Den brinnande flickan av Mark Billingham. 

Boken ingår i en fristående serie med kriminalkommissarie Tom Thorne i huvudrollen. Thorne tar sig an ett gammalt fall där han utreder om fel man blivit dömd för ett brott, samtidigt som han hamnat mitt i ett fall rörande gängkriminalitet. Med sin tjuriga och envisa karaktär kan han självklart inte låta bli att lägga näsan i blöt.
Berättelsen bjuder inte på några överraskningar, utan är en ganska tam kriminalhistoria där huvudkaraktären besitter ”de gamla vanliga” sinnelagen för fiktionens poliser
Jag har läst Billingham tidigare, och vill minnas att de böckerna har varit aningen bättre. Nackdelen med att läsa svenska översättningar, är att man ibland kan ana att de inte riktigt följer originalet. Detta är en sådan bok. Jag vet inte om det är översättningen som är bristfällig eller om boken är dåligt sammanhängande. Ibland känns det riktigt förvirrat, och helhetsintrycket förstörs när man stör sig på dåliga formuleringar och luddiga händelseförlopp. Jag funderar på att nosa upp en engelsk upplaga och ge boken en ny chans någon gång i framtiden, men för tillfället finns det så många andra böcker jag vill läsa.

Har inte läst denna ännu… vet faktiskt inget om boken överhuvudtaget… känner inte till författaren… men jag kunde ändå inte låta bli att lägga den i varukorgen på Adlibris idag… Snyggare omslag får man leta efter! 🙂 Så nu får vi snart se om det var ett misstag att bedöma boken efter omslaget eller inte 😉

Patient 67 – Dennis Lehane

Vet inte vad jag vågar säga om denna… mer än att den är bra 😉 Detta är nämligen en bok vars styrka ligger i läsarens ovisshet. Men jag kan säga så pass mycket att handlingen utspelar sig på en ö (Shutter Island) där en patient har rymt ifrån ett mycket välbevakat sjukhus för mentalt sjuka brottslingar…

… Och att den här boken gav mig samma mysiga obehagskänsla som jag fick när jag såg filmen Gökboet för första gången…

…Och att jag läste ut den på en dag!…

…men mer än så tänker jag inte säga om Paient 67 *hehe*

Dödens pendel – Jonas Moström

Hmmm… vet inte direkt vad man ska säga om den här. Redan efter första kapitlet fick jag en känsla av att detta var en debutroman (vilket en snabb titt på bokens baksida bekräftade). Den kändes nämligen bitvis väldigt… hmmm… klinisk (i brist på ett bättre ord). En polis… en läkarevän och så lite mystiska dödsfall… krydda det hela lite – i det här fallet med referenser till Janus.

Hmmm… allt detta betyder dock inte att jag tyckte att den var dålig… hmmm… den var i det stora hela underhållande men jag har en känsla av att Moström kommer att ha utvecklas mycket till sin nästa bok (som jag definitivt kommer att läsa.)

Hmmm… undrar hur många gånger jag hmmm:ade i det här inlägget 😉