Flesh and Blood

Flesh and Blood – John Harvey

Ännu en gång har jag blivit lurad av citaten på bokens förstasidor (från både The Times och ett gäng erkända engelska deckarförfattare) som utlovar en deckare utöver det vanliga. Tja, vad ska jag säga? En historia om våldtäkten och mordet på en ung kvinna för 15 år sedan, och vad som händer när mannen som dömts för brotten släpps fri. Ännu en ensam, plågad polisman som inte kan släppa det förgångna – finns det bara den sortens poliser i England? Och ska man skriva den typen av kliché måste man ändå se till att göra det riktigt bra, så att det inte bara känns som en massproduktion av deckare. Summa summarum en helt OK deckare men inte mer än så.

Skriv din egen deckare!!!

Ta chansen och skriv din egen deckare tillsammans med oss under november månad! Om du tillhör skaran som alltid velat skriva men som aldrig fått ändan ur vagnen så tycker vi att du ska ta dig en titt på våran NaNoWriMo-blogg!

Det började med ett bang!

Sprängaren – Liza Marklund

Jag har läst den här en gång tidigare. Det var dock innan liza marklund blev LIZA MARKLUND och jag måste erkänna att jag inte minns den så där värst mycket. Det jag kommer ihåg tydligast var språket i boken… det är verkligen annorlunda – kort och rakt på ett sätt som bara Marklund kan lyckas med. När det kommer till handling så utspelar den sig i ett alternativt Sverige/Stockholm… (men jag kanske inte behöver dra så där värst mycket om handling här – för finns det överhuvudtaget någon här i landet som inte läst den här boken?) Stockholm har i alla fall fått en nybyggd olympisk arena, Viktoriastadion. På denna stadions ena läktare detonerades en sprängladdning. I attentatet dödas den svenske OS-ambassadören Christna Furhage… Annika Bengtzon från tidningen Kvällspressen tar upp jakten på sanningen.

En kul liten detalj (om man har sett filmen med Helena Bergström) är skildnanden på slutscenerna… i filmen blev den hmmm…. hur kan man säga det snällt…. otroligt ospännande… i boken funkar den dock väldigt bra!

Dessa oemotståndliga män…

Ja, dessa män, alltså… Tydligast är väl Colin Dexters kommissarie Morse: Är det överhuvudtaget någon kvinna, oberoende av ålder, som inte förälskat sig i Morse – i någon av böckerna? Och vad ser de i honom egentligen – en försupen, vresig gammal gubbe som inte gör en människa glad? Samma med Larssons Mikael Blomkvist: kvinnorna faller som furor (han är ju dock inte fullt lika otrevlig och försupen, men jag har ändå svårt att se charmen). Vet dock att jag har många vänner som inte alls håller med mig i Larsson-fallet och menar att det är ju nästan ingen som egentligen är kär i Blomkvist, men ändå… Fenomenet är vanligt förekommande i deckare – varför är det så?

P.S Tilläggas bör väl att jag gillar både Dexter och Larsson skarpt! Det är bara att just den här detaljen förbluffar mig… 🙂

Det som tillhör mig…

Det som tillhör mig av Anne Holt. 

Jag har för mig att jag läste Blind gudinna för massor med år sedan och gillade den, men kan inte alls minnas vad den handlade om. Det som tillhör mig var därför ett ganska oskrivet blad ändå och tur var väl det. Boken är den första om tre med Inger Johanne Vik i huvudrollen. I boken försvinner plötsligt flera barn i Norge och landet lamslås av rädsla. Jag tycker att barnhistorier generellt är väldigt obehagliga och gillar därför inte att läsa dem särskilt mycket. Holt gottar sig dock inte i barnens öde utan lägger istället tid och kraft på Inger Johanne, jurist med psykologiexamen, och Yngvar, polis, som tillsammans försöker lösa fallet. Översatta deckare kan irritera mig men här flöt språket väldigt väl (Maj Sjöwall står dock för översättningen och hon är ju i och för sig riktigt van vid deckarkonceptet… 🙂 ) Jag fastnade totalt för Holts karaktärer och intriger och kan knappt vänta på att få lägga vantarna på nästa!

Jessica var långt ifrån sin toppform igår…

Trenden att ta en gammal serie och producera nya avsnitt av den i långfilmsformat kan vara på både gott och ont. Själv tycker jag att de oftast brukar bli ganska lyckat. Mord och inga visor som TV4+ visade igår har flera nyproducerade avsnitt som till och med varit mycket bättre än orginalserien. Avsnittet som visades igår var dock inte ett av dem. Gårdagens avsnitt började bra med ett mystiskt försvinnande från ett tåg… men när Jessica i jakten på sanningen tar sig in på ett militärtområde och blir tagen på bar gärning och sedan tar sig ur knipan genom att skälla ut den militäraledningen så spolas all eventuell realisim ner i toaletten.

Söndagar har blivit en riktig deckardag!

Kanal 9 har sedan länge vigt söndagskvällarna åt Sherlock Holmes (så även ikväll då de visar två avsnitt av Sherlocks Holmes memoarer med start klockan 22:00) Nu verkar även TV4+ ha hoppat på deckartåget på söndagarna då de ikväll visar ett ”nyproducerat” (från 1997) avsnitt av klassika Mord och inga visor!