När jag först fick hem 1974 så var det något som verkade bekant. Jag tänkte genast på en film jag hade sett året innan med bland annat Sean Bean och Andrew Garfield (ni vet, nya Spiderman). Men jag tänkte inte mer på det utan gav mig istället ikast med boken. Den kändes mer och mer bekant för varje sida men jag kunde inte koppla ihop de få scener jag kom ihåg från filmen med boken som jag läste. Ändå verkade det vara samma story. Men den hette väl inte 1974? Eller gjorde den det? Givetvis så började jag söka på IMDB.com och snart hittade jag filmen jag kom att tänka på: Red Riding: 1974. Och visst var det samma!

Handlingen

Eddie Dunford är en reporter på Yorkshire Post och får uppdraget att rapportera om mordet på en 10-årig flicka. När han börjar gräva i storyn så inser han att det finns ett sammanband mellan mordet på den här flickan och två andra småflickor som har försvunnit något år tidigare. Han gräver djupare trots pressen och hoten från den djupt korrumperade Yorkshire polisen. Det han finner är ett våldsamt, sadistiskt nät som spinner över polisen och in kommunfullmäktige. Eddie finner verkligen mer än vad han någonsin trodde och blir mer och mer intrasslad i härvan.

Mina egna tankar

Ibland så får jag hem böcker som verkligen är en överraskning. Nu så var jag ju på sätt och vis bekant med storyn innan eftersom jag hade sett filmatiseringen men tack och lov så hade jag faktiskt, trots att det var en bra film, glömt bort det mesta av handlinge. Men den här bra men samtidigt så tror jag inte stilen kanske tilltalar alla. Berättarstilen är lite ryckig, med tankar, låttexter och dialog blandat. Samtidigt så gillar jag det- det känns uppfriskande på något sätt.

Mordet som själva handlingen utspelar sig runt är väldigt obehagligt, så som det alltid är när det handlar om barn men det finns en väldigt brutal råhet i boken som till och med jag reagerar på. Det är inte ett frosseri i blod och gore kanske utan det är snarare en realism som gör att våldet blir mer påtagligt, mer skrämmande.