Minienkät som jag har tagit från Mats Strandbergs blogg…
1) Vad heter boken du läser just nu?
Digital Fortress
2) Hur långt har du kommit?
Drygt 300 sidor (nästan läst ut den)
3) Beskriv boken med tre ord.
NSA, kryptering, osannolik
4) På en skala 1-5, hur bra är den hittills?
3,7
…uppe på vinden hos mamma och pappa! Har lovat försöka hitta en bok som en kompis sökt med ljus och lykta efter (del 2 eller 3, jag minns inte, i en serie som är slut hos förlaget – vad göra, liksom? Jag är säker på att jag har den – någonstans…). Vinden är kall och läskig och lyset är dessutom obefintligt, men vad gör man inte för en medsyster i akut boknöd?
Mi har intervjuat Anna Jansson och på måndag får vi tex veta varför Annas senaste bibliotekslån är en hemlighet…
”Jag förstår inte dem som sätter sig som domare över vanligt folks smak – det är att göra sig för mer än andra människor. De borde i stället skaffa sig ett eget liv.”
På ett hotellrum i Reykjavik hittas den norske ambassadören naken, bunden och död. Vid första anblicken förefaller det hela handla om en sexlek som gick fel. Kvinnan som checkade in tillsammans med ambassadören står dock inte att finna. På UD väljer man för ambassadörens anhörigas skull att tysta ner händelsen. Polisen låter sig inte luras särskilt länge, det finns detaljer som pekar på mord. En av ledtrådarna som finns att nysta i är kvinnan som checkade in tillsammans med ambassadören, en kvinna som talade norska. När sedan även ambassadören i Wien hittas död på samma sätt, och vittnesmål om även dennes vackra norsktalande sällskap misstänker polisen att mördaren är en kvinna ute efter en personlig hämnd. Frågan är varför.
Inspektör Lisa Lunde tar åter igen psykologen Sander Mørk till hjälp för att få tillgång till hans sakkunskaper när det gäller att få till en gärningsmannaprofil. Det finns risk att mördaren ska slå till igen, och nu gräver Lisa och Sander ikapp med tiden, i männens förflutna efter ledtrådar. Teorierna bli fler och fler, och den skyldige finns närmare än de trott.
I det fördolda är Jan Sverre Syvertsens andra roman om psykologen Sander Mörk och polisen Lisa Lunde. Med det färgrika språk som vi först fick stifta bekantskap med i Utan onda aningar och de utmärkta personskildringarna är det här en bok som är svår att släppa innan den är färdigläst. Lite tunnare i slutet än den första boken, det måste jag nog ändå säga, men likväl utmärkt underhållning!
(Fördjupade studier i katastroffysik) Marisha Pessl. Ingen klassisk deckare, snarare en spännande roman med bland annat ett mystiskt dödsfall. I fokus står Blue van Meer, en tonårstjej som sedan moderns död när Blue var en liten flicka lever ensam med sin intellektuelle pappa Gareth (boken är också kryddad med litterära referenser, kapitlen är exempelvis döpta efter kända boktitlar såsom Madame Bovary och The Bleak House). När Gareth och Blue flyttar till Stockton, North Carolina, börjar underliga saker hända…
Jag gillade Special Topics in Calamity Physics, den är intelligent och spännande. På baksidan jämförs den med The Secret History och The Virgin Suicides. Jag har inte läst The Virgin Suicides (trots att jag har en vän som fullkomligen älskar den – förlåt, S! Har däremot läst Middlesex av Jeffrey Eugenides och den var bra) men älskar Donna Tartts The Secret History, och den tycker jag faktiskt inte Special Topics in Calamity Physics når upp till (men det begär jag inte att den ska göra heller!). De båda böckerna påminner dock om varandra på det sättet att båda handlar om en liten grupp studenter med en lärare i centrum och även om jag tycker att Tartts historia är en större läsupplevelse är Pessls inte alls dum, faktiskt…
(Nu får jag också lust att läsa om The Secret History, det var flera år sedan jag läste den. Återkommer med blogginlägg om jag tar mig i kragen. 😉 )
Björn Hellbergs kommissarie Sten Wall arbetar med ett fall där spåren går tillbaka trettio år i tiden. Allt verkar bottna i en olycksalig älgjakt.
Idag är det vinter och efter ett blött samkväm tar sig en man hemåt genom de lite skumma kvarteren. Någon förföljer honom i en bil med släckta lyktor, men det märker han inte. Mannen blir brutalt påkört bakifrån och det står snart klart att det handlar om mord.
En kvinna har sett det hela, mördaren vet, och kvinnan vet att mördaren vet. Det innebär att kvinnan lever farligt…
Då dagboken dog är en lättsmält humoristisk deckare med ett överraskande slut, helt klart värd att lägga några timmar på.
Björn Hellberg är duktig på att skildra såväl karaktärer som miljöer, och han skriver alltid med sin lite torra, speciella, humor. En humor som man antingen älskar eller hatar, skulle jag gissa. Jag hör till dem som älskar den. Hur man kan få ihop spänning och humor i en sådan soppa är för mig en gåta, men Björn, han kan han!
Enligt en artikel på DN.se så hotar stormen kring Gömdagate att fläcka ned även de svenska deckarförfattarnas rykten i Tyskland.
Kan det möjligtvis vara lite nyhetstorka idag eller?