det är inte Mikael Blomkvist som är hjälten, det är Lisbeth Salander, vilket känns ovant.  Om man istället vände på scenen och det var en kvinna som hittade Mikael Blomkvist blodig och hon var osäker på om skurken/skurkarna gömmer sig bakom knuten och inte hade något vapen skulle man troligen tyckt att det var ett fullkomligt normalt beteende.. för en kvinna.

Sen kommer vi till det ständigt återkommande…  Det är svårt att göra om en bok till film! De som älskade böckerna har stenkoll på vilka delar som tas bort eller inte återberättas ”korrekt” och om man inte vill ha en mastodontfilm på 4-5 timmar så måste det kapas och det måste kapas rejält.

I det här fallet så var det dessutom inte ens meningen att andra boken skulle bli en hel film utan istället skulle man, om jag fattat det rätt, göra en tv-serie av 2:an och 3:an i 6 delar, innan folkmassan rasade och krävde 3 filmer. Därför känns filmen kapad, därför är kvalitén på skådespeleriet och filmningen inte av samma klass som första filmen och därför lär vi inte känna karaktärerna så väl som man gör i böckerna. Tråkigast av allt är att traffickinghärvan, som tar stor plats i boken, kommer i skymundan i filmen.  Trots detta tycker jag väl ändå att filmskaparna gjorde ett så gott jobb de kunde med de förutsättningar de hade, men det går tyvärr inte att ge filmen ett toppbetyg med hänvisning till ovanstående brister.

Annars kan man konstatera att smaken är som baken. Sam Sundberg skriver om hur han stör sig på att Lisbeth Salander använder sig av fel typ av dator. Hackers använder tydligen inte Mac?  och Fredrik Strage tycker att karaktärerna är osannolika och att Paolo Robertos närvarande i filmen och böckerna är absurd. Jag kan förvisso förstå att det kan vara irriterande för en person som har bra koll på datorer att upptäcka att hon använder en mac istället för.. Ja vadå?  men är det verkligen värt att skriva en hel artikel om det? Att Paolo Roberto är med tycker jag bara är kul.  Efter filmens slut hörde jag folk i biosalongen som sa ”Åh jag vill att nästa film ska komma nu!” blandat med ”Den här var inte alls lika bra som första filmen”

Mitt tips är: Gå och se den du så du också kan ha en åsikt!