Enkätsvar från Mi till Johanna K på Bokhora

Senaste bokköp: Volvo Lastvagnar av Erlend Loe

Senaste bibblolånen: ”Klickerträna din hund”

Senaste utlästa boken: Christine av Stephen King

Favorittidning: SPRÅK  – en helt underbar tidning för oss språkfascister!!

Plats där jag helst läser: Varsomhelst när jag har mer än 5 minuter väntan

Så sorterar jag min bokhylla: Började ambitöst på Bibblosystemet för sådär 100 år sedan, men hyllorna tog slut så nu är det där som det finns en cm eller två över, ibland i högar på golven bredvid hyllan. 

En bok som jag minns att jag läste när jag var liten: “´Bra gissat, Lotta!” av Merri Vik. Jag minns det för jag fick den när jag var 9 år och hade rödahund.

Vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst: ”Jag minns min gröna dal” Min pappas favoritbok, men jag har aldrig orkat längre än 30 sidor. Kanske någon gång… En annan gång…

Vad ser jag mest fram emot att läsa i vår:  Jo Nesbö’s  Snömannen, helst på norska om jag hittar den!

Johanna K:s enkät på bokhora…

TV igår: The Hunt for the BTK Killer

Jag är ovanligt trött idag och det är kanske inte så konstigt. Jag råkade nämligen fastna framför en TV-film om BTK-mördaren som härjade i Kansas under ca 30 år innan han slutligen åkte fast. 

Filmen gick på TV3 igår natt, dessvärre började den inte förrän 01:00, jag hade bara tänkt att slötitta lite på de första 10 minuterna, men jag fastnade och fick snällt sitta uppe och titta till 02:40 för att få reda på hur det hela slutade.  

Filmen var en typisk TV-film, budgeten var låg och kvalitén på några av skådisarnas insatser var väl inte den bästa. Filmen räddades dock av två saker; Gregg Henry som spelade mördaren och den (sanna) absurda historien… 

De flesta seriemördare har väl någon typ av psykisk störning? Det hör väl liksom till ”yrket”. BTK-mördaren är dock ovanligt störd. Han mördar som en demon (Bind, Torture and Kill) och lever som en ängel  (han blev vald till ordförande i sin kyrkas församlingsråd).

Klart en sevärd film. Den finns släppt på DVD i Sverige och hittar du den för uthyrning någonstans tycker jag definitivt du borde hyra den. Skulle dock inte gå så långt som att köpa den (om den inte var ovanligt billig)

Silent witness

Jag såg ett avsnitt på BBC one i veckan som gick, och gillade det faktiskt. Annars övergav jag serien samtidigt som Amanda Burton. Nu måste jag ändå krypa till korset och säga att det var helt ok!

Avsnittet jag såg utspelade sig i Zambia. Det handlade om en av Nikkis barndomsvänner, en gruvingenjör, som hittar människoben vid en grävning. Teamet kallas ut till djupaste Afrika för att utreda fyndet. Det visar sig vara en kvinna som anklagat Zambias regering för att mörka hälsofrågor. Det visar sig snart att Rachel inte bara retat regeringen, utan också…

Ja – jag ska inte säga mer, för jag inser att även om det var en gammal repris på BBC så har denna säsong inte kommit hit än!
Sorry – ni får vänta och se!

Lässtopp

Jag vet inte vad som hänt, men senaste veckan har jag inte alls velat läsa. Inte på tunnelbanan, inte i väntan på att jympapasset ska börja, inte innan jag går och lägger mig – inte alls! Varför blev det så helt plötsligt? Det kanske beror på att det är så mycket i skolan just nu att jag inte vet var jag ska ta vägen (men det är det ju å andra sidan nästan alltid, tyvärr…). När man är stressad tar man sig oftast inte tid för det som får en att slappna av och må bra, konstigt nog.

Kanske beror det på att det är januari och jag faktiskt inte alls gillar vintern och min vinterdepp alltid slår som hårdast i januari/februari när våren och sommaren känns så otrooooooligt långt borta.

Eller kanske det helt enkelt beror på att jag precis börjat läsa Alexander McCall Smiths In the Company of Cheerful Ladies och att jag trots att jag gillar hans språk aldrig har fastnat för hans intriger… 😉

Nedräkningen är i gång

eller Oh heliga Bokrea…

31 dagar kvar…I år går startskottet för bokrean redan på tisdagen 24 februari – det vill säga dagen innan löningsdagen. Det är tur man har ett bokkonto som det är ajabaja att ta från om det inte handlar om just böcker. DET kontot har inget med lönen att göra, så det är bara att frossa! Vilka böcker som kommer att kunna botaniseras runt är dock inte klart. Hemma hos oss är det en tradition att gå till Gleerups bokhandel i Lund. Denna eminenta bokhandel har alltid en massa kul saker på rea som INTE ingår i katalogen. Det är förstås därför som vi alltid är hundratals som köar längs Stortorget och Kyrkogatan, långt förbi Domkyrkan, upp mot Allhelgonakyrkan till och med! Så passande kan jag tänka, denna viktiga natt är ju helig, det är klart och tydligt, det. Jag brukar roa mig med att studera karaktärerna, folket som står i kön är så olika! Pensionärer som vilar benen sittande på rollatorn, studenter som har filtar och termos med sig, för att inte säga en och annan Lundaprofil. Alla siktar på borden längst in – där materialet som inte finns i reakatalogen ligger! Förra året köpte vi ett dussin Lonely Planets reseguider från alla möjliga ställen i jordens hörn, Voltaire och Shakespear. Det är sällan jag hittar kriminalromaner jag inte redan läst, men för den som inte hinner med att läsa allt i samma takt de som ges ut är det en våt dröm…

En nyhet inför 2009 som jag personligen inte lider av, är att det inte kommer att gå att förhandsbeställa reaböcker. Jag tycker det är bra. I princip. Vill man ha del av de billiga böckerna får man vackert lulla iväg vid midnatt och roffa och knö med alla andra. Ingen gräddfil här inte. Man kunde i och för sig tänka sig att man mot medskickat intyg från läkare kunde få boka böcker. Så att alla på sjukhuset, alla gamla som inte kan ta sig ut och alla med influensa får en chans också.

Jag har hört ryktas att det kan tänkas bli den sista Bokrean, förresten! Nätbokhandlarna och de fysiska bokhandlarna tjafsar om reglerna redan för bokrean i år.

Håll sams, säger jag! Det här är en gammal god tradition. 100 år tror jag visst att det är. Maken och jag, hittar alltid några gamla bekanta i nattkön till Gleerups. Bekanta som vi fått i just denna kö, och som vi endast umgås med i denna kö! Basta.

Vilket fynd!

Efter vår lilla diskussion tidigare under veckan angående vilket språk som föredras har jag nu laddat ned en ljudbok på engelska. Det blev ”The Sherlock Holmes Collection” en samling av 9 små Holmes historier på sammanlagt 5 timmar och 24 minuter. Denna lilla bok kostade 55:- på en väldigt stor elektronisk butik som börjar med i och slutar på Tunes… vilket fynd!!! 

Då jag för tillfället även läser Liza Marklunds ”En plats i solen” och dessutom försöker plöja mig igenom International Law av Antonio Cassese så har jag bara hunnit lyssna mig igenom de fyra första historierna. Dessa har dock alla varit helt förträffliga! Då varje historia är under en timme lång är de väldigt koncentrerade, men detta funkar ovanligt bra för tex promenader till och från jobbet/skolan, det blir ungefär en historia i vardera färdriktning.

Kan dock knappt vänta med att bli klar med denna lilla ljudbok, för så fort jag är färdig ska jag bege mig till Sherlock Holmes sällskapets The Baskerville Hall Club’s sajt och pröva mina nya kunskaper på deras ”intagningsprov” igen 🙂

(Är det förresten bara jag som tycker att det står Sherlock Homes istället för Holmes på omslaget? Är det jag som ser fel, eller syftar de på något som jag inte känner till… eller kan det vara ett typo!?)

Uppdatering: Jag höll på att glömma det roligaste med just den här lilla ljudboken och det är uppläsaren David Ian Davies. Man skulle väl kunna säga att han verkligen lever sig in i det olika karaktärerna han gestaltar… Föreställ er en gammal farbror med väldigt mörk röst som tex verkligen försöker låta som en liten flicka när det är en tjej som säger något i handlingen. Blir minst sagt lite lustigt på sina håll 🙂