Ordbok? Nix. Här handlar det om familjen Hybris, som glatt och obekymrat emigrerar till främmande land där vi förstås inte talar tungomålet, utan ordbok.

Klokt? Tja. Det har gått rätt bra. Jag tänkte mig en dag en tidning som såg ut lite som vår svenska Misstänkt. Jag gjorde ett försök att på min mycket rudimentära spanska förklara för den gamle mannen vilken tidning jag ville ha och langade fram de 1.09 EUR som alla veckotidningar kostar i detta land. Mannen stoppade snabbt ner tidningen i en brun helt neutral papperspåse. Hmm. TJUUUSIGT…tänkte jag. Väl hemma igen slängde jag påsen på vardagsrumsbordet och slog mig ner bredvid sonen, i soffan. Satt en stund och funderade över vad som får killar som Jo Nesbö att skriva som han gör. Har just läst klart en annan roman, inte kriminalroman, men där skrivsättet påminner inte så lite om Jos.

Sonen i Familjen Hybris tar papperspåsen, drar fram tidningen och ser först förväntansfull ut. Sedan förvånad, varpå i en viss förlägenhet spred sig över gossens ansikte, innan förvirringen släpper och han räcker sin moder tidningen med en svårt NEDLÅTANDE blick.

Vad jag köpt? En så kallad ”Herrtidning”…