Kära Tomten: Pekplatta nr 2

Kära Tomten,

Jag är väl medveten om att du hoppat över mig de senaste 30 åren, men i ÅR har jag varit snäll, jag lovar…

OM du håller med, och mot förmodan skulle ha vägarna förbi vår avkrok, ställer jag ut en skål risgrynsgröt och en Besk innanför verandadörren, till höger under bänken. ( OBS ! Ta inte snapsen under bänken till vänster, den är till Lantis Lasse, då blir han sur!)

.

iPad

Skulle du överväga att lämna ett paket, skulle jag bli glad för en iPad. Eftersom jag inte är helt säker på hur de fungerar så ber jag dig att inte glömma bruksanvisningen (jag är en teknisk katastrof, tyvärr).

Bara för säkerhets skull – jag blir inte ledsen om du hoppar över mig i år igen, bara lite lite besviken…

Detta inlägg är publicerat under Allmänt av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.