Hole i Hong Kong

VISST är det polismannen Harry Hole själv som lurvar runt i Hong Kong, precis som några av er gissat!

 

Harry Hole är en Jo Nesbö karaktär, för den som missat honom. Och varför befinner han sig i Hong Kong, och inte i Oslo, som man kunde förvänta sig?

 

Det handlar om återhämtning efter katastrofutredningen i Snömannen. Nu dränker Harry Hole sina sorger och sin djupt olyckliga kärlek i alkohol och en nypa opium. I Hongkong.

 

Självklart har han ställt till det ordentligt för sig även där, med bl a den kineskiska maffian, och han befinner sig i ständig rörelse.

 

Polisen Kaja Solness från Oslo skickas till Hong Kong för att hämta hem vraket till utredare eftersom man nu har ett extra vidrigt och svårt fall att lösa hemma i Oslo. En sällsynt grym seriemördare. De båda offren har drunknat i sitt eget blod, och man finner 24 stickhål i munnen på båda två.

 

Vad handlar det om? Tortyr?

 

 

Som vanligt är storyn tät och innehållsrik och med Nesbös skickligt ihopvävda ledtrådar är det här nog den bästa Holethrillern så här långt. Ett lysande mästerverk, faktiskt!

 

Läs Pansarhjärta, och förfasas!

 

 

Detta inlägg är publicerat under Okategoriserade av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.