Som vi skrev tidigare har vi tagit hjälp av ett proffs med hur man bär sig åt för att skriva en egen deckare. Vi bad er då att skicka in era frågor till oss (vi vill tacka alla som bidragit). Svaren till dessa frågor kommer att dyka upp här på sajten imorgon!
Vi kan även passa på att avslöja att proffest som svarar på frågorna är deckarförfattaren Helena Sigander (ni kan läsa mer om henne och hennes böcker här…)
Vad tror ni om Johan Theorin? Både Skumtimmen och hans nya roman Nattfåk är lysande ruggiga deckare, med tydlig dragning åt spökhistoriehållet. Har du inte läst någon av dem, gör det! Som rabiat motståndare till serier är jag lite reserverad mot att Gerlof Davidsson dyker upp igen. Kunde han inte ha fått hålla sig till Skumtimmen? Men – jag låter det passera. För den här gången. Theorin skriver omväxlande och intressant. Han är skicklig på att levandegöra miljöerna och förmedlar både skräcken och sorgen i handlingen mycket trovärdigt. Inte alls konstigt att hans debut Skumtimmen emottagits med öppna armar. I ett 15-tal länder, dessutom. Äntligen en författare i genren som vågar sticka ut! Bra jobbat Johan! Men du – låt Gerlof saligen somna in efter Nattfåk! Kanske, kanske kan jag tycka att någon annan från Nattfåk, som inte varit med i Skumtimmen, kan få lov att följa med in i nästa roman. Som en röd tråd, men ändå inte, om du förstår hur jag menar. Ett slags karaktärsstafett? Jag är villig att kompromissa, om du är, Johan!
Svek av Karin Alvtegen. 
Har inte tidigare läst något av Alvtegen, och jag måste säga att jag är positivt överraskad! Vill inte säga alltför mycket om innehållet, men kan väl generellt säga att jag tycker att Alvtegen inte hade behövt arbeta så hårt på att få till en tvist på slutet – det psykologiska dramat är i sig oerhört intressant och fängslande, och jag tror att boken hade gynnats av att hon vågat förlita sig på detta. Personskildringarna och huvudkaraktärernas känslostormar och inre kamper presenteras ypperligt!
Boken trycktes endast i 1 ex och kommer inte tryckas upp i fler i framtiden. Midvinterliv auktionerades ut av Rix FM till förmån för Cancerfonden och slutbudet landade alltså på 16 100:-
Jag tror att jag lider av någon slags höstdepression. Ja, ingen vanlig simpel meningen med livet depression, utan en akut släng av Varför Bara DussinDeckare.
Hur kommer det sig att man i nästan alla bokaffärer (förlåt, bokaffärskedjefilialer, menar jag förstås) hittar ett i stort sett identiskt sortiment? Inga udda deckare här inte. Tänk om omsättningen skulle sjunka.
Har du läst Tyskungen? Gillade du den? Ja, varför inte? Men, handen på hjärtat, innebär det verkligen att du vill läsa en likadan till? När det gäller flera av våra mest populära deckarförfattare idag, var de första böckerna bäst. Efterföljarna visar på plotter som är näst intill avprickningsbara om du jämför med föregångaren eller uppföljaren. Ett slags ”varför ändra på ett vinnande koncept”-princip. Jag känner stor sorg.
Nu är det höst. Döden finns runt omkring oss i vardagen. Löven som faller döda mot marken, blommor som vissnar ner. Det blir mörkare för var dag, solen orkar inte heller hålla skenet uppe… Min favoritårstid, faktiskt. Jag får lov att känna mig lite låg, leta i hyllorna efter något smaskigt mord eller ett trassligt mysterium och bara låta mig dras med.
Personligen är jag svag för pusseldeckare. Nördigt och omodernt? Ja, kanske.
Finska pusseldeckare, mina vänner! Har ni läst någon sådan på senare tid? Nej. Jag tänkte väl det. Annars är det väl rimligt att tänka sig att något mörkare och dystrare än skogarna i norra Finland är svårslaget? Den mörka skogen dystra sus, ni vet. Ett mord i bastumiljö? Inte skära, bara rispa.. Ja, ni förstår hur jag menar.
Kristina och Ove Paul, ett finskt hobbyförfattarpar, har tillsammans, i bastun, skrivit tre pusseldeckare. Det hela skedde på 80- och 90-talet. De, precis som många andra amatörförfattare, skrev och samlade i byrålådan. I början av 2000-talet tog herr och fru Paul sig dock i kragen och såg till att vi alla fick möjlighet att njuta av alstren i bokform.
Det handlar om klassiska mysterier där läsaren får en rimlig chans att lura ut vem som är den skyldige, innan det avslöjas i den obligatoriska konfrontationen i slutet. Inte trendigt. Inte våldsamt. Men understundom underbar läsning.
Inte måste man följa trenderna, väl? Pusseldeckare skall vara ärliga och ledtrådarna fiffigt inbäddade.
Det finns läsare till deckare där inte ett enda skott avlossas, inte en enda blodig kniv dyker upp eller ens en ynklig bomb briserar.
Överraska mig Camilla Läckberg, jag ber!
Det verkar tragiskt nog som om en av mina favorit deckarförfattare, åtminstone för tillfället har sadlat om till traditionell romanförfattare. Dennis Lehane (författaren bakom bland annat den helt geniala Patient 67) Har nu kommit ut med en tegelsten som verkar handla om lite allt från baseboll till att skildra USA och dess ekonomi tiden runt 1918-1919… Varför skriver han en bok som denna!? Någon som har en så enorm stor talang för att skriva deckare ska inte göra något annat! 😉
Tony Hillerman blev mest känd för sin deckarserie som utspelar sig i ett navajoindianreservat. Tony Hillerman blev 83 år.