Har kommit ungefär halvvägs in i Camilla Läckbergs Sjöjungfrun (vilken har varit helt okej så här långt, om än något mer ”ofokuserad” än hennes tidigare böcker) En grej som dock slog mig efter endast ett par kapitel var hur mycket mer sex det var i den här boken jämfört med hennes tidigare… någon annan som också har uppmärksammat detta?
månadsarkiv: december 2008
Deckartidning i graven
Jag har missat deckartidningen Jury helt, och nu ska den tydligen läggas ned – typiskt! Det låter som en riktig guldgruva för deckarfantaster..
Säkert kort under granen…
Julklappstips!
Den ultimata deckarn under granen i år måste enligt mig bli Nattfåk av Johan Teorin. Anledningarna till detta är dessa:
Först och främst att den är väldigt bra 🙂
Den är relativt nyutgiven så chansen är stor att mottagen inte redan har den.
Blev nyligen årets deckare.
Passar ypperligt bra att läsa en snöig vinter dag *hehe*
Gurra gör entre
Gehennas orm är en rulle som har många av de komponenter man vill ha av en skön Morse. Lewis blir tvungen att bjuda Morse på ölet när dom är på puben och Lewis själv i vanlig ordning bara tar ett glas juice. Att snappa upp små detaljer som blir direkt avgörande ligger också på Lewis bord. Men det är något med just den här Morsen som gör att man efteråt känner sig som efter en pizza: mätt och en smula äcklad. Familjen som står i fokus i filmen har en pappa som är stel som en pinne, en mamma som är skönt aristokratisk av sig, en dotter som är galen och en kusin som är en grävande journalist för någon halverkänd kvällstidning. Den är bra på sina håll, men våra hjältar är lite väl långt ifrån lite för länge för att det ska vara någon helspänning.
Bokserier
Det verkar som att många helst inte vill läsa serier när det kommer till deckare, utan föredrar fristående böcker. Jag går nog mot strömmen där. Inte så att jag har något emot att läsa fristående deckare, tvärtom, men jag älskar en bra serie där karaktärerna utvecklas under årens lopp och man verkligen känner att man ”känner” dem som ger böckerna liv och form. Min största seriekärlek är nog ändå Elizabeth Georges deckare om Havers och Lynley (även om jag hittar irritationsmoment även i dem 🙂 ). Jag tycker George lyckas balansera mellan ypperliga deckarhistorier (de flesta av böckerna fungera förmodligen riktigt bra även om man inte läst föregångarna) och riktigt hyfsade romaner (personer och levnadsöden som berör och väcker intresse).
Däremot kan jag bli irriterad över författare som skapar en serie böcker men där det snarare känns som om detta är ett sätt att ”tvinga” folk att köpa ytterligare böcker. Ska man göra en serie måste man lägga ned arbete på att skapa en bärande bakgrundshistoria, annars är det bättre att skriva fristående deckare!
Här kommer det…erkännandet…
Jag måste erkänna att jag faktiskt tycker om Camilla Läckbergs deckare. Jag har läst/lyssnat på följande:
Isprinsessan
Predikanten
Stenhuggaren
Olycksfågeln
Tyskungen
Av dessa var det faktiskt bara en som jag tyckte var lite väl svag och det var Olycksfågeln. Jag tyckte inte handlingen i den kändes realistisk och så hade den alldeles för många cliffhangers. Men med Tyskungen tog hon igen allt hon hade missat med olycksfågeln…och nu ser jag fram emot att lyssna mig igenom Sjöjungfrun som nu ligger och väntar på mig i iPoden.
Så lite kort om böckerna i kronologisk ordning:
Isprinsessan:
En helt ok deckare men utan någon märkvärdig deckarintrig. Detta gör dock inte så mycket då Läckbergs böcker är lika mycket en såpa i bokform som en klassik deckare.
En kvinna hittas död i ett badkar….
Predikanten:
Här hände det grejer. Skulle säga att det här är en av hennes bättre böcker, deckarintrigen är bättre än i Isprinsessan och nu när de flesta av karaktärerna redan var presenterande så fanns det mer utrymme för såpaintriger.
Ett gammalt lik hittas under ett nytt…
Stenhuggaren:
Är tillsammans med Tyskungen mina favoriter.
En liten flicka hittas drunknad…
Olycksfågeln:
Med nästan en cliffhanger i minuten och dessutom med en seriemördare som lämnar ledtrådar efter sig känns handlingen aldrig riktigt äkta. Innehåller dock en kul liten bihistoria om en ”big brother” liknande dokusåpa.
Tyskungen:
En medalj från andra världskriget, gamla dagböcker och en serie av mord verkar alla hänga ihop… Vad vet man egentligen om ens föräldrar? Det är frågan Erica får ställa sig i den här deckaren som leder tillbaka till andra världskriget.
Lika mycket deckare som en redogörelse för varför Ericas mamma Elsy var som hon var. Klart en av Läckbergs bättre böcker även om det hände lite väl mycket saker på slutet.
Alla dessa finns som pocket är perfekta som billiga julklappar!
The Dark Room
Ännu en Walters för mig – den sista i högen jag fick av en kompis! The Dark Room (Mörkt rum) är tjockare än de andra och är i mitt tycke lite väl tjock – storyn hade mått bra av att bantas ned och fokuseras lite mer. Som alltid har jag svårt för osannolika sammanträffanden men det var bara ett litet ett i den här boken så OK då (jag kan ju inte tala om vilket utan att avslöja för mycket… 😉 ). I övrigt är den, som Walters alla deckare, underhållande och fängslande läsning (även om den inte är ett mästerverk utöver det normala).