Inblick – Bibliotekarie

This interview is also available in English…

Vi hälsar Ola Kumlin från Emmaboda Bibliotek välkommen till Deckarhuset.

1. Vilka deckare är mest populära?

Under 2009 så har nog Lars Keplers Hypnotisören varit en av de populäraste deckarna. Och Stieg Larssons trilogi förstås.

.

2. Vilken/vilka deckare skulle du rekommendera?

Jag läser egentligen inte så mycket deckare, men när jag gör det så blir det oftast den mer hårdkokta varianten, där fokus inte är så mycket på ”vem som gjorde det”, utan på miljö- och samhällsskildringar. En svensk författare som jag tycker skriver lite i den genren är Kristian Lundberg som håller på med en serie deckare som utspelas i Malmö. Fyra böcker är det än så länge. Hans deckare rekommenderar jag.

.

3. Finns det några trender i vilka böcker folk lånar? (Lånar folk t.ex. mer deckare under sommaren?)

Det är inte årstidsbundet på det viset, utan deckare är populära året om. Däremot märker vi ju tydligt när vissa författare och böcker blir omtalade i media eller att ryktet om dem sprids via ”mun-mot-mun-metoden”. Sedan finns det väl en trend nu, tror jag, med böcker som påstås ha en sann bakgrund.

.

4. Hur bestäms det vilka böcker som köps in?

Vi köper in mycket på efterfrågan. Vi tar ofta emot inköpsförslag från våra besökare. Sedan går vi igenom Svensk bokhandelskatalog ett par gånger om året och köper in det som bör köpas. Bra recensioner i media kan också resultera i inköp. Vi har även bokmöte varannan vecka där vi går igenom Bibliotekstjänsts sambindningslista och köper böcker i olika ämnen. Vi försöker hålla en bra bredd på vårt utbud, där både det populära och det smala ska få utrymme. Alla ska kunna hitta något.

.

5. Hur ser du på ljudböcker och läsplattor? Tror du de kommer ersätta ”vanliga” böcker?

Jag tror inte att de kommer att ersätta tryckta böcker, utan det blir ytterligare olika varianter att ta till sig berättelser på. Det är väl bra att det finns olika medier anpassade till olika situationer. Ljudböckerna har ju gjort att många som kanske inte läser så mycket annars har hittat en väg till litteraturen. Lastbilschaffisar blev plötsligt en växande låntagargrupp på biblioteken när ljudböckerna kom. Mediet är ju inte det viktiga, anser jag, utan det är innehållet och det är ju detsamma oavsett om det är i tryckt eller digital form. Men jag tror inte att jag själv kommer att köpa mig en läsplatta, om jag ska vara ärlig.

.

6. Tror du att biblioteken kommer förändras på grund av den digitala bokutvecklingen? Och i så fall hur?

Biblioteken har redan förändrats mycket sedan den digitala utvecklingen inleddes. Vi har ju haft digitala tjänster länge nu; man kan söka efter allt vi har via våra bibliotekskataloger som ligger på nätet, man kan ladda ned e-böcker (även om det är först nu som det börjar komma bra apparater att läsa dem på), man kan ladda ned musik och söka stipendier med mera via våra digitala tjänster. Detta kommer säkert att öka i framtiden och det blir mindre fokus på praktisk bokhantering som att låna ut och återlämna böcker. Det är vad jag tror. Men arbetsuppgifter kommer inte att saknas för det, bibliotekariens vägledande uppgift kommer att finnas kvar, det är jag övertygad om.

.

7. Förutom bokutlåning, vilka andra aktiviteter och tjänster erbjuder biblioteket?

Vi har ju många digitala tjänster, som nämndes ovan. Sedan erbjuder vi hjälp till studerande på olika nivåer med att söka efter information och skicka efter kurslitteratur. Sedan har vi något som kallas Boken kommer, dvs om man har svårt att komma till oss, så kan vi komma hem med böcker. Vi har också medier och datorer som är anpassade för personer med funktionshinder. Vi har mycket barnverksamhet med sagostunder och babyträffar där föräldrar kan ta med sina bebisar och bland annat få tips om hur man kan stimulera barns språkutveckling. Material för släktforskning har vi också på biblioteket och det är mycket uppskattat och efterfrågat. Biblioteket har också en samhällsfunktion där man kan få hjälp med diverse saker, låna en dator, läsa tidningen, kopiera, skicka fax med mera. Vi har bokcirkel en gång i månaden. Sedan vill vi ha ett levande bibliotek med mycket programverksamhet, så varje onsdagkväll brukar det hända något här. I går kväll var det en föreläsning om Stig Dagermans författarskap och nästa vecka är det stickcafé som vi har i samarbete med ett studieförbund. Då kan man lära sig att sticka sockor med häl! Vi erbjuder rätt mycket, helt enkelt.

.

8. Hur bestämde du dig för att bli bibliotekarie?

Jag har pluggat litteraturvetenskap och ville på ett eller annat sätt jobba i närheten av litteraturen, men var inte så sugen på att undervisa. Då blev det bibliotekarie, även om arbetet handlar om väldigt mycket annat än litteraturförmedling också.

.

9. Vad är det roligaste med jobbet?

Jag håller i en bokcirkel en gång i månaden. Det är det roligaste, att diskutera litteratur med människor. Sedan är det roligt varje gång man känner att man på ett eller annat sätt underlättar vardagen för människor genom att hjälpa till med att leta rätt på något.

.

10. Vilka böcker läser du helst själv?

Jag är en kräsen allätare och brukar kunna läsa de flesta genrer, så länge det är bra skrivet. Den starkaste läsupplevelsen jag haft de senaste åren är Cormac McCarthys Vägen, som nyligen har filmatiserats. Den boken golvade mig fullständigt. Ruskigt bra.

.

11. Vem föreslår du att vi ska intervjua härnäst på Deckarhuset? Och vilken fråga skulle du ställa till den personen?

Jag vet inte riktigt, men kanske någon förläggare? Någon på Modernista förlag som ger ut en kul serie med Pulp-deckare, och i så fall om det är mer på gång i den serien. Och kanske hur de tycker att en riktigt bra pulp-deckare ska vara.

.

12. Något annat du vill berätta för Deckarhusets läsare?

Nej, jag tror inte det. Men det var kul att bli tillfrågad att få vara med!

.

Vi tackar Ola Kumlin och rekommenderar ett besök hos Emmabodas populära biblioteksblogg.

Jonas Bruuns andra roman han kommit ut – Morellimetoden

I Morellimetoden heter problemlösaren Slavek Lorentzen. Han är en gammal avdankad kriminalpolis som kommit på glid och nu arbetar som privatdetektiv. Vi har här en slags antihjälte i gammal god 25-öresdeckarstil. Han står inte Kurt Wallander efter, när det gäller personliga tillkortakommanden heller.

Fallet som boken handlar om utspelar sig huvudsakligen i Köpenhamn och i Kattvik, utanför Båstad. Slavek får i uppdrag att leta reda på en försvunnen danska. Anja. Han anar ugglor i mossen eftersom det är så mycket pengar i det för honom, samtidigt som uppdragsgivaren vill vara anonym. Slavek misstänker att det handlar om en försmådd make/älskare och att Anja ska råka illa ut om hon hittas. Hittar henne gör han trots allt, och morgonen efter hittar han henne – igen. Död. Är Slavek den skyldige? ”Hunden”, hans gamla partner inom kriminalen, får i uppdrag av sin chef att sätta dit Slavek för dådet vare sig det är han som är skyldig eller ej. Varför? Det får ni själva läsa er till!

Den första tredjedelen av boken är något långsam, inte tråkig, bara mycket saktfärdig. Lägg inte ifrån dig boken här, det tar sig!

Denna klassiska kriminalroman innehåller såväl poliser som privatdetektiver, dumma blondiner, mord och diverse andra konflikter.

Jag skulle vilja säga att Bruun skapat en roman som är lite udda idag.

Genre? Det närmaste vi i Norden kommer Noir, skulle jag vilja säga! Morellimetoden har alla för Noir nödvändiga ingredienser. Jag, som hör till dem som anser att vi har för lite inom Noir-genren, är lycklig!

Mordet i Eiffeltornet – en fransk 1800-talshistoria

Den här boken har jag väntat på länge. Bokomslaget är fantastiskt och texten på baksidan väckte i alla fall mitt intresse då den verkade annorlunda, därmed var förväntningarna mycket höga.

Boken är en historisk kriminalroman från 1800-talets Paris med en ung bokhandlare som huvudperson.  Historien är fiktiv med en del historiskt verkliga händelser inbakade. Blodskala = 1,5 av 10. Boken släpps i Sverige  idag.

Claude Izner som står som författare är egentligen de två systrarna Liliane Korb och Laurence Lefèvre som förtjusande och passande nog är bokhandlare i Paris. Böckerna är kända i många länder och är mycket populära i Frankrike.

Handling: Ett par personer dör av vad som verkar vara bistick. När Victors nyfunna kärlek, konstnären Katja, visar sig ha kopplingar till offren och hans kompanjon – tillika fadersfigur börjar bete sig mystiskt börjar Victor ana oråd. Allt hör ihop med dödsfallen och den gigantiska världsutställningen som pågår i Paris.

Intrigen är sådär, likaså karaktärerna och det blir lite rörigt när man ska hänga med i Victors alla förflyttningar men miljöbeskrivningen är fin! Jag önskar att jag själv strosade omkring på Paris gator och fick uppleva världsutställningen och den atmosfär som författarna ländå lyckas förmedla.

Ett problem med historiska romaner är att skapa karaktärer som känns trovärdiga för den tid de verkar i samtidigt som man vill skapa karaktärer som vi kan relatera till idag och känna sympati med. Det är ofta  knepigt då ideal och synsätt från andra tidpunkter inte alltid stämmer överens med dagens synsätt, moral och ideal. I den här romanen lyckas de… sådär…

Victor kändes tidstypisk och väldigt fransk (vad är det med fransmän och alla dessa älskarinnor?) Men jag blev irriterad på honom flera gånger och ville säga till honom på skarpen flera gånger på grund av hans omogna beteende – Inte bra…  Katja gillade jag å andra sidan men hon är alldeles för ”modern” Det är inte heller bra…

Mina förväntningar (som kanske var lite väl höga)  infriades alltså inte. Handlingen räcker inte hela vägen, det var lite för rörig och det är svårt med karaktärer från en annan tid. Trots det så  kan jag ändå inte låta bli att gilla den. Kanske var det miljöbeskrivningarna av Paris med världsutställning och bohemiska konstnärskretsar som räddade den? Kanske beror det på att jag verkligen älskar historiska romaner? eller franska kriminalromaner?  Hursomhelst så  funkar den i alla fall för slöläsning i soffan eller  hängmattan.

 
Jag kan inte låta bli att jämföra den här boken med Jean Francois Parots – The Nicolas Le Floch Affair Se recension från TheCrimehouse här som också är en fransk historisk kriminalroman. Den är bättre och väl värd att ta en titt på (om man gillar historiska krimnalromaner)

Skillnader: 110 år  – Nicolas Le Floch Affairutspelar sig på 1770-talet.  Parots roman har ett mer avancerat och vackert språk och de historiska händelserna är fler, mer djupgående och mer invävda i intrigen. Mordet i Eiffeltornet är mer lättläst.   
Likheter– De utspelar sig i Paris. Huvudpersonerna är unga, smått förvirrade, naiva män med älskarinnor. (Men Parots karaktär är mer bättre!)

Debutböcker

Jag tycker väldigt mycket om att läsa debutböcker, och mina recensioner här på Deckarhuset har till stor del speglat det. Jag funderar på varför och kommer fram till en del svar.

Sedan barnsben har jag drömt om att bli författare. (Undanber mig vänligt men bestämt kommentarer som ”du kan ju inte skriva, så glöm det.”) Därför tror jag att det är naturligt att vilja se hur andras första bok ser ut. De som redan har lyckats. Tänk på alla timmars svett och tårar som ligger bakom. Alla dessa gånger de tvivlade på sig själva och sin förmåga, men som trots det satte rumpan på stolen och slutförde projektet. Det imponerar på mig. Mycket.

En annan anledning är att man inte har några förutfattade meningar om författaren eller sättet att skriva. Visar det sig sedan att debutboken är dålig är chansen förhållandevis liten att jag kommer att läsa författarens nästa bok och är boken bra blir jag lite nervös för då undrar jag om bok nummer två verkligen kommer klara av att leva upp till den första. Men oftast gör den ju faktiskt det och då blir jag en trogen läsare under lång tid framöver.

Så är det ju det här med att byta jobb också. Att göra något helt annat än man gör just nu lockar många, undertecknad inkluderad. Många författare har som bekant haft en helt annan karriär innan de slog igenom. Camilla Läckberg jobbade till exempel som ekonom, och James Rollins hade en veterinärmottagning. Men så hände det, deras debutböcker blev antagna, en bok blev till flera böcker och de kunde försörja sig som författare på heltid. Vilken grej. Vilken dröm.

Tyvärr har förlagen i Sverige har dragit ned rejält på antalet debutanter den här våren. Enligt Dagens Nyheter minskar antalet debuterande skönlitterära författare som presenteras i Svensk Bokhandels vårkatalog från 43 stycken 2009 till 16 stycken våren 2010. Förhoppningsvis vänder den här trenden, för jag älskar att upptäcka nya guldkorn som kan förgylla min vardag.

Pappas lilla flicka – Elizabeth George

Jessica har sedan den dag vi lärde känna varandra talat sig varm om Elizabeth George och jag har lyssnat på oräkneliga tal om hur bra historierna om Thomas Lynley och Barbara Havers är. Trots Jessicas enträgna uppmaningar har det tagit mig 3 år att slutligen ta mig i kragen och läsa en av böckerna. Jag började med den första boken som utgavs i serien om Lynley (även om det kronologiskt sett inte är den första).

Handlingen utspelar sig främst i en liten engelsk by där en flicka just har erkänt mordet på sin far. Trots erkännandet och det faktum att hon hittades sittande bredvid pappans halshuggna kropp är det ingen av byborna som tror att hon begått brottet.

Barbaras rykte inom kåren är inte det bästa och för några månader sedan blev hon degraderad till patrullerande polis på grund av sina samarbetssvårigheter. Nu får hon återigen chansen inom kriminalen då hon paras ihop med Lynley för att lösa fallet.

En toppenbok, tack för att du tjatat Jessica! 🙂

Jessica har själv recenserat motsvarande avsnitt ur BBC-serien om kommissarie Lynley.

Inblick – Sonny Björk

Vi på Deckarhuset välkomnar Sonny Björk, chef för tekniska roteln fältsektion vid Stockholm länskrim till denna inblick.
.
Vad har tekniska roteln på Stockholms länskrim för arbetsuppgifter?
– Brottsplatsundersökningar
– Brandplatsundersökningar
– Framkallning och identifiering av fingeravtryck
– Framkallning och jämförelser av skospår, verktygsspår, m.m.
– Undersöker vapen, fordon, kläder, dokument, utplånade serienummer m.m.
–  Undersöker och identifierar döda personer nationellt och internationellt vid
Enstaka dödsfall eller större katastrofer
– Omhändertar och oskadliggör misstänkta bomber och andra farliga föremål.
.

Vad är dina arbetsuppgifter
Chef för rotelns Fältsektion som består av åtta fältgrupper. Fältgrupperna är lokaliserade i myndighetens olika Polismästardistrikt och utför främst brotts- och brandplatsunder-sökningar. På varje grupp finns laboratorier som framkallar fingeravtryck, undersöker kläder, fordon med fl. undersökningar.

.
När du säger att ni har hand om identifiering vid katastrofer nationellt och internationellt kan jag inte låta bli att tänka på tsunamikatastrofen. Jag vet inte om ni var där men oavsett om så var fallet  gissar jag att du har varit med vid andra katastrofer. Sådant måste sätta djupa spår. Hur hanterar ni det ni får vara med om?
Jag var med i den första gruppen som flög till Thailand den 30 dec 2004. Jag var sedan i Thailand en månad och jobbade med undersökning av offren för Tzunamin. Jag jobbade på Siterna ”Bang Muang” 1B,  ”Wat Jang Jao” 1A samt ”Tha Cha Chai” under i början mycket besvärliga förhållanden. Detta arbete har lämnat intryck i kroppen – själen och tankarna runt arbetet dyker upp relativt ofta.Vi hade debriefing på plats i Thailand och efter att vi kommit hem.

Jag arbetade för ICTY  – Krigsförbrytartribulanen – i Kosovo juli – augusti 1999 med undersökningar av döda människor i avsikt att styrka folkrättsbrott. Vi undersökte en bit över 100 kroppar där och det gav en viss rutin på massgravar och massundersökningar.

Jag har dessutom undersökt ett otal mord, dråp och andra typer av dödsfall i 35 år och det ger en viss vana vid döda kroppar.

.
Berätta om den senaste bomben ni oskadliggjorde. Hur gick det till? Vad hände?
Jag ingår inte i Bombskyddsgruppen sedan några år tillbaka. Det sista bombuppdraget jag var på var en person som tillverkade fyrverkeripjäser illegalt i en lägenhet i Eskilstuna. Han hade en mängd mer eller mindre farliga kemikalier i bostaden, som vi tog omhand i bombdräkt och bombvagn.

.
Hur lång tid tar det att identifiera fingeravtryck? Många har säkert sett det otaliga gånger i olika filmer och tv-serier men hur går det egentligen till? Vad är det för datasystem som används t.ex?
Att identifiera ett fingeravtryck kan ta från några minuter till ett par dagar beroende på kvalitén på avtrycket. Vissa svåra avtryck kan behöva granskas av flera undersökare innan det slutgiltiga omdömet – identifierat eller inte identifierat – ges.

Datasystemet heter AFIS  (Automatic fingerprint identification system).

Fingeravtrycken som söks på kommer antingen från brottsplatsundersökare, som säkrat dessa på en brottsplats eller från föremål som lämnats in på laboratoriet för framkallning.

.
Berätta om förfarandet med Lasermannen och/eller Malexandermorden.
I utredningen om Malexandermorden ansvarade jag för det som hade med skjutningarna, vapnen och ballistiken att göra. Jag biträdde tekniska roteln i Linköping med dessa undersökningar tillsammans med en kriminaltekniker från Linköping samt en vapenundersökare från SKL (Kriminaltekniska laboratoriet i Linköping).

Vi rekonstruerade brottsplatsen, med den beskjutna polisbilen samt flyktbilen från vilken man besköt polisbilen, i en stor byggnad. Så med ledning av fynd på brottsplatsen, skottskador i polisbilen och i flyktbilen, drogs slutsatser om hur skjutningen gått till och hur många som var inblandade.

Vad gäller Lasermannen så koordinerade jag alla undersökningar inklusive vapen, ammunition samt ballistiken. SKL undersökte och jämförde hylsor och kulor från samtliga brottsplatser. Med ledning av sammanpassningen mellan hylsor i de första skjutningarna och kulor i den andra ”serien” samt förekomsten av laserljus, drogs slutsatsen att det rörde sig om en och samma gärningsman samt att han hade uppsåt att döda sina slumpmässigt utvalda offer.

.
Jag gissar att det är rätt stor skillnad på att stå i ett laboratorium och att undersöka själva brottsplatserna? Vad för typ av utbildning har din personal?
Idag är alla som gör brottsplatsundersökningar poliser. På våra laboratorier i Stockholm arbetar både poliser och civilanställda. De flesta poliser på laboratorierna har tidigare varit Brottsplatsundersökare. Båda kategorier kallas för kriminaltekniker.

Kriminaltekniker har polisiär utbildning i botten samt kriminalteknisk grundkurs som löper över ca ett år. På denna finns viss kompetenshöjande vidareutbildning inom brottsplats-undersökning och fingeravtrycksidentifiering.

De civilanställda på laboratorierna har olika bakgrunder och utbildningar, från ren laboratorie-utbildning till ingenjörsutbildningar m.m.

.
I många deckare så har personer ofta ett fall som de inte kan släppa, oftas ett olöst fall. Har du något sådant och vill du berätta om det i så fall?
Jag har, framför allt, ett fall som bekymrar mig p g a det fortfarande är olöst. Det är mordet på (ett) f.d. skinnhuvudet (namnet borttaget) i Norra Hammarbyhamnen en nyårsafton för en hel del år sedan. Jag hade ofta kontakt med hans mor och det ger offret en identitet och inblick i hur hans anhöriga upplever denna händelse. Det var dessutom ett brutalt mord på en ung människa, vilket i sig är svårt.

.
När var du som mest rädd/upprörd i din arbetssituation?
Senast jag var riktigt rädd i arbetet var när jag var i Thailand och vi skulle flyga ned till Phuket med helikopter efter en dags arbete med undersökning av offren för Tzunamin. Helikoptern flög vilse över havet i regnstorm och lyckades med nöd och näppe hitta tillbaka till flygplatsen i Phuket. Det var 45 mycket ångestfyllda minuter.

.
Du spelade ju en stor roll i fallet Lasermannen och fick en egen karaktär i boken och i filmen där Rasmus Troedsen spelade dig. Om du hade fått välja skådespelare vem hade du velat spelade din karaktär?
Det är svårt att säga. Det viktiga är att karaktären/skådespelaren ger ett trovärdigt intryck och inte spelar för ”ball och cool”.

Tyvärr klipptes en stor mängd kriminalteknik bort och man lade in Ausonius erkännande istället. Trist eftersom det var de kriminaltekniska fynden som band honom till brotten. Dessutom skedde detta på ett raffinerat och mycket spännande sätt.

Har du tips på någon annan person inom polisen som du tycker vi ska göra en inblick hos?
Martina Nilsson chef för rotelns Laboratoriesektion.
Tittar du på någon kriminalserie och i så fall vilken/vilka?
Ser flera, främst engelska kriminalserier som ”Ett fall för Frost” m.fl. (kommer inte ihåg namnen). Ser gärna ”Beck”.
.
Vad läser du just nu?
Kognitiva processer vid fingeravtrycksidentifieringar.

.
Vi på Deckarhuset tackar Sonny Björk för denna intervju! Här kan du lyssna på en intervju i Morgonpasset med Sonny Björk där han berättar mer om sitt arbete samt talar om vad som finns i en brottsutredares väska och hur man använder de olika sakerna.