Somliga linor brister…

Den här deckaren såg jag fram emot att läsa. Jag ”sparade” den till när jag skulle ha några dagar i ensamhet utan barn och hundar och sånt som annars bryter av lässtunderna. Jag hade stora förväntningar, kan man säga. Historien är aktuell, och intressant. Men jösses vad mycket forensisk fakta och polisrutiner som slunkit med! Historien drivs så vansinnigt sakta framåt att jag nästan somnar. Det är synd, för jag tror faktiskt att Varg Gyllander egentligen är en duktig berättare. Han har bara drunknat i fakta. Jag gissar att författaren känner miljön väl, och vill visa det. Det hade varit bättre för historien om han skrivit så enkelt som möjligt, och inte trasslat in sig i tape och påsar och pincetter på var och varannan sida. Det kanske intresserar många, vad vet jag, men jag vill veta hur det ska sluta, inte behöva följa med ner i varenda bevispåse. Så, väldigtgärna en uppföljare, men med raskare tempo och mindre petimeterinformation, Varg!

Passageraren av Steffen Jacobsen

Passageraren är den danska överläkaren Steffen Jacobsens debutroman. En debut som jag tycker han ska vara riktigt stolt över. Passageraren är på det hela taget en superb deckare …dock en väldigt grabbig sådan.

 

Handlingen

En man omkommer i något som vid en första anblick mycket väl skulle kunna ha skrivits av som en tragisk jaktolycka. Ganska snart visar det sig dock att det inte alls handlar om någon olycka, mannen har blivit mördad. Fallet hamnar hos kommissarie Robin Hansen. Utredningen av den mördade mannen tar oss bland annat tillbaka till kappseglingsbåtens Nadirs sista ödesdigra resa, kan lösnigen på mordet vila på havets botten?

 

Det jag inte gillade med boken

Steffen har en förkärlek till detaljer, särskilt när det kommer till båtar och vapen. Detta kan ibland bli lite störande då han aldrig ”utbildar” läsaren i vad alla termer betyder. Jag växte upp med segelbåtar (min pappa älskar att segla) men vi var aldrig den typen av familj som körde med korrekta termer när vi seglade. Vi sa aldrig babord eller styrbord, tror inte ens vi sa höger eller vänster – vi sa hit eller dit 😉 Så jag hade ingen aning om vad termer som dessa var när jag började läsa:

 

Kevlar

Bulbkölar

Pulpiten

Pitchpoler

Saltomortal

 

…dessvärre vet jag fortfarande inte vad dessa termer är, trots att jag läst ut boken. De läsare som redan kan mycket om segling kommer dock gå igång på alla cylindrar under vissa kapitel! (och för oss som inte kan så mycket finns det ett par avsnitt här och där som inte ger så mycket, men det blir dock inte mindre spännande för det.)

 

Tror jag får mynta en ny sjukdom efter att ha läst denna bok, efter kaffesjukan kommer… tobakssjukan. Alla röker – hela tiden.

 

Det jag gillade

ALLT DET ÖVRIGA 😀 Detta är verkligen en spännande deckare, en tvättäkta page turner!

 

Vad jag hade önskat

Hade jag fått komma med önskemål så hade det varit att vi skulle få ha sett mer av ”det libanesiska snillet” Fasil. En väldigt originell karaktär som närmast kan beskrivas som en manlig blandning av Lisbeth Salander och Abby från NCIS.

 

Slutligen

En klart läsvärd deckare! Om Steffen Jacobsen fortsätter att satsa på skrivandet så är jag övertygad om att han om några år kommer vara en av Nordens populäraste författare.

 

Damernas detektivbyrå

Blir också film! Det här är en av mina favoriter, McCall Smith är suveränt duktig på att skriva småtrevligt och mysigt och en stund med Mma Ramamotswe är alltid välkommen! Nu fick ju inte filmen med souldrottningen Jill Scott i huvudrollen stående ovationer i vårt husorgan, Sydsvenskan, men det är inte alltid jag håller med, så den filmen här ska jag nog pallra mig iväg och se…

http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/film/filmrecensioner/article428139/Damernas-detektivbyra.html

Kay Scarpetta på film

Idag står det i Svd att Patricia Cornwells deckare om rättsläkaren Kay Scarpetta ska bli film. Tja, varför inte? MEN…  Hallåååå – med Angelina Jolie som Kay? Hoho…? Läste den som gjorde castingen böckerna?   Vad tycker ni kära vänner, är det bara jag som tycker den idén är bisarrrrrr?

http://www.svd.se/kulturnoje/nyheter/artikel_2777333.svd

Flickorna i Villette

Flickorna i Villette börjar med en tillbakablick från 1943. En slags förklaring till resten av historien som utspelas på 90-talet. Det var tur att detta kapitel inte var så långt, för det höll på att sluta där.

Historien utspelar sig i Belgien, i en påhittad stad som heter Villette sur Meuse. I denna lilla stad finns Martine Poirot. Det har jag svårt att smälta. Kanske är Poirot ett vanligt namn i Belgien, men jag hakade upp på det hela tiden. Martine är undersökningsdomare, och är problemlösaren i historien. Hon är en intelligent men osäker kvinna. Osäker på hur hon ska förhålla sig i olika situationer och verkar hela tiden önska att hon var någon annan! Personbeskrivningarna lämnar en del att önska. För många slitna klichéartade beskrivningar, men jag tycker nog att man kan överse med det. Historien är lättläst och miljöerna är levande. Jag räknade snart ut hur det hela skulle sluta, men det gör inte heller något. Det var trots allt en trevlig läsupplevelse, och jag vill gärna läsa nästa bok av Ingrid Hedström, men hyser en förhoppning om att hon ska utveckla sina karaktärer lite!