Ingen nöjd liten hobbit…

Aftonbladets Markus Larsson börjar sin Dennis Lehane krönika med orden ”Titta på bilden här intill. Nej, det är ingen nöjd hob från Midgård”. Har man samma sjuka humor som jag kan man knappt sluta skratta så att man kan fortsätta att läsa resten 😉

Det har varit väldigt mycket Dennis Lehane de senaste dagarna. Blir väl lätt så när en författare av hans kaliber och status kommer och hälsar på i lilla Sverige. Aftonbladets bild av mr Lehane ger dock skenet av en rolig liten man med en mycket vass penna (i motsatts till DN som gav bilden av en mer temperamentsfull än rolig man)… Sanningen ligger säkerligen någonstans mittemellan…

Don’t let the cat out of the bag!

Jag satt och läste en intervju med Leonardo DiCaprio i DN idag angående hans roll i nya spionthrillern Body of Lies, och slogs återigen av frågan: Varför avslöjar skådespelare och andra som promotar filmer alltid för mycket när filmerna ska lanseras? De sitter hos David Letterman eller Jay Leno och berättar i princip allt av värde i filmen. Samma sak händer när man går på bio och reklam visas för andra filmer innan den ”riktiga” filmen kommer igång: Man får liksom hela filmen på 30 sekunder inklusive tvister och annat som för filmupplevelsen vore absolut bäst om man inte hade en aning om innan man börjar titta!

SPOILERVARNING: Här är länken till intervjun med DiCaprio i DN, men varning för att slutet på filmen avslöjas! (Tilläggas bör dock att jag inte sett filmen i fråga: Slutet kanske är uppenbart redan från början, det vet jag ju inte… I övrigt en bra intervju!)

Skvaller: Camilla Läckberg har en bulle i ugnen!

Enligt Aftonbladet väntar Camilla Läckberg och Martin Mellin sitt första barn. Med anledning av detta gissar vi följande utveckling när det kommer till Läckbergs kommande böcker:

Fler problem rörande familjer med barn från olika familjebildningar (detta finns till viss del redan från Tyskungen, men vi gissar att detta från och med nu kommer att ta större plats)

Fler karaktärer med moderna (populära) namn? Det kan ju tänkas att Camilla plöjer igenom ett antal ”rätt namn till din bebisböcker” och att detta påverkar hennes namnval till nya karaktärer…

Fler godsaker i böckerna? Om Camilla börjar känna sig sugen på konstiga godsaker (som tex inlagd gurka) kanske hon slänger in sådant i böckerna…

Fler förslag?

Ännu mer Dennis Lehane, för oss som inte kan få nog…

DN har lagt upp en intressant intervju med mr Lehane på deras sajt. Han svarar på alla de vanliga frågorna; vad han tycker om sin genre. Vad han tycker om presidentvalet och vad han kommer att skriva härnäst… Allt detta är självklar intressant, men det riktigt intressanta i intervjun, i Deckarhusets tycke, är istället det personporträtt av mr Lehane själv som målas upp… (… och det är inte ett enbart smickrande porträtt, man kan nästa känna hans humörsvängningar genom skärmen) Bra böcker skriver han hur som helst!

Tidgare om Patient 67 av Kim…

Tidigare om Patient 67 av Kristian…

Luftslottet som sprängdes

Luftslottet som sprängdes – Stieg Larsson

Nu är jag slutligen färdig med Milleniumserien, och vad ska jag säga om den tredje delen utan att avslöja allt för mycket (för det fåtal människor som, liksom jag, inte redan plöjt samtliga delar för länge sedan, menar jag… 🙂 )? Först av allt kan jag ju nämna att jag faktiskt tycker att serien avslutas bra – jag var lite rädd för att det skulle vara ett stort antal lösa trådar som inte skulle knytas ihop i slutet i och med att Larsson planerat för ytterligare deckare med Lisbeth och Mikael i huvudrollerna. Vidare kunde den här boken ha förkortats rejält – 704 sidor (som min pocketversion var) var på tok för långt vilket resulterade i en hel del nonsens som man lugnt skulle ha klarat sig utan. (Han gick ut genom dörren, han gick ned för trappan, han öppnade ytterporten och steg ut på gatan…)

Som en parentes kan tilläggas att jag blev rejält förvånad över beskrivningen av Sveriges grundlagar (sidan 280-281) där yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) utmålas som den enda lag den svenska demokratin vilar på då den ”fastslår den omistliga rätten att säga, tycka, tänka och tro vad som helst.” (”Alla andra grundlagar, som till exempel regeringsformen, är endast praktiska utsmyckningar av yttrandefriheten.”) Snarare är det väl, om jag inte minns fel, i regeringsformens 2 kapitel som den generella yttrandefriheten faktiskt stadgas medan YGL reglerar yttrandefriheten i radio och TV och liknande (det vill säga motsvarigheten till tryckfrihetsförordningen för tidningar etc)?

Trots mitt gnäll måste jag ändå erkänna att hela serien är spännande och som deckare sedda klart underhållande, det går inte att förneka! Upplösningen i Luftslottet som sprängdes var riktigt bra och man kan ju inte låta bli att gilla Lisbeth… 🙂

Snart kommer för övrigt även Män som hatar kvinnor som film med Noomi Rapache och Mikael Nyqvist i huvudrollerna.

Ett litet rött paket…

…med vita snören var det väl knappast, men jag var i alla fall och hämtade ut ett bokpaket på Posten (eller vad det nu heter nu för tiden… 🙂 ) igår och har precis börjat på Shutter Island (Patient 67 på svenska, som Kristian tidigare skrivit om). Har bara läst Mystic River (på svenska Rött regn) av Dennis Lehane tidigare, men den var å andra sidan grymt bra så förväntningarna är höga! Med höstrugget utanför fönstret tänker jag därför krypa upp i soffan med min nya deckare och en kopp te – kan det bli mysigare?

P.S Mystic River har som bekant filmats i regi av Clint Eastwood (vann dessutom två Oscars) och en filmatisering av Shutter Island pågår som bäst (planerad premiär hösten 2009).

Tyska deckarförfattare… del 2

Christa Bernuths fjärde bok, Inre säkerhet, är en berättelse från det forna DDR. En spännande thriller där polisen Martin Berg gräver i gamla oförrätter. Det hela utspelar sig vid DDR:s kust mot Östersjön. En kvinna ror för att undkomma en förföljare. Ett skott avlossas och kvinnan faller i vattnet. Mannen misslyckas med att få tag i hennes kropp hon flyter upp på en strand i närheten senare.

Så börjar den, historien om Johanna Schöns dödsfall och Polis Bergs sökande efter sanningen. Jag vidhåller – de tyska deckarna håller många gånger riktigt god kvalitet.

Christa Bernuth, 47 år, är frilansjournalist och författare. Tre av hennes böcker har översatts till svenska, Rösterna, som utkom 2004, Otro, 2005 och Då blev du tyst, 2006.

Tysk tv har filmatiserat de två första. När kommer de till oss?