Intervju med Jan Mårtenson

Jan Mårtenson, författare av poesi och historiska böcker och kriminalromaner. I flera av hans böcker figurerar den fiktive antihjälten och antikhandlaren Johan Kristian Homan.

Mårtenson själv har varit biträdande generalsekreterare för FN, chef för FN:s Europakontor i Genève, andreman i Sveriges delegation vid OECD i Paris, kung Carl XVI Gustafs handsekreterare och haft uppdrag för UNESCO. Som om inte det var nog har han också hunnit med att vara svensk ambassadör i Bern. Denne effektive man har under tiden dessutom hunnit med att skriva 56 böcker, från debuten 1970 fram till idag. Imponerande!

Men du, Jan Mårtenson, hur kom sig resan från poesi till kriminalromaner?

En god vän,Timo Kärnekull, hade startat ett bokförlag, men hade inga författare. Jag hade just debuterat med en samling kärlekspoesi.  Han bad mig skriva en kriminalroman. Och så gjorde jag det. Och fortsatte. Sedan har resan gått vidare med böcker om kulturhistoria utan mord och kulturhistoria med mord. Alltså dels böcker om exempelvis Stockholms slott, Djurgården, Drottningholms slott och Beridna Högvakten. Dels kulturhistoria med mord, d v s samma böcker egentligen, men med ett eller högst två inlagda lik för att de skall kunna kallas deckare, men mera rödvin än blod, antikviteter, mat och viner, och morden sker mellan kapitlen. Dessutom har jag publicerat memoarer. ”Att kyssa ett träd. ”

Om man betänker din karriär inom UD,  FN, och din tid hos Kungahuset – när hann du med att skriva, egentligen?

Jag skriver snabbt. Går upp vid sex och skriver ett kapitel varje morgon när jag är i farten. När jag börjar en ny bok har jag ingen större aning om vad de ska handla om annat än ett visst tema. Arkeologi, historia, konstförfalskning etc.  Jag vet heller inte vem som är mördaren resp. mordoffret. Det kommer efterhand som jag skriver. Och det gör det spännande för mig. Under senare år har jag ägnat allt mer tid åt research. Det gäller i första hand mina kulturhistoriska böcker.

Hur inverkade ditt kriminalromanförfattande på den syn dina kollegor/överordnade hade på dig?

Bara positivt och många gånger med glad förvåning.

 

Klicka här för att läsa resten av denna intervju…

Hela email-intervjun med Författaren Jan Mårtenson

Jan Mårtenson, författare av poesi och historiska böcker och kriminalromaner. I flera av hans böcker figurerar den fiktive antihjälten och antikhandlaren Johan Kristian Homan. 

Mårtenson själv har varit biträdande generalsekreterare för FN, chef för FN:s europakontor i Genève, andreman i Sveriges delegation vid OECD i Paris, kung Carl XVI Gustafs handsekreterare och haft uppdrag för UNESCO. Som om inte det var nog har han också hunnit med att vara svensk ambassadör i Bern. Denne effektive man har under tiden dessutom hunnit med att skriva 56 böcker, från debuten 1970 fram till idag. Imponerande! 

Men du, Jan Mårtenson, hur kom sig resan från poesi till kriminalromaner?

En god vän,Timo Kärnekull, hade startat ett bokförlag, men hade inga författare. Jag hade just debuterat med en samling kärlekspoesi.  Han bad mig skriva en kriminalroman. Och så gjorde jag det. Och fortsatte. Sedan har resan gått vidare med böcker om kulturhistoria utan mord och kulturhistoria med mord. Alltså dels böcker om exempelvis Stockholms slott, Djurgården, Drottningholms slott och Beridna Högvakten. Dels kulturhistoria med mord, d v s samma böcker egentligen, men med ett eller högst två inlagda lik för att de skall kunna kallas deckare, men mera rödvin än blod, antikviteter, mat och viner, och morden sker mellan kapitlen. Dessutom har jag publicerat memoarer. ”Att kyssa ett träd. ”
 

Om man betänker din karriär inom UD,  FN, och din tid hos Kungahuset – när hann du med att skriva, egentligen?

Jag skriver snabbt. Går upp vid sex och skriver ett kapitel varje morgon när jag är i farten. När jag börjar en ny bok har jag ingen större aning om vad de ska handla om annat än ett visst tema. Arkeologi, historia, konstförfalskning etc.  Jag vet heller inte vem som är mördaren resp. mordoffret. Det kommer efterhand som jag skriver. Och det gör det spännande för mig. Under senare år har jag ägnat allt mer tid åt research. Det gäller i första hand mina kulturhistoriska böcker. 

Hur inverkade ditt kriminalromanförfattande på den syn dina kollegor/överordnade hade på dig?

Bara positivt och många gånger med glad förvåning.
 

På vilket sätt har dina ”dagjobb” påverkat ditt  författande?

Jag har arbetat med stora och ”tunga” politiska frågor bl. a som ambassadör och undergeneralsekreterare i FN, en av organisationens högsta poster. Där hade jag ansvaret för FN:s verksamhet när det gällde bl. a nedrustning och  mänskliga rättigheter . Jag har också arbetat med miljöfrågor. Det medförde ett behov av en ”lönndörr” i den politiska vardagens tapetvägg, ett andrum från den hårda verkligheten i skärningspunkten mellan stormakternas konfliktfyllda intressen. Arbetet gav också  inspiration, miljöer och  uppslag eftersom jag bokstavligen talat hade världen som arbetsfält.

 

 

Kriminalromanens status i litteraturen är inget vidare, vad skulle kunna ligga bakom synen hos förståsigpåarna? 

Onekligen ett visst snobberi som underblåsts av att många alster i den här genren kanske inte alltid når upp till parnassens höjder. Men jag säger som Oscar Wilde. Det finns bara två sorters böcker. Bra böcker och dåliga böcker. Oavsett ämne. 

Finns det en förebild för Homan? Och för katten Cleo?

Som ung hade jag två siameskatter. Cléo de Merode och Poulette. Båda blåmaskade. Och det är klart att varje författare i större eller mindre omfattning kan spåras i sina böcker.
 

 

Om jag ”letar” efter Kungen, Kurt Waldheim eller Javier Pérez de Cuellar bland de litterära figurer i dina böcker, var ska jag börja söka…?

Jag skriver av princip aldrig nyckelromaner. Men jag tänker på ”Piraten.” Han sa någon gång att om man skriver om en synål så är det alltid någon stackars enögd som känner sig utpekad. I fyrtio böcker med ett tjugotal personer i varje kan det väl inte undvikas att någon tycker sig känna igen sig eller andra . Och det händer inte sällan. För jag skriver ju om människor i ofta svåra och konfliktladdade situationer. Och om deras vardag.
 

Homansällskapet lever i högönsklig välmåga – vad tror du det beror på?
 

Jag tror det beror på Homan själv. Man lever med i hans vardag, följer med i hans funderingar över livet och döden. Identifierar sig med den stillsamma antikhandlaren. Många säger också att de lär sig en hel del av böckerna. Sällskapet ger dessutom ut fyra tidningar om året och har trevliga fester med god mat, goda viner och framträdanden både av Homan och andra.  Man har trevligt helt enkelt. Kolla gärna på homansallskapet.se.

Idag är många s k bestsellerförfattare heltidsskribenter. Är det en för- eller nackdel som du ser det?

Det har jag faktiskt inte någon synpunkt på, fast skriver man på heltid bör väl böckerna i så fall bli bättre, inte minst när det gäller research. Man har ju tid. I mitt fall är jag inte säker på att böckerna blivit bättre om jag skrivit på heltid. Då hade jag inte haft den inspiration jag fått av mitt yrkesliv.

Behöver vi vara oroliga för att allt färre barn och ungdomar idag ids läsa? 

Att börja läsa tidigt, och fortsätta, är väldigt viktigt för att utveckla språksinnet och sättet att uttrycka sig på. Bristande läsning ger handikapp senare i livet i en alltmer verbal värld. Själv började jag i sexårsåldern och läste allt vad jag kom över, Slukade böcker allt från Shakespeare till böckerna om Bill Brown. Och det har jag haft stor glädje av.


Vad kan människor inom litteraturvärlden göra för att locka fler unga till goda läsvanor?

Skriva bra böcker, oavsett ämne.

Hur mycket läser du själv, och vad?

Jag läser allt och har ofta flera böcker på gång.  För närvarande går jag igenom ett stort material och skriver om familjen Tessin, de berömda arkitekterna som bl a skapade Drottningholms och Stockholms slott. En bok kommer till hösten liksom en deckare om Tessinska palatset, min 57:e.  Alltså dels kulturhistoria utan mord och dels kulturhistoria med mord.

Om du skulle ge dig själv en kriminalroman i present, vilken skulle det vara och varför?

Vet inte riktigt, kanske någon av Patricia Highsmith. Jag läser nästan aldrig deckare. De är så fyllda av spekulativ våldspornografi att jag avstår. Och utvecklingen har tyvärr gått i riktning mot att skapa ”varumärken” istället för författare med hjälp av PR-byråer och media. Tortyr och våldtäkter eller avskurna halsar och hjärnsubstans förekommer inte i mina böcker.  Antikhandlaren Johan Kristian Homan är en typisk antihjälte som flanerar genom livet med Cléo på axeln. Äter och lagar god mat, dricker goda viner och är intresserad av antikviteter. Kommenterar politik. samhället, sitt liv och den visdom med vilken världen styrs. Man kan säga att romanerna är min och Homans bloggar. Så det blir väl aldrig så häftigt som det ska vara i ” riktiga” deckare. Jag känner mig mera som Ferdinand under korkeken när jag skriver. Jag brukar säga till min gode vän Lennart Jirlow att jag skriver som han målar.

Om du fick välja ut mitt nästa ”intervjuoffer”,  en person med någon form av anknytning till deckare/spänningslitteratur,  vem skulle det bli?

Claes Grill. En debutant i min ålder. En frisk ny fläkt bland alla som tror att det är lätt som en plätt om man har ett ” namn.” Men det krävs fatiskt lite mer. 

Hela Deckarhuset vill passa på att Tacka Jan Mårtenson för att han ville ställa upp på den här lilla intervjun!

 

Vilket språk läser du på?

Apropå enkätsvaren här nedan hamnade vi i en kommentardiskussion (som tyvärr försvann på grund av tekniska problem…) om vilket språk man helst läser på. Själv läser jag nästan uteslutande på engelska och det främst av två skäl: 1. Jag vill hålla engelskan någorlunda fräsch och eftersom jag framförallt läser engelska och amerikanska författare är detta ett utmärkt sätt. 2. Svenska översättningar är ofta riktigt dåliga och man kan nästan höra (ord för ord) hur meningen skulle låtit på engelska istället.

Eftersom jag inte skäms över att läsa böcker på engelska på tunnelbanan är jag alltså ett svennepretto. Jag tror jag kan leva med det.. 😉

Vår första enkät

Många bokbloggare har kört enkäter, t.ex. En annan sida. Det måste ju vi också göra, eller vad säger ni andra? Jag är först ut!

1. Vilken bok läste du senast?
We Were the Mulvaneys av Joyce Carol Oates (ingen deckare, med andra ord.. :) ).

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Jag vet inte riktigt!

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?

Ingen aning, men jag skulle tippa på ungefär 50/50.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?
Nej.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Oj, alla ovanstående, tror jag men framför allt gillar jag att gå runt och hitta böcker i bokhandeln och då spelar allt in: bokens utformning, titel, författare, rekommendationer, och så vidare.

6. När blir en bok för lång?

Det finns inget direkt sidantal för mig tror jag, men en bok blir definitivt för lång när det känns som att det finns massor med onödiga sidor i den (Luftslottet som sprängdes av Stieg Larsson tycker jag är ett utmärkt exempel på detta).

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?

Jag läser alltid allra helst på engelska.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
The Curious Incident Of the Dog In the Night-Time
av Mark Haddon. Det är länge sedan jag läste den första gången, men det är fortfarande den jag oftast rekommenderar andra.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?

Det händer, men inte ofta. När det händer brukar det dock ske relativt snabbt, jag har svårt att ge upp en bok som jag kommit längre än halvvägs i. Senast vad det Amberville av Tim Davys  och den gav jag upp efter ca 80 sidor (men jag kanske plockar upp den igen någon dag…).

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Deckare är överrepresenterat så klart. Biografier och memoarer finns det av någon anledning däremot bara ett fåtal av, och based on a true story-böcker fixar jag i princip inte, så det finns det inget alls av (är jag måhända rädd för verkligheten? Inga berättelser om riktiga människor… :) ). Annars är bokhyllan en salig blandning av romaner, chick lit, faktaböcker och klassiker i olika former.

Sååå, vem plockar upp stafettpinnen?

Det gör Mi..

1. Vilken bok läste du senast?
Just nu läser jag C for Corps/Sue Grafton, Sands of time/Barbara Erskine, Berättande journalistik/Sören Larsson och Svåra medarbetarsamtal/Åsa-Mia Fellinger.

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Det blir nog en mix av Das Verlies/Andreas Franz och Berättelsen om Herr Roos/H¨åkan Nesser bland andra.. Så hoppas jag att skickas till Norge snart igen, så att jag kan få fatt i Erlend Loes senaste, Muleum på norska, eller Gör vad du vill som den heter på svenska. Jag gillar många författare, men Loe älskar jag!

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?

Det har jag aldrig funderat över – är den en viktig fråga? Inte för mig,

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?
Det har hänt en gång, en LäckbergEriksson.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Jag har en laddning som väntar. Den består av verk som givits mig, chefens ”order”, böcker köpta under mina resor och framför allt den trave som butikschefen på min Bokiabutik trave samlat ihop åt mig under senaste kvartalet eftersom jag inte har tid att scouta själv. Hon vet vad hon ska ge mig och träffar  till 97% helt rätt.

6. När blir en bok för lång?
När författaren spär ut romanen för att nå det rekommenderade antalet sidor. Och när språket är så dåligt att jag hakar upp mig flera gång på varje sida.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
Jag läser så långt jag kan på originalspråk. Det funkar på norska, danska, engelska, tyska. Där tar det liksom stopp. Jag har försökt franska, italienska och spanska men jag missar lite för mycket för att det ska vara någon vits.

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Nu tror jag aldrig att jag rekommenderat två olika personer samma böcker, eftersom mina vänner är så olika, men av de mer generella så blir det väl Den trettonde historien av Diane Setterfield och Infiltratören av Lasse Wierup.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Predikanten av LäckbergEricsson. Jag gav upp pga det fattiga eländiga språket efter 50 sidor. Jag har försökt igen och igen. Samma bok och till och med ett par av efterföljaren. Ingen av dem har jag orkat igenom. Ploterna är ok men jobba på ditt ordförråd och grammatiken! Upprepning må vara lärdomens moder, men det finns synonymordböcker som kan hjälpa till när man inte hittar något själv. Sorry kära författarinna, men innan någon av mina ”betrodda” vänner eller bokhandlare säger att det skett en mirakulös förbättring, blir det inga fler försök.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
Deckare, historiska romaner, facklitteratur inom företagsekonomi och ledarskap finns i någorlunda lika delar. Det som inte finns alls är kändismemoarer.

Här kommer mina svar på enkäten Kim startade…

1. Vilken bok läste du senast?
Räknas ljudböcker? I så fall var det Luftslottet som sprängdes. Om ljudböcker inte räknas var det ett utdrag från Tommy Sandströms kommande bok Det manliga odjuret, en bok som är baserad på en sann historia och handlar om en kvinnas rättsliga övergrepp mot en man (och hur det svenska rättsystemet gjort detta möjligt)

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?
Läser just nu En plats i solen av Liza Marklund.

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?
Aldrig tittat efter. Frågan känns väldigt konstig.

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker “nu har jag kommit en fjärdedel”, “en tredjedel”, “hurra! hälften!” osv?
Ja det händer ofta. Mest för att jag gillar att försöka gissa hur det hela kommer att sluta, då underlättar det att veta hur många sidor författaren har kvar att knyta samman allt.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?
Alla ovanstående.

6. När blir en bok för lång?
En bok som är dålig är alltid för lång.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är originalspråket) som på svenska?
-Svaret på denna fråga är uppdaterat och förtydligat-

Jag tycker frågan känns lite skrytigt ställd. Det känns som den endast är ute efter hur bra engelska man själv anser sig ha. Om man googlar lite på den här frågan är det ganska uppenbart att många ser lite status i att läsa på engelska.

Så mitt oskrytiga svar blir… Jag kan läsa böcker på engelska, men undviker att göra det när andra ser på *skratt*

8. Vilken bok kände du senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?
Det var faktiskt ingen deckare utan Jonathan Strange & Mr. Norrell av Susanna Clarke.

9. Kan du lämna en bok som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?
Jag ger alltid upp om jag tycker en bok är riktigt dålig.  Senast var det Amberville av Tim Davys , kommer faktiskt inte ihåg hur långt jag kom med den.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?
När det kommer till skönlitteratur läser jag endast deckare, fantasy/sci-fi och skräck.

Läsvärda inlägg…

Tänkte bjuda på 3 länkar till läsvärda inlägg på andra bra bloggar:

* Första länken går till ett inlägg på Deckarbiten som diskuterar begreppet/ordet deckare. Klicka här för att läsa inlägget…

* Andra länken går till bloggen Paperbacklover. I det här fallet dock inte till ett specifikt inlägg. Paperbacklover har i sin högra sidbar skapat en ypperligt bra sammanställning över de flesta intressanta bokförlagens framtida utgivning. Klicka här för att gå till Paperbacklover…

* Tredje länken går till ett inlägg på Bokhora där de har skapat en väldigt intressant deckarkarta(!). Klicka här för att ta dig en titt…

Ännu mera Liza… men denna gång handlar det ej om Gömda…

Klockan har precis passerat midnatt. Det visas inget bra på teve och för att göra saker och ting ännu värre har jag ingen påbörjad bok att ta till, det är bra illa det.

Vad hittar jag då i ”skåpet där jag lägger en massa saker som jag en dag ska ta hand om”? Jo, Liza Marklunds senaste deckare ”En plats i solen” (den borde nog ha döpts till En plats i stolen istället (och nej, jag har inte hittat på det dåliga skämtet själv. Jag stal det från en annan blogg *skratt*)) Fick den i födelsedagspresent av Jessica och har inte haft tillfälle att läsa den ännu. Helt perfekt! Känns ju till och med lite moderiktigt att läsa Marklund just nu… I ett pro-Liza sällskap ses man troligtvis som något av en hjälte om man säger att man precis påbörjat en Marklund-deckare och på detta sätt visar sitt stöd. I ett anti-Liza sällskap ses man troligtvis också som en hjälte, här antas man dock läsa boken för att hitta mera skit 😉