Vågar du ta vår utmaning?

Den 10 maj ska vi, en gång för alla, ta reda på hur det ligger till med översatta böcker! Är det alltid sämre? Kan man överhuvudtaget särskilja dem från böcker som har svenska som originalspråk? 

Kommer du vara i Stockholm den 10 maj? Vågar du ta utmaningen???

 

För mer information och instruktioner för anmälan – skicka ett mejl hit (glöm inte att ange en e-post adress och ett mobilnummer där vi kan nå dig) 

Update: Vi kan dessvärre inte ta emot fler anmälningar då vi inte har möjlighet att ordna en större lokal.

Låna levande böcker på biblioteket

 Är det bara i Skåneland som detta förekommer? Har någon av er alla läsare försökt? Jag skulle gärna vilja låna en fönsterputsare, för grannens Mastiff har tvättat utsidorna av mina köksfönster med tungan, och jag ska ha gäster imorgon… Joachim – behöver du låna en Musa till dit deckarförfattande så har de nog det också, men skynda dig, det är sista chansen nu!

 

http://sydsvenskan.se/malmo/article426858/Sista-levande-bockerna-for-i-var.html

Update: Mitt skrivprojekt

Nu har en fjärdedel av tiden gått för mitt lilla skrivprojekt och jag måste säga att det faktiskt har gått över förväntan. Det är långt ifrån ett språkligt mästerverk, men handlingen känns klockren 🙂 Jag har i dagsläget skrivit ca 30.000 ord (beräknar att den kommer sluta på ca 70.000) så jag ligger lite efter min tidsplan (en månad för att skriva och en månad för att redigera) men jag vet av erfarenhet att det brukar gå fortare på slutet så jag är inte särskilt orolig.

En av anledningarna till att det har gått så smärtfritt är att jag redan har skrivit mycket av historien, så jag har till stora delar kunnat ”klippa och klistra”. 

För dem som är intresserade så kommer här en liten bakgrundshistoria till det hela:

Första delen av storyn till denna ”bok” kläckte jag 2001 i San Francisco. Jag hade precis skrivit klart mitt första manus (som 7 år senare skulle visa sig bli en följetong för ungdomar i Japan (!) ibland händer det underliga saker, men det är en helt annan historia). Nu satt jag i alla fall vid köksbordet och kände mig tom. Jag hade ingen aning om vad jag skulle hitta på härnäst. Då slog det mig att jag skulle skriva en Twin Peaks liknande historia. Ganska snabbt såg jag tre ”scener” framför mig och från dessa konstruerade jag sedan själva handlingen.

Ett par månader sedan satt jag med ett halvfärdigt manus som verkligen inte var bra. Tre träd gör ingen skog och tre scener gör ingen bok är vad jag lärde mig av detta 🙂

Förra året ställde jag som vanligt upp i NaNoWriMo (ett helt galet kul projekt som pågår 1-30 november varje år. Meningen är att man under denna tid ska skriva en historia på minst 50.000 ord) Förra året skrev jag om en ganska underlig detektiv vid namn Benjamin Falk (han hette Saxon i efternamn först, men jag bytte det senare till Falk). Jag gillade verkligen delar av historien kring Benjamin, men det kändes som det saknades något. 

Det som slog mig för ett par veckor sedan var att jag borde kombinera dessa båda historier. Resultatet har så här långt blivit väldigt bra om jag får säga det själv 🙂

 

Fler updates to come…

 

Tysk bokafton på Goethe-institutet

I tisdags hamnade jag tillsammans med några vänner på Goethe-institutet där några av vårens tyska boknyheter presenterades. För oss som inte kände oss helt säkra på tyskan fanns tolkning att tillgå (på bilden ser du snäckan i min kompis öra), och det var en lustig upplevelse!

Jag har läst tyska i fem år i skolan (men måste till min skam säga att det var mitt absolut sämsta ämne både i högstadiet och på gymnasiet) och kunde därför förstå en hel del av det som strömmade in i mitt högra öra från scenen. I mitt vänstra öra kom däremot den svenska tolkningen och blandningen var lätt förvirrande. Jag är dessutom djupt imponerad av tolken: Hur kan man, samtidigt som man letar efter svenska ord för det som nyss sagts, komma ihåg att lyssna på det som sägs medan man funderar? I deckarväg presenterades två författare: Andrea Maria Schenkels (Mi har tidigare bloggat om hennes bok Mordbyn här…) och Jan Costin Wagner.

En bok – Lyckohjulet

Välkommen tillbaka till Deckarhuset Ramona Fransson! Du var ju en av de första som ställde upp på att intervjuas av deckarhuset  (Läs intervjun här…), så det är extra kul att få chansen att prata lite med dig igen. Denna gång ska det dock endast handla om din senaste bok – Lyckohjulet (Läs Deckarhusets recension här…)

Lyckohjulet är din fjärde fristående deckare. Kan du lite kort berätta vad den handlar om för dem som inte har läst den.

Att det inte spelar någon roll om vem du är, vilka föräldrar du har, även de bästa förutsättningarna kan göra dig till brottsling. Familjerna Caling och Hildeng är sammanflätade och tror sig ha ett bra liv med sina barn och barnbarn, men enbart genom att ett av barnbarnen hamnade snett, krackelerade bilden av den leende och lyckliga fasaden. Gängen som driver en slags shop-around-the-clock, ger inte bort tillfällen som genererar pengar och priset för att du ska få en livskick blir för det mesta mycket högre än vad du trodde. Sedan gillar jag hämnd i olika former, vilket finns i alla mina deckare.

Hur skulle du själv beskriva ditt sätt att skriva? (det vill säga den stil ditt skrivande har)

Jag har läst tusentals böcker och kom på mig själv med att bläddra förbi tjugo till trettio sidor i alltför många böcker, skulle vilja kalla det bokfylla, med alltför långa haranger om interiör och exteriör, som inte tillförde handlingen ett smack. Jag ville ha handling och det skulle flyta enkelt. Svåra och krångliga ord där jag var tvungen att slå upp förklaringar i svenska akademins ordbok är något jag vill undvika.

Varifrån kommer inspirationen till Greger Thulin?

Faktiskt från min man och även den riktige poliskommissarien Lars Ohlin som arbetar på våldsroteln i Göteborg och som läser mina manus för att checka av fakta. Plus lite egenskaper som jag hittar på och gillar hos en man.

Du skildrar en karaktär som är besatt av speldjävulen väldigt bra, hur gjorde du research för detta?

Jag har bevistat svarta spelklubbar i min ungdom och sett baksidan av myntet. Speldjävulen har inte ändrat skepnad bara bytt ut spelapparaterna.

Kommer vi få se något mer utav familjerna Caling och Hildeng i kommande böcker?

Vet jag faktiskt inte. Jag undviker alltid ordet ”aldrig”.

Och så en fråga som jag inte tror komma gynna någon förut mig själv, men jag är väldigt nyfiken på replik som finns långt ned på sidan 306 (sjunde och åttonde raden räknat nerifrån) Har den meningen möjligtvis någon gömd betydelse?

Ja, det har den och det är roligt att du kom på det. Du är den förste hittills som lurat ut det.

Och tillsist, har du börjat smida på deckare nummer 5 ännu….

Jajamensan! Den kommer att handla om författare, förlagsbranschen och journalisters lögner och vad det kan leda till.

Nyheter: Ny deckarbokklubb

Idag har Kalla Kulor Förlag startat Cosy Crime, en ny deckarbokklubb.

” Cosy Crime, en helt ny form av deckarbokklubb med inriktning på nyskapande, smal kriminallitteratur, medlemsaktiviteter i verkliga livet och riktigt låga priser.”

Texten tagen från pressreleasen  

Om du är intresserad kan du läsa mer om vad de är för något på deras hemsida www.cosycrime.com