Problemet med ”Gömdagate”…

Det verkar onekligen som om Liza Marklund har blivit 2009 års Carola…eller? Det vill säga en ”drottning” som nu ska halshuggas till varje pris. Är jag den enda som tycker hela den här soppan har blåsts upp i alldeles för stora proportioner?

Läste den här artikeln på DN.se där en förlagschef och en förläggare kommenterar var de tycker gränsen går för att få kalla en bok ” en sann historia”. Intressant, men den för knappast debatten vidare.

Pirat Förlaget har tidigare sagt att det hade varit bättre om de hade använt sig av formuleringen ”baserad på en sann historia”. Själv tycker jag ingen av formuleringarna är bra. Istället skulle det enligt mig ha stått ”Mias sanning” eller ”Mias version av historien”.  Svårt att hävda att en bok är ”sann” när en av parterna i konflikten boken handlar om får hälften av bokens intäkter (om jag nu inte misstolkat Liza Marklunds inlägg på Newsmill).

Gömdagate handlar dock inte om sanningen. Vad som är sant eller falskt är alltid en bedömningsfråga.

Gömdagate verkar istället handla om att krossa Marklund (helst hela Pirat förlaget)…

…undrar om Marklund klarar av att komma tillbaka till toppen efter allt det här? Vi får väl vänta till dess att hon kommer ut med en ny deckare för att få svaret… Eller så kan hon alltid skriva ”Sanningen om Mia, sanningen om Gömda – historien som är baserad på en sann historia som är en sann historia som är en sann historia.”  Liza verkar ju redan nu ha hittat lite osanningar i Monica Antonssons bok.

Den som lever får se.

Halvtidsrapport…

Jag har nu kommit halvvägs genom Plum Island och måste säga att jag är positivt överraskad! Storyn är spännande och tar oväntade vändningar som gör att jag än så länge inte har någon aning om hur det ska sluta. DeMille har valt att presentera sin hjälte John Corey som en stereotyp macho-polis (alfa-hane med pistolen ständigt redo), men han gör det med humor – det här känns riktigt bra! Hoppas bara att storyn håller hela vägen ut och att DeMille lyckas knyta ihop säcken lika bra som han börjat.

Roger Rabbit…perfekt att titta på en slö söndag…

Vem satte dit Roger Rabbit?

Detta är den perfekta filmen att slötitta lite på en söndag som denna. En toon som är oskyldigt anklagad för mord, en trasslig kärlekshistoria och en tvättäkta detektiv (i trenchcoat!). Vad mer kan man önska sig av en söndagsdeckare på DVD? 😉

Okej handlingen är lite tunn på sina håll, men filmen är fortfarande underhållande! Påminner lite om Shrek-filmerna i den bemärkelsen att den innehåller lite humoristiska inslag för alla. Gulliga små skämt för barnen och ”gömda” grövre skämt för de vuxna.

Fasiken vad jag kommer sakna Lisbeth…

Nu är jag precis färdig med Luftslottet… deppigt värre… Jag har med flit gjort mitt yttersta för att få den att räcka så länge som möjligt. Ikväll släppte dock min självbehärskning och efter lite drygt tre timmar med min iPhone inpluggad i mina öron (ljudbok) kom historien till sitt slut. Kommer kännas tomt 🙁 Återkommer inom kort med utförligare kommentarer om boken.