Jag fick ett ex av Vredens tid för flera år sedan men sållade bort den på grund utav dess omslag (Den hade ett rött omslag med en lieman som såg ut som om den var ritad med en kladdkrita). Ja, jag vet! Man ska inte döma en bok efter omslaget, so sue me!

När sedan Linda läste den förra året så blev jag faktiskt sugen på att läsa den så jag la den i min att läsa hög (denna gång kom dock boken från ett annat bokförlag och hade ett annat omslag). Något lyckades dock alltid komma i mellan. Men så i början av december började jag istället att lyssna på den som ljudbok och blev såld direkt!

Handlingen

En mystisk ny drog verkar ha ett samband med en rad brutala mord som alla utförts av personer inom rättsväsendet…

Trilogi?

Vredens tid marknadsförs som den första boken i en trilogi (de andra två delarna heter Nirvanaprojektet och Den felande länken). Jag har redan lyssnat igenom den andra boken när jag skriver detta och jag skulle vilja påstå att serien mer är som en lång bok uppdelad i tre delar än en trilogi. Vad menar jag med det? Jo, för mig ska åtminstone första delen i en trilogi kunna stå på egna ben och innehålla en hel (och bra) story arc. Män som hatar kvinnor är ett bra exempel på en första del i en trilogi, medan The fellowship of the Ring är ett bra exempel på en första del av ”en bok” som blivit uppdelad i tre delar.

Vredens tid som fristående bok håller nämligen inte riktigt måttet i mina ögon. Handlingen blir för ”liten” och slutet kan upplevas som något av ett antiklimax… men om man lägger till handlingen i Nirvanaprojektet blir handlingen VÄLDIGT bra!! (Ska skriva mer om Nirvanaprojektet inom kort)

Skickligt utfört

Stefan Tegenfalk lyckas med dessa böcker berätta en historia som gränsar till sci-fi men som ändå känns helt verkligt och han gör det dessutom sanslöst bra!

Hela serien finns på bland annat Storytel som strömmande ljudbok…