månadsarkiv: oktober 2009

After the funeral – Agatha Christie

Publicerat av

Detta är en väldigt klassisk Agatha Christie deckare med Poirot i huvudrollen.

Handlingen:

En äldre, rik man dör plötsligt, bortsett från att det sker väldigt hastigt så tyder inget på att det skulle ha varit en onaturlig död. När släkten samlas på begravningen utbrister dock hans syster meningen: ”It was hushed up very nicely…but he was murdered, wasn’t he?”

Kort efter detta hittas systern mördad, med en yxa i ryggen…

Själv lyssnade jag på denna deckare som ljudbok med Hugh Fraser som uppläsare och hans ”tolkning” av Poirot var verkligen superb! Vilket bidrog till en ännu bättre upplevelse. Det fanns egentligen bara en sak som jag inte gillande med denna bok och det var en av de två ledtrådarna som avslöjande mördaren… jag tyckte helt enkelt att det var lite för långsökt, men detta är ändock en deckare som rekommenderas varmt!

På TV idag – nästa onsdag

Publicerat av

criminal_minds

Agent Aaron Hotchner, ledare för BAU teamet i Criminal Minds
Foto: CBS

Min lista på kriminalserier under hösten har blivit lite inktuell så här kommer en ny lista som gäller fr.o.m idag  (torsdag 22 oktober) till nästa onsdag.  Mycket av tiderna kommer säkerligen att stämma överens en bra tid framöver, speciellt serierna som går vardagar.  Klicka här för att komma till listan.  Påpeka gärna om det är några konstigheter eller felaktigheter i dokumentet.

Jag hoppas att ni inte missade dagens avsnitt av Criminal Minds. Missa heller inte den tredje filmen om Wallander med Kenneth Branagh i huvudrollen, söndag kl 21.00

Med svek i sinnet

Publicerat av

(Deception in His Mind) Avnitt nio i Lynley-serien är en av de böcker jag minns bäst i Elizabeth Georges serie (på ett positivt sätt. A place of Hiding minns jag också väl, men bara för att den var så otroligt dålig – vad sjutton hände där egentligen??). Avsnittet är pepprat med rasmotsättningar, svartsjukedraman, båtjakter och ansträngda arbetsrelationer och är i mitt tycke toppen! Med ett krångligt slut som jag faktiskt glömt hur det löser sig i nästa bok (Den verkliga brottslingen/In Pursuit of the Proper Sinner). Väntar spänt på fortsättningen!!

Klockan 21:37 – Karin Alfredsson

Publicerat av

Jag har läst Karin Alfredssons tredje roman om läkaren Ellen Elg.

I boken får man följa flera personer parallellt, dels Ellen Elg och hennes familj och dels en familj i Polen där den ena dottern är djupt kristen och den andra blir gravid. Brodern är en förvirrad tonåring som lockas av högerextremister till onda uppsåt och pappan är frånvarande. Det känns lite stereotypt men å andra sidan, vad vet jag egentligen om polska familjer? Vi får även följa en brevväxling mellan två svenska unga kvinnor på 60-talet och en stalker. Inte helt oväntat binds detta ihop på slutet vid klockslaget 21:37.

Karin Alfredsson kallar boken en dokumentärthriller. Dokumentärbeskrivningen kan jag köpa och visst är det är lite spännande att se hur det går på slutet men som thriller är jag inte särdeles imponerad. Det finns mängder av böcker som inte kategoriseras som en thriller men som ändå kan vara spännande och precis så är det med den här boken.

Ett stort plus till Ellen som karaktär och kvinnofrågor som abortfrågan, kvinnomisshandel,  och prostitution är viktiga frågor.

Kort sammanfattat. Det är en bok som berör om man tycker att kvinnofrågor är viktiga men som  thriller (även dokumentärtrhiller) är jag inte  övertygad.

Boken är ett recensionsexemplar från Damm Förlag

Wallander: Firewall

Publicerat av

WallanderBänkande mig framför teven igår och såg BBCs version av Hennings Mankells Brandvägg på TV4. Blev faktiskt positivt överraskad! Det tog i och för sig ett par minuter att vänja sig vid att en gäng britter sprang runt i södra Sverige och försökte sig på att uttala svenska namn (med ett ganska varierande resultat) Men det var något som jag helt slutade reagera på efter endast 10 minuter.

Kenneth Branagh var dessutom helt suverän! Jag tycker till och med att han lyckades ”kännas” svensk!

Vad tyckte ni om Firewall och Kenneth Branaghs insats?

Intervju med Mons Kallentoft

Publicerat av

Hej Mons Kallentoft, välkommen till Deckarhuset!

Den tredje boken om Malin Fors är aktuell, vill du berätta lite om hur karaktären föddes?

Jag ville skapa en karaktär som var lik en vanlig svensk deckar-kommisarie. Releationsproblem, spritproblem, etc, et. Men sedan göra det helt annorlunda. och då fick hon bli en stark, om än komplexfylld ung kvinna. Hon föddes sedan i mycket nära samarbete med min fru.

.

Vad var det som gjorde att du började skriva spänningsromaner?

Jag har alltid själv gillat thrillers, och noir. Alla mina böcker har ett sådant element. Rena kriminalromaner började jag skriva eftersom jag ville närma mig min hembygd Linköping rent litterärt.  Jag ville också nå en större publik. Då passade det att prova deckare. Att TV4 just kallade mig Sveriges nya deckarkung är en bonus!

.

Många journalister börjar förr eller senare skriva skönlitteratur, vad kommer det sig?

Drömmen om ett friare liv. Fiktionen ger också större emotionella möjligheter än journalistiken.

.

”Jag ville förnya den svenska deckaren med magi”

.

Jag ser en skillnad, eller en förflyttning om du så vill, i böckerna om Malin. I den första, Midvinterblod, står brottet i fokus men så ändras detta till att i bok två mer handla om Malin.  I tredje boken ökar fokuseringen på Malin ytterligare. Är brotten rent av på väg bort ur serien?

Absolut inte! Brotten är och förblir, i mitt tycke, den centrala motorn i böckerna om Malin Fors. Men det händer mycket intressant också i hennes eget liv. Generellt: Människor i sig, är intressantare än sina handlingar.

.

Du använder dig av en röst från sidan, de kursiverade avsnitten. Hur fick du idén till den tekniken?

Jag ville förnya den svenska deckaren med magi. Öka textens rymd. Det är också ett beprövat grepp sedan antiken, med ett slags kör som för dramat framåt.

.

Jag måste fråga om omslagen. De är vackra på ett sätt som deckaromslag inte brukar vara. Är det dina egna idéer som ligger bakom?

Omslagen görs av Niclas Lindblad. Idéerna är hans och utformningen också. Första omslaget stöttes och blöttes en del, men nu tycker jag de är som böckerna. Vackra och skrämmande.

.

Vad för slags böcker står det i din egen bokhylla?

Alla genren, på svenska och engelska. EKelöf i original, Tranströmer också. Och så Cormac McCarthy. Mest Blood Meridian.

.

När var du på biblioteket senast, och vad lånade du?

För två veckor sedan. Katitzi till min dotter.

.

Kriminalromanerna har hög status i många länder, men i Sverige har det i många år varit en mindre ”fin” genre, även om det börjar bättra sig. Vad kan det bero på att man i olika länder ser sådana skillnader?

Vår finlitteratur är väldigt självbespeglande och inte så berättelsefokuserad. Den är krympande och sluter sig därför om sig själv, tyvärr.

Utomlands hyllar man epiken och den finner du i gott skick i vissa kriminalromaner, inte minst vissa svenska. En god berättelse är en god berättelse, epitetet spelar mindre roll då.

.

Har du något minne av vilken den första boken du läste själv var?

Nej. Men Kafkas Processen drabbade mig som fjortonåring. Före det Åshöjdens BK.

.

Vilken litterär person skulle du vilja träffa om det varit möjligt?

Jay Gatsby. Druckit en martini.

.

Vi har ett stafett tänk med våra intervjuer, och jag skulle vilja be dig fundera över vem du skulle vilja läsa om på Deckarhuset.

Carin Gerhardsen. Vårt nya kvinnliga deckaress.

.

Vilken fråga vill du skicka med mig till den författaren?

Hur firar de när boken går till tryck?

.

Tusen tack för att du ville dela med dig av dina tankar till oss och våra läsare!

Den motvillige kommunisten

Publicerat av

(The Coroner’s Lunch) Colin Cotterill. Nu har jag läst ut Den motvillige kommunisten och ska skriva en recension. Det känns svårt. Det här är nämligen en sådan här bok som jag personligen inte blev så förtjust i. Däremot är jag ganska säker på att ett par av mina vänner skulle älska den!

Boken, som är den första i en serie, utspelar sig i det kommunistiska Laos under 70-talet. Huvudkaraktären är den 70-någontingårige dr Siri Paiboun, en änkling som arbetat som läkare hela sitt yrkesverksamma liv och drömmer om pension. Istället utses han mot sin vilja till coroner och han får några mystiska dödsfall på sitt bord som han börjar nysta i…

Anledningarna till att jag inte gillar den är framför allt att jag inte tycker historien är tillräckligt spännande eller driven och det händer helt enkelt för lite av intresse. Cotterill spränger dessutom in massor med surrealistiska drömmar som dr Siri har (nåja, massor kanske är att ta i, men några stycken i alla fall) och  blandar in lite allmän mystik i romanen. Inte min kopp te.

Anledningen till att jag tror att många skulle älska böckerna då? Ja, själv tycker jag Alexander McCall Smiths böcker om Damernas detektivbyrå är sömnpiller av sällan skådat slag, men där vet jag att många tycker exakt tvärtemot. Den som gillar McCall Smith skulle förmodligen gilla även dr Siri (men se upp! Jämfört med Damernas detektivbyrå är Cotterills bok sprängfylld med action.. 😉 ). Summa sumarum: Vill du läsa en stillsam, ganska ovåldsam deckare med lite sköna Laos-beskrivningar, med en gullig liten gubbe som hjälte som dessutom har två sköna sidekicks så kommer du gilla Den motvillige kommunisten – för det är definitivt inget fel på hantverket!

Boken är ett recensionsexemplar från Bra Böcker.