Intervju med Tove Alsterdal

Beskriv dig själv med 3 ord.

Vänfast. Enveten. Gränslös.

.

Hur kom du på idén skriva kriminalroman, det är ju annars som manusförfattare jag som publik tänker på dig?

Jag fick en idé som jag var tvungen att skriva, som var som ett blixtnedslag rätt ner i vår tid. Det var historien som drev mig.

.

På vad sätt skiljer sig manusskrivande  och att skriva en thriller?

Mycket mer än jag trodde. När jag skriver manus har jag scenograf, skådespelare och regissör som gestaltar texten, i romanen måste jag göra hela jobbet själv för att historien ska bli levande i läsarens huvud.

.

Vad var det som triggade valet av ämne till Kvinnorna på stranden?

Idén om en död människa som flyr iland på en strand och ingen jävel bryr ig. I kriminalromaner brukar det bli stor uppståndelse när man hittar ett lik, men i verkligheten flyter döda kroppar i land rätt ofta på stränder i södra Europa, dit vi andra reser för att semestra. Och så var det detta med slaveriet, att det aldrig har upphört. utan bara gått under jorden. Jag triggas av verkligheten.

.

Varför säljs det så mycket kriminalromaner idag?

För att vi har det så bra. Vi behöver spänningen, brottas med frågor om liv och död,. Det känns kanske inte alltid att man gör det när man går och handlar middagsmaten.

.

Kriminalromanens status i litteraturen är, trots läsarnas begeistring, inget vidare. Hur ändrar vi på det?

Varför ska vi ändra på det? Status är fullkomligt oviktigt, både för människor och böcker, tycker jag. När man stirrar sig blind på status missar man garanterat det som är viktigt. Kriminallitteraturens roll är inte att vara fin. Den ska vara spännande. Den ska innehålla mord och gåtor. Den är folkets litteratur framför allt, en levande kultur och det tycker jag är underbart.

.

Om du skulle ge dig själv en kriminalroman i present, vilken skulle det vara och varför?

Dennis Lehanes nya, för att han är en av en av de absolut bästa.

.

Vad i din privata bokhylla skulle överraska dina läsare?

Ingen aning, jag har allt i min bokhylla, från Jackie Collins till Dostojevskij. Inget överraskande med det. Mina vietnamesiska och tjeckiska lexikon kanske? En gång i tiden var jag besatt av att lära mig alla språk.

.

Vilken var den första boken du läste alldeles själv?

Vet inte, men en av de första stora läsupplevelser jag minns är  ”Tacka vet jag skorstensgränd” av Gunnel Linde. Sorgligt bortglömd, men den har kommit ut igen! En tjej sitter i ett fönster och snackar med en skorstensapa som heter Tralliputchi. Jag har älskat tak sedan dess.

.

Vill du berätta lite om vad du jobbar med just nu?

En ny film tillsammans med Helena Bergström och en ny roman. Det blir också en bred och internationell thriller, som förhoppningsvis kommer ut hösten 2011.

Detta inlägg är publicerat under Allmänt, Böcker av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.