Skrivargruppen SKRIVA anordnar för tionde året i rad en novelltävling.
Vill du veta mer? Klicka HÄR för att gå till SKRIVAs infosida.
månadsarkiv: augusti 2009
Vem är Lars Kepler…
DN.se har svaret idag 🙂
Hmmm… själv hade jag hoppats på ett lite mer spännande alternativ….
Nu även på Facebook! :)
Jag och Jessica har precis skapat en Deckarhuset-sida på Facebook! Som Deckarhusets två enda fans känner vi oss dock lite ensamma… 🙁 Så varför går inte du med nu på direkten? 😉
Som medlem av Deckarhusets Facebooksida blir du alltid uppdaterad när vi har en ny tävling på gång och när vi lägger ut en ny författarintervju.
Deckarhuset on Facebook
Gamla synder
(Payment in Blood) Tredje avsnittet av Lynleyserien, Gamla synder, och även det här avsnittet är baserat på en bok med samma namn av Elizabeth George. Det här avsnittet är ett riktigt pusseldeckar-avsnitt: Några skådespelare/regissörer/producenter som förbereder en pjäs befinner sig i en stor herrgård i Skottland när plötsligt manusförfattaren hittas mördad i sin säng. Varför har hon mördats och vem av dem i huset har gjort det? Havers och Lynley reser dit, och finner till sin förvåning att Lynleys vän Helen Clyde är en av gästerna i huset. Av någon anledning verkar hon höjd över alla misstankar (polisen jobbar verkligen förutsättningslöst här.. ) men av de andra kan vem som helst vara mördaren…
Ett bra avsnitt där man formligen spottar ur sig idéer och teorier i tv-soffan (jag hade fel, kan jag tillägga – trots att jag någon gång för mycket länge sedan läst boken.. 🙂 ) och de har dessutom bytt skådespelare för Helen (Lesley Vickerage istället för Emma Fielding – bättre, men jag är fortfarande inte förtjust i Helen vare sig i böckerna eller serien.. 😉 ).
Gud som haver – Ingrid Elfberg
Hmmm… Det tog mig ett bra tag att ta mig igenom den här boken (nästan en månad) och detta trots att det är en ganska kort bok. Det är väl därför lätt att anta att jag tyckte den var dålig… men det var den väl inte direkt … eller… ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om den…
Elfberg kan både skriva och ”klippa” samman scener för att bygga upp ett flyt i berättandet. Rent tekniskt är detta en utmärkt deckare (bortsett från en del trådar som jag hade önskat hade bundits ihop bättre). Det är istället själva handlingen som jag är något skeptiskt emot.
En liten pojke blir bortförd/sexuellt utnyttjad, den manliga förskoleläraren som hittar honom döms för brottet. Pojkens mamma inser dock efter ett tag att det är fel man som blivit dömd och får ensam ta upp ”jakten” på den riktiga förövaren.
Handlingen fokuseras till stor del på hur övergreppet påverkar den drabbade familjen (och då särskilt mamman).
Mitt problem med handlingen är för det första att jag inte tycker vinklingen är så intressant… En oskyldig man döms för det brott som av de flesta i Sverige anses som det allra värsta tänkbara… och vi får knappt lära känna honom (eller ens förstå hur han kunde bli oskyldigt dömd!? Juristen i mig skriker av förtvivlan… jag vill veta!!) istället får vi nästan uteslutande följa den utnyttjade pojkens mamma!?
För det andra gillar jag verkligen inte huvudpersonen Eva (mamman). Hon är för mig helt obegriplig, ibland påminner hon om Annika Bengtzon, ibland en tonårsmorsa och ibland bara allmänt förvirrande.
En del av mansporträtten känns minst 20-30 år gamla.
…och tillsist så är slutet i och för sig väldigt oväntat, men dessvärre inte särskilt trovärdigt…
Nu låter det nästan som jag avskydde boken, vilket inte alls var fallet, men den blev aldrig riktigt spännande och jag kände hela tiden att jag ville vet mer om det som knappt nämndes och mindre av det som skrevs. Jag misstänker dock skarpt att jag inte tillhör den tilltänkta målgruppen för denna deckare. Unga blivande mammor kommer nog älska den här boken och dess en- mamma- kan- göra- vad-som- helst- för- att- skydda- sina- barn- attityd. Vilket klart är medryckande, men svårt för mig (och troligtvis alla andra med en juridisk bakgrund) att smälta då våra hjärnor lätt vandrar iväg till de trådar boken aldrig tar upp…
Elfberg kan dock onekligen skriva och jag är övertygad om att vi kommer att vi se henne högt uppe på toplisterna om ett par år. Jag ska förresten skicka boken vidare till någon som jag tror står närmare den tilltänkta målgruppen, så snart kommer det nog upp andra åsikter om boken här…
Update 18 september 2009: Jag har nog varit lite slarvig, så jag tänkte nu göra ett försök att vara lite tydligare… Jag har lagt till lite i recensionen, detta är markerat genom att vara FET, Kursivt och understruket.
Rov igen
(S.J. Bolton) Tora Hamilton har flyttat till Shetlandsöarna med sin man, som kommer från en av öarna. När hon gräver en grop i torvmarken på sin gård för att begrava sin älskade häst, hittar hon liket efter en ung kvinna. Vid första anblick verkar det mycket gammalt och inte helt ovanligt i området. Tora som är läkare upptäcker en del tecken som tyder på att det faktiskt är ett mordoffer från nutiden, och hon forskar i de lokala sägnerna och legenderna trots att hon blir avrådd från alla håll, inte minst av hennes make. Här finns hemligheter mörka nog värda att mörda för.
Någon försöker med alla medel stoppa Tora. Vem kan hon lita på? Sin man? Polisen? Läkarna vid sjukhuset? Eller ingen alls?
Ytterligare en debutroman om lik funnet i torvmosse. Det verkar vara på modet, bland debutanter i år. Eftersom jag precis läst en bok i samma miljö – Flickan under jorden – var jag måttligt spänd. Där fick jag tji – den var så spännande att jag sträckläste hela natten. Storyn var så spännande att jag måste erkänna att jag inte lade så mycket tid på att fundera över karaktärsbeskrivningar och miljöbeskrivningar som jag brukar. Det borde väl vara ett gott nog betyg!
Deckarlexikon!
Jag har en skrämmande förmåga av att alltid fynda en massa så snart jag ser en REA-skylt i fönstret på någon bokhandel. Häromdagen drev jag runt i Stockholm i väntan på tåget till Gävle. Jag hittade 4st böcker – helt oplanerat och helt onödigt. En av böckerna var dock denna: ”The Rough Guide to Crime Fiction” av Barry Forshaw.
Här kan man läsa om deckarens utveckling, hur den försöker ta sig ur sin skamvrå där den fått stämpeln som litteraturens svarta får, vilka som är de mest kända deckarna, de största karaktärerna och dess författare. Ett förträffligt litet deckarlexikon att läsa under en trist tågresa!