månadsarkiv: februari 2009

Ingen bra dag…

Publicerat av

Sitter och försöker skriva en recension – det går inget bra…

Av någon anledning tycker jag alltid att det är svårare att skriva en recension på en bok som jag antingen tyckt väldigt mycket om eller som jag riktigt har hatat… Recensioner på böcker som jag bara tyckt varit ok skriver sig av någon konstig anledningen nästan av sig själva.

Idag skulle jag skriva om Den röda damcykeln av Mats Ahlstedt -en bok som jag till en början (efter ca 0-100 sidor in i boken) trodde skulle visa sig vara riktigt dålig… Men som sedan visade sig vara en helt annan typ av deckare än vad jag först hade trott!… (jag sträckläste de sista 200 sidorna enda in på småtimmarna… vilket om något måste anses som ett superhögt betyg!)

Men hur beskriver man en sådan bok med ord?!…

Hmmm… man skulle kunna säga att Den röda damcykeln är en lurig bok, detta då den inledningsvis kändes som en blandning mellan en Camilla Läckberg och en Alexander McCall Smith deckare… Vad menar jag med detta? Jo, ett tag var jag övertygad om att boken skulle visa sig vara en lustig beskrivning av ett antal brott, där ”lustigheterna” och inte brotten skulle stå i centrum. Jag var likväl övertygad om att lustigheterna skulle luskas fram ur karaktärernas bakgrundshistorier… Det finns säkert människor som gillar den typen av böcker, men jag är inte en av dem.

Men som jag redan nämnt… jag hade HELT fel!…

Nu när jag läst ut boken skulle jag snarare vilja beskriva Den röda damcykeln som hela Stieg Larssons Millennium trilogi hoppressad till en enda bok och sedan utspädd med lite Beck och en dramaserie från SVT – en blandning som visar sig vara väldigt lyckad!

Handlingen:
En röd damcykel
En yxmördad kvinna
En försvunnen flicka
En gammal man med svåra alkoholproblem
En kvinnlig polis född i Somalia vars pappa blev dödad av ett lejon.
Mats Alhstedt har lyckats blanda samman allt det ovannämnda till en riktigt spännande deckare med ett, i mitt tycke, oväntat slut!

Röda Linjen

Publicerat av

Elisabeth Olins debutroman Röda Linjen utspelar sig i Stockholm med omnejd. En ung kvinna, mördas och Vicky Borg hittar henne när hon promenerar längs vattnet med sin hund en tidig morgon. Det medelålders paret, författaren Vicky och hennes sambo, fotografen Edvin, dras in i något som till att börja med endast förefaller vara en tragisk historia, men som allteftersom historien vecklar ut sig blir mer något mer komplicerad. Händelserna kommer också närmare Vicky och Edvin än de i sin vildaste fantasi skulle kunna tänkas föreställa sig. Intrigen är inte speciellt komplicerad, den röda tråden är lätt att följa och innan halva boken är läst vet jag vem mördaren är. Det jag inte förstår är hur alla andra kan undgå att se det. Jag läser färdigt för att se vad som tillslut ska vara detaljen som avslöjar mördaren. Lite synd är det, att historien är så övertydlig, för Olin skriver trevligt med ett lättsamt språk. Karaktärerna är något stereotypa, men det har sin charm på något sätt. Att väva in huvudpersonens författande i storyn är en kul tvist. Boken får en 3:a på en skala 1-5.

Jag skulle vilja läsa en historia till av Olin, jag tror att hon kan ännu bättre!

Mi och Väzzz…

Publicerat av

Jag hade med mig min polare Väzzz på bokrean idag. Det var inte lätt det…Jag gillar att vända och läsa baksidor, tumma, lägga tillbaka, ta upp igen, tumma lite till. Ja – ni förstår. Väzzz var måttligt intresserad. Han gjorde en snabb scanning av utbudet och insåg att några nya böcker om helt okända primtal inte föreföll finnas i utbudet, inte heller någon djuplodande bok som på ett enkelt och snabbt sätt förklarar hela stringteorin på bara 4200 sidor.  Nej, Väzzz var mera intresserad av lunchen som skulle intagas efter själva bokrundan. (Pizzalunch, hans egen fru vaktar makens midjemått med nitisk nogrannhet, så det gäller att passa på när man för en gångs skull fått fatt i polarens fru istället, vilket han alltså hade just idag).  Vi måste sett ut som ett udda par. Folk tittade snett på oss. Först kom jag, medelålders kvinna i stram kostym och högklackat, fullastad med böcker och armbågandes fram till bord och hyllor för att eventuellt fylla på eller möjligen stuva om, med Väzzz, en medelålders man i nitar och läder på släp i rockskörten. Mannen klagandes högljutt. ”Måste du? Ska du ha den eller inte? Men HOHOOO, den där dissade du ju i förra affären, det minns jag tydligt…”

Ja, såna saker. Måste jag säga att det lägger sordin på själva bokreaupplevelsen?

Eller, ja… alltså! Det ÄR ju samma böcker i alla butikerna, och jag HAR tagit i (och lagt tillbaka) så gott som varenda en av dem, men det är ju inte det som är GREJEN, grejen är… Ja, vad är grejen nu igen…?

The Unquiet

Publicerat av

Jag fick The Unquiet skriven av John Connolly i julklapp, så fort jag satte igång att läsa den blev jag hookt. Väl inne i boken upptäckte jag att detta var 6:e delen om Charlie Parker 🙁 men det stoppade dock inte mig från att läsa klart boken och nu är jag sugen på att läsa alla och FRÅN BÖRJAN 🙂.

Privatdetektiven Charlie Parker en man som är slav under sin egen moral, lever ett splittrat liv och hemsöks av spöken från det förflutna. Han försöker i The Unquiet att nysta upp en härva av lögner, trasiga barn och onda män. Vad är det för skuggor som rör sig i ögonvrån? Vilka är männen i fågelmasker?… och vad är ”the Project”?

The Unquiet är en spännande thriller men den berättar samtidigt en väldigt tung och jobbig historia. Jag älskade dock den dryga jargongen som karaktärerna har och kunde ibland slås av ”wow vilken schyst mening”. Jag rekommenderar verkligen bok nr 6 och hoppas att de dessförinnan är lika bra!

Eirik Wekre

Publicerat av

Eirik Wekre är en för mig hittills okänd norsk kriminalförfattare. Han är finansiell rådgivare och officer, 43 år gammal och bosatt i Oslo.

2005 debuterade Eirik som författare med kriminalromanen Spill uten regler. Kriminalroman nummer två som kom redan året efter, 2006, heter Terbovens liste, och den tredje, Operasjon Snøhvit kom 2008. Det är denna tredje bok jag hittat i en boklåda på Scandic Hotel Ålesund i Norge, på en av mina många resor i jobbet.

Historien handlar om det norska svarta guldet, oljan, som i mängder pumpas upp ur Nordsjön. Men vad händer om någon stjäl oljan? Kan någon ta ifrån Norge rättigheterna till guldet under havsytan? Tömma oljekassan?

Historien tar sin början på nyårsafton med att det på tolvslaget, mitt i raketskjutande och skålande, blir strömavbrott i hela Oslo. Inga telefoner fungerar, inte ens mobilnätet. Detta kaos ger säkerhetschefen på Norges Bank tillfälle att med några enkla knapptryckningar lägga beslag på hela norska oljeförmögenheten på 1,2 miljarder kronor. Hege Tønnesen från Polisens Säkerhetstjänst får uppgiften att ta reda på vad det egentligen är som skett och det hela ser minst sagt skumt ut.

Jag tänker inte avslöja mer, läs boken! Den är värd din tid. Ploten håller, visserligen är hela idén fullständigt vansinnig och omöjlig, men ändå har jag inga problem med att köpa storyn. Möjligen hade jag kunnat önska mig mer stuns i slutet, men det är helt ok som det är.

Nu har jag ju fått fatt i ett norskt exemplar, (jag vet faktiskt inte ens om boken finns att få på svenska) men Eirik skriver begriplig och lättläst norska, och historien löper som sagt på utan att jag ens tänker på språket. Normalt innebär detta att språket är någonstans mellan duger och bra…

Nästa gång jag botaniserar i en norsk bokhandel ska jag definitivt hålla utkik efter Wekres två första böcker!