månadsarkiv: december 2009

Ett rop på rättvisa

Publicerat av

(A Cry For Justice) En regnig dag i skärgården lyxade jag till det med två avsnitt av kommissarie Lynley på samma dag.. 🙂 I avsnitt 12 (det sista jag har.. 🙁 ) kliver Hillier in som chef på scenen efter att Webberley försvunnit. Havers och Lynley utreder ett fall som först ser ut som självmord men snabbt visar sig vara mord. Finns det en koppling till den välgörenhetsorganisation där kvinnan arbetade? För att ta reda på mer söker Havers arbete i organisationen och snokar runt bland kassaskåp och kvitton.

Jag tyckte det här avsnittet var så där, men det kan för all del vara för att jag inte gillar att sitta och vara rädd för att någon ska bli påkommen (och det gör jag hela tiden när Havers nosar runt på välgörenhetsorganisationens kontor). I det här avsnittet dör folk som flugor, det tycker jag annars är rätt bra med George – det är inte alltid seriemördare som springer omkring, till skillnad från många andra deckare.

Jag funderar förresten på var Winston Nkata har tagit vägen i serien? En assistent till Havers har kommit in i form av Billy (heter han väl?) men har han ersatt Nkata? Eller kommer han senare i serien? Det vore trist om han inte dyker upp, jag tycker han var ett mycket välkomment tillskott till böckerna..

Änglalik av Veronica von Schenck

Publicerat av

Huvudpersonen Althea Molin är utbildad psykolog och gärningsmannaprofilerare. Hon har nyss återvänt till Sverige från New York där hon blev brutalt överfallen. Hon ser fram emot lugn och ro, men vid Stureplan i Stockholm härjar en seriemördare och tre kvinnor hittas mördade i resväskor. Altheas barndomsvän Rickard  jobbar som polis i utredningen och kontaktar henne för att få hjälp. Efter en viss tvekan tar hon jobbet. Något hon nästan ångrar när mördaren börjar skicka MMS av henne till hennes mobiltelefon.

Veronica von Schencks debutroman får mig att vilja ha mer. Dels en efterföljare men även lite mer kött på benen i den här boken. Att boken är kort behöver inte vara en nackdel men i det här fallet tror jag att handligen skulle tjänat på det. Jag tycker också att det är konstigt att Althea utersätter sig för onödiga risker när hon vet att någon förföljer henne. Speciellt när hon nyss blivit överfallen. Ett plus är att jag trodde att jag visste vem gärningsmannen var men hade fel. Jag ger dock boken två tummar upp och ser fram emot att läsa efterföljaren Kretsen.

Deckarhusets intervju med Veronica von Schenck

The Last Oracle av James Rollins

Publicerat av

The Last Oracle (finns så vitt jag vet inte översatt till svenska ännu) är den femte thrillern i serien om Sigma Force av James Rollins. Alla hans böcker är fyllda med äventyr och exotiska platser. The Last Oracle är inget undantag. Från Washington DC till antika grekiska tempel och från indiska ruiner till Tjernobyl kämpar Sigma Force mot en grupp ryska vetenskapsmän och en rysk politiker som planerar att använda radioaktivt avfall från Tjernobyl för att skapa en ny världsordning.

The Last Oracle bygger på legenden att Oraklet i Delfi kom från en släkt med flertalet personer med savant syndrom som hade förmågan att se in i framtiden. I boken har den ryska gruppen tillfångatagit zigenarbarn med samma blodslinje och de har sedan opererat in sensorer i barnens hjärnor med hoppet om att kunna skapa en ny världsprofet som de kan kontrollera.

Medan Sigma Forces ledare Gray Pierce reser världen runt för att försöka ta reda på vad som egentligen pågår så flyr hans kollega från den ryska forskarstationen med tre av barnen. Jag tycker att den delen av historien tar upp alldeles för mycket plats i boken och hur många gånger kan man egentligen fly från genmanipulerade vargar, björnar och tigrar?

Även om jag tycker att de flesta av James Rollins böcker är något överdrivna så fortsätter jag ändå att läsa dem. Så bli inte förvånad om det kommer en recension av hans nästa bok här på deckarhuset.

Intervju med Annika Alm

Publicerat av

Jag vill gärna veta varför du skriver just deckare?

Är intresserad av formen som passar utmärkt för att föra fram ett budskap. Eller kanske snarare, sätta ljuset på en social problematik. Man skulle kunna säga att förebilden inom genren är Sjöwall & Wahlöö mer än Agatha Christie.

.

I Vingklippt, din debutroman, fick vi bekanta oss med Ingela, och nu har uppföljaren kommit – är det en serie planerad?

Ja. Hur många det blir vill jag låta vara osagt i denna stund.

.

Ohyra är din andra bok. Hur fick du uppslaget till storyn?

Läste av en slump faktiskt om hur den grupp som kallades för tattare blev behandlade. Intresset var väckt och jag läste mer. Idén kom till mig den vägen. Är intresserad av utanförskap och vad det gör med oss.

.

Jag förstår att det ligger mycket research bakom en historia som den i Ohyra, hur hittade du material?

Intervjuade, såväl representanter för resandefolket som en gammal kvinna som hade jobbat med barnavården vid Östra torget i Jönköping. Läste vad som fanns dokumenterat om resandefolket.

.

När man debuterar som författare har man kanske ett annat ”yrke” med sig parallellt – hur ser sin situation ut?

Jodå, är socionom. Men har tagit en time out.

.

Tycket du att du fått speciell uppmärksamhet eller draghjälp , som s.k. kändisbarn?

Nej.

.

Har du några funderingar på varför deckargenren ses på med en lite styvmoderlig blick av ”förståsigpåarna”?

Egentligen har jag svårt att förstå det. Men, det kan kanske bero på formen? Alltså att mordgåtan skulle överskugga ev. brist på litterärt språk. Jag vet inte, tycker att många kriminalromaner uppfyller kraven på litterär gestaltning numer. Även om kanske inte alla gör det. Synd att den gamla föreställningen så envist lever kvar.

.

Hur ser du på att sätta deckare i händerna på barn och ungdomar för att locka dem att läsa?

Bra idé! Får man upp intresset är steget inte långt till att utforska övrig litteratur.

.

Hur ser ditt förhållande till språket ut?

Tack bra. Fast språket är, skämt åsido, viktigt. Filar själv väldigt mycket innan jag motvilligt lämnar ifrån mig manuset. Viktigast är att få ett flyt, lyckas man med det är det mesta grumset bortrensat. Det enkla är det svåra, eller enligt den slitna devisen – less is more.

.

Hur skulle du beskriva dina egna privata bokhyllor?

En blandning av det mesta i de flesta genrer. Gör med jämna mellanrum en rensning och skänker bort en del.

.

Vad lånade du senast på biblioteket?

”Rebell i grön hatt”, en bok om Nancy Cunard och hennes värld.

.

Vilken deckare skulle du ge dig själv i present om du skulle gå ut och handla idag?

Något av John Harvey. Har läst de tre böckerna om Frank Elder som var mycket bra, så varför inte första boken om Charlie Resnick.

.

Vi på Deckarhuset är nyfikna på vad du jobbar med just nu?

Bok nr 3 om Ingela Lund.

.

Om du fick tipsa mig om nästa ” intervjuoffer”-  inte nödvändigtvis en författare, men någon inom den litterära krimvärlden  – vem skulle det vara?

Harry Hole, som är en komplicerad kommissarie vid Oslopolisen t ex. Eller varför inte Frank Elder? Numera pensionerad och bosatt i Cornwall. De båda herrarna har säkert något spännande att berätta.

Läs även Mis recension av Ohyra…