månadsarkiv: november 2008

Mera Marklund…

Publicerat av

Nobels Testamente av Liza Marklund. 

Någon som börjar se ett mönster på vad jag har läst den senaste tiden 😉

Detta är klart Marklunds bästa titel på en bok! Dessvärre är det långt ifrån Marklunds bästa bok! Fyndigt va? 😉

Boken börjar riktigt bra med ett mord på Nobelfesten! Allas vår Annika Bengtzon blir vittne till händelsen. Snart visar det sig att lösningen till mordet kan finnas i Nobels testamente?! Alltså det är precis så hmm… National Treasure … som det låter. Det nya lilla elementet i den här boken är just det faktum att Annika är ett vittne till mordet vilket medför vissa komplikationer med hennes roll som journalist. Vi får även följa mordet ur mördarens synvinkel och dessutom finns det en liten parallell historia om Alfred Nobel som jag inte riktigt begrep mig på. Boken tar sig dock mot slutet och finalen kan närmast beskrivas som slutet på en riktigt Hollywood actionfilm.

Annikas privatliv innehåller som vanligt mycket trassel (till och med ovanligt mycket).

Läs dina deckare med stil!

Publicerat av

Det räcker inte att du klär dig snyggt och lägger ned timmar (och stora summor) för att inreda ditt hem om du inte lägger ned samma omtanke på hur du ser ut när du läser! 😉 Nja… kanske inte, men coolare bokmärke för en deckare får man leta efter. Bokmärkena finns i flera färger, men självklart är blodröd vår favorit. Läs mer på designboom.com

I’m shaken, not (only) störd…

Publicerat av

Craig ersätter Blanchet som Hercule Poirot i nästa film.

Hur hade det känts? Malplacerat? Då är det samma känsla som stormkokar inom mig efter gårdagens BONDpremiär. Daniel Craig är inte James Bond.  Lika lite som han är Poirot.  Daniel Craig är en klockren Rambo.
Och vem i hela världen har gett sig på manuset? Det finns endast en mycket svag antydan till plot. Nåja, det har väl aldrig varit storyn som gjort filmen när det gäller just Bond. Det finns iallafall ett mordförsök i årets upplaga av Bond. Det är allt. Resten är en killers road show. En sur, grinig och konstant våldsam och mördande 007 flyger runt i världen och dödar. Lekfullheten? Finessen?  De aristokratiska, töntiga små egenheterna vi vant oss vid och  superduper gadgetarna? Var är damerna?  Ja, och slipsknuten som genom de 19 första filmerna rättas till med precision efter alla biljakter, slagsmål och explosioner? Q ? Vem har tagit sig friheten att helt stryka Q i Craigs 2 filmer ? Q!
Kvar blir en rå våldsrulle utan finess. HELT utan.  Sorgligt.
Bond, arrogant  kvinnotjusare, är död. Rambo råskinn har nästlat sig in.  Hur kunde det hända? Tidigare filmer har ungarna uppskattat från 10 års ålder. Det var när de var tillåtna från 15.  Nu när blodet sprutar i var och varannan scen och den gode agenten mördar på löpande band istället för av nöd, har åldersgränsen sänkts till 11. Eh? Hur tänkte ni här?
En enda fyndighet i hela filmen. Man får anta att det är en hyllning till gamla goda tider att döpa en birollskvinna till Strawberry Fields.  Det kunde ni besparat er.  Sorry,  en enda fyndighet räcker inte. Det blir malplacerat.  Precis som Craig i huvudrollen. Tyvärr.

Vän av ordning funderar nu – är det samma människa som efterlyser ordning och reda i den ultimata serieproduktionen, som tidigare skrivit om sin motvilja mot deckarserier ? Japp. Så inkonsekvent är jag.

Den röda vargen

Publicerat av

I det stora hela tycker jag att ”Den röda vargen” är en ganska klassik Liza Marklund deckare. Den innehåller Annika Bengtzons vanliga kamp mot allt och alla – chefredaktörer som inte begriper sig på henne, problem på hemmafronten och dessutom ett mord och ett attentat ifrån 60-talet som ingen förutom Annika verkar se en koppling emellan. Det finns dock en liten detalj i boken som i alla fall jag tycker skiljer sig lite ifrån Marklunds övriga böcker… författaren har försökt att gömma lite hmmm… ”visuella” ledtrådar här och där i boken… Helt klart en rolig detalj i mitt tycke, dock något som funkar bättre på film än i böcker.

Tyska deckarförfattare är inte så dumma!

Publicerat av

Mordbyn är en samling vittnesskildringar där en av berättarna troligen är mördaren.

Är det så att den tyska författarinnan Andrea Maria Schenkel hittat en ny teknik?
Romanen utspelar sig i Tyska Einhausen 1955. Där har livet precis stabiliserat sig efter kriget. Trots det ligger det förflutna

kvar och gror och växer sig stort och ohanterligt. En dag kommer en liten flicka från byn inte till skolan. Ingen annan i familjen syns plötsligt heller till. Vad är det som händer på gården Tannöd?

Mordbyn är baserad på en verklig händelse och lär ska ha skakat om Tyskland rejält 2006 när den först gavs ut på originalspråk. Romanen toppade de tyska bästsäljarlistorna länge. Nu är den översatt till flera språk, bl a svenska, och är på gång att bli film också.

Vi pratar om ett klassiskt mordfall här. Författaren skriver rent gastkramande och inte förrän på slutet anar man ett sammanhang. Många olika röster tillåts reta läsaren med sina motstridiga frågor. Boken är en rent lyrisk fläta av små brottstycken. Läs den!