Martin Melin har jobbat som polis i 22 år, men för det svenska folket är han mest känd som den förste Robinson-vinnaren och deckardrottningen Camilla Läckbergs ex-man. Just därför kanske en del avfärdar hans skönlitterära debut och visst är det möjligt att spaltmetrarna i skvallerpressen gjorde det lättare för honom att få in en fot genom förlagsdörren, men författardrömmarna är inte nya och han har även några kurser från Poppius Journalistskola i bagaget. Jag måste erkänna att jag själv var lite tveksam, men efter att ha läst boken står det klart att Martin Melin med gott samvete kan titulera sig författare.

Status 12

Thomas Hallgren, huvudpersonen i Status 12, har följt i sin fars fotspår och blivit polis och vi får följa hans första tid på Norrmalmspolisen. Hans närmaste chef Jan Mårtensson jobbade ihop med hans far och Mårtensson tar därför på sig rollen som Thomas mentor. Thomas inser dock ganska snart att det han lärde sig på polisskolan inte alltid överensstämmer med verkligheten. Efter ett huliganbråk dras en internutredning igång och han undrar om han verkligen har valt rätt karriär. I samma veva blir hans fru vittne till en misshandel utan att tala om det för honom, vilket får en del obehagliga konsekvenser.

Riktig polismiljö

Eftersom Martin Melin själv är polis så tvivlar man inte på att polismiljön är korrekt beskriven. I en promotion video säger Martin ”Min största förhoppning med den här boken är att den ska kännas äkta, för det är den”, vilket får mig att undra hur mycket i boken som har sin bakgrund i verkligen händelser.

Det är mycket dialog i boken, vilket gör det svårt att hänga med ibland, men man vänjer sig. Liksom Läckbergs böcker är det en lättläst bok och en uppföljare är redan på gång. Jag tror inte att det är något tvivel om att även Martin kommer få en trogen läsarkrets. Jag får dock inte kläm på vad Status 12 egentligen betyder, att uppdraget är slutfört, eller?