Kerstin Ekman?

Idag fick jag lära mig något nytt. Något jag inte visste trots att jag trodde jag hade koll, faktiskt. En av mina favoritförfattare är Kerstin Ekman. Nu skriver hon inte deckare, eller hur? Så tänker vän av ordning, så tänkte jag också.Icke sa Nicke. Kerstin Ekman har skrivit deckare! På 60-talet redan. Jag vet, för jag har sett flera titlar i en god väns bokhylla… Jag vet inte riktigt om det gladde mig eller om jag blev lite besviken. Det är inte hennes genre, känner jag. Eller så är det det, och det bara är jag som är trångsynt och ovillig att ta det till mig. Jag har faktiskt inte läst någon av dem, så det skulle ju kunna vara så att det är PRECIS det hon är allra bäst på. Men. Nje. Jag skulle läsa dem på fel sätt, med fel ingångattityd, med fel inre känsla. Ska läsa en Ekmandeckare, ska inte, ska läsa en Ekmandeckare, ska inte…

Synd inte prästkragarna blommar så här års, så att ett korrekt och pålitligt beslut kan tas.

Chicklit-huset!

Så här på Alla hjärtans dag är det dags att avslöja vårt nya hus: Chicklit-huset! (Några av er har redan gissat det när vi haft våra teasers ute – bra jobbat! 🙂 ). En lillasyster till Deckarhuset och en tvillingsyster till Terrorhuset där vi givetvis kommer blogga om chicklit men även chickflicks och TV-serier. Så snart vi fått all teknik på plats kommer vi sjösätta sidan. Vill du vara med och blogga? Skicka ett mail till Jessica för mer information!

The Valentine’s Day Murder…

Huvudpersonen i denna deckare är Christine Bennett, före detta nunna och nu hemmafru och privatdetektiv. Inte mycket av historien fokuserar på hennes privatliv utan det är själva mysteriet som står i fokus hela tiden. Det är riktigt uppfriskande med en författare som håller mysteriet i första rummet genom hela boken.
Den här historien handlar om en man och hans två vänner som mot allt sunt förnuft ger sig ut på Lake Eires isar en sen kväll den 14 februari. På Alla Hjärtans Dag. Männens låsta bil hittas dagen därpå nära sjön, men själva har de inte kommit tillbaka. Polisen tillkallas och undersöker det hela. Vittnen har kvällen innan, på en närbelägen restaurang, hört männen tala om sin isvandring och skriver av historien som en tragisk drunkningsolycka. Männens respektive fruar hanterar tragedin var och en på sitt eget sätt. Val’s fru, Carlotta, vägrar tro att det handlar om en olycka. När våren kommer och endast två kroppar flyter iland ber Carlotta Christine att titta närmare på fallet. Den ena kroppen har kulhål i sig och Carlottas man saknas. Nu handlar det om mord! Christine börjar systematiskt gräva i vad som egentligen hände där ute på isen.  Polisen betraktar Val som misstänkt för mord på sina två kamrater.

Pusslet är åter igen så gott som komplett i polisens ögon men bit för bit plockar Christine ner det igen, för att se om det går att lägga pusselbitarna på något annat sätt. Hon upptäcker det ena märkliga efter det andra vad gäller Vals liv, vid sina undersökningar. Saker som varken hans fru Carlotta, hans affärspartner eller någon annan haft en aning om.

 

Inte mycket i form av ledtrådar avslöjas för läsaren under historiens gång, man får lita till sin magkänsla helt enkelt. Det är en intressant teknik, och romanen är så underhållande att det inte gör något att man som läsare hålls i mörkret ända fram till slutet!

Jag var lite tveksam till en nunna som problemlösare till att börja med, men Lee Harris har lyckats – det är helt klart godkänt. Jag kommer att läsa fler Christine Bennett mysterier!

Spellmans arkiv

Isabel Spellman är 28 år och privatdetektiv. Hon driver tillsammans med sin familj en detektivbyrå. Familjen består av mor, far, farbror och de två döttrarna. Isabels lillasyster, Rae, är bara 14 år men sedan koltåldern en fullfjädrad snokare. Att snoka är ett sätt att leva i familjen Spellman.

De drar sig inte ens för att spionera på varandra! Att ingå i familjen Spellman innebär att förfölja och snoka i familjens egna göranden och låtanden, att avlyssna familjemedlemmarnas telefoner, och ta kreditupplysningar på eventuella pojkvänner.

Att inkräkta på andra människors privatliv är att leva, så mycket har jag klart för mig! Det är svårt att riktigt veta om den röda tråden är galenskap eller en spionhistoria. Jag är tveksam även efter sista sidan, faktiskt. Många fniss har Lisa Luzt iallafall lurat av mig, och det rappa raljerande språket är en frisk fläkt. Faktum är att jag nästan får lust att förfölja någon bara för att prova, liksom…

Men som sagt – deckare? Mja. Spännande? Njee. Rolig? Ja helt klart!!

Minotaurs deckarklubb, någon?

Är det jag som är långsam i vändningarna eller är den nystartad? Jag hade ingen aning om att det fanns en deckarbokklubb! Inte för att jag någonsin varit med i en bokklubb, men nog är det intressant att se vad som kommer upp på menyn där, det lär ju vara nyheter som valts ut av någon anledning. En snabb blick visar att det erbjuds författare jag gillar och tipsen till vad jag ska köpa när jag nästa gång botaniserar lätt uttråkad på någon flygplats i världen är värdefulla! Kika på länken nedan!

http://www.adlibris.com/se/bookclubmail.aspx?id=109

Missa inte Lars Rambe på måndag

Mi har intervjuat Lars Rambe, en man som gått en annorlunda väg för att bli utgiven. På måndag får du veta vilken väg det är…

 

”Engagerad, kreativ, disträ, energisk, tidsoptimist, positivist, entreprenör, lojal, social & fantasifull”

Rambe beskriver sig själv med 10 ord