Paganinikontraktet

Alexander Ahndorils och Alexandra Coelho Ahndorils andra historia om mord har kommit ut i handeln. Paganinikontraktet.

.

Handlingen

Denna gång ingår vapensmuggling och en hel massa olika människor med mer eller mindre vidriga öden. Så många karaktärer att jag virrar till det ideligen. Vi möter förstås än en gång den sympatiske polisen Joona Linna med sin helt otroliga intuition, och han har dessutom fått en ny vapendragare i form av den älvliknande SÄPOinspektören Saga Bauer.

Generaldirektör med ansvar för vår vapenexport hittas hängd i sin Östermalmsvåning och allt tyder på självmord.

Den unga chefen för Svenska Freds- och skiljedomsföreningen Penelope Fernandez seglar i skärgården med sin pojkvän och syster och blir förföljda av en mördare.

Hemliga, underbordetsanktionerade vapenleveranser till korrupta länder Afrika.

.

Första boken

Jag gillade den första boken, och den andra håller också måttet som avkopplande spänningsläsning. Förvänta er inget mästerverk, det är det inte. Som inlägg i debatten om högaktuella samhällsproblem, i deckarformat är den inget vidare, läs då hellre något av Roslund & Hellström, om det är vad du söker.

Det gläder mig dock att denna andra bok är något mindre späckad med bihistorier och vad jag i Hypnotisören upplevde som lösa trådar.

.

Språket

Språket gläder mig, det håller samma höga kvalitet som i första boken, men historien innehåller i mitt tycke fortfarande alltför mycket grymt våld som jag gärna sluppit. Jag grips inte lika mycket av spänning som av äckel, tyvärr.

.

Min åsikt

Min åsikt? Lyckat tidsfördriv – ja. Paganinikontraktet är tillräckligt underhållande och inte ens bitvis tråkig, så det är helt ok att lägga ner tid på att läsa den.

Detta inlägg är publicerat under Böcker av Mi. Bokmärk permalänken.

Om Mi

Namn: Mi

Roll: Bloggskribent

Om mig: 49-årig yrkesarbetande 2-barnsmamma i Skåne, som inte kan leva utan böcker. Är bara intresserad av böcker, struntar helt i musik, film och tv-serier.

Bor: I Bjärred, sydvästra Skåne, tillsammans med man och två siameser. Barnen är utflugna och kommer bara hem för att stjäla böcker ur mina hyllor.

Böcker: Pocket eller inbundet spelar ingen roll, men en ljudbok tar jag inte i. Försökte en gång, men kände mig lurad på läsupplevelsen. Bloggar om läsupplevelser, efterlängtade utgivningar, biblioteksbesök, lustiga antikvariat i världen, udda författare och jakten på den ultimata läsupplevelsen.


Gillar framför allt denna typ av deckare: Nyutgiven och mycket gammal litteratur är lika intressant. Jag är absolut ingen litteratursnobb utan läser allt jag kommer över. Utan urskiljning kan omgivningen ibland tycka. Så länge det är välskrivet och spännande fungerar det för mig. Läser om möjligt på originalspråk, eftersom viktiga känslor kan försvinna i en översättning. Jag gillar författare som vågar skapar något eget, unikt, och inte följer receptet för hur en bestseller ska se ut. Allt som har ett vackert målande språk och spänning i ett. En bok jag inte kan vara utan är Rex Stouts The League Of Frightened Men från 1935. Det jag ogillar är dussinförfattare som Läckberg och Marklund. Ja, allt som känns oinspirerat och oengagerat. Serier där samma personer dyker upp i flera romaner är något av ett hatobjekt. Som språkpolis får jag allergiska utslag av många slit-och-slängböcker. Tyskungen har så dåligt språk att jag faktiskt kastade den. Det händer inte ofta. Stavfel är fasansfullt, grammatiska grodor = papperskorgen.