Murder Most Foul

Denna Marplefilm är löst baserad på Agatha Christies Hercule Poirot historia Mrs McGinty’s Dead. Margaret Rutherford är Miss Marple och Rutherfords man Stringer Davis är som vanligt den helt påhittade karaktären Mr Stringer.

Originalhistorien som denna film bygger på är inte en av Christies bästa. Personligen tycker jag faktiskt att filmen är bättre än boken i detta fall. Mycket för att Margaret Rutherfords något komiska tolkning av Marple kommer till sin rätt i denna film.

Klart sevärd en regnig sommardag!

Inblick – The English Bookshop

Deckarhuset välkomnar Jan från The English Bookshop till denna inblick.


Berätta kort om ert företag, var ni finns och vad ni gör.

The English Bookshop är skandinaviens enda engelskspråkigt inriktade bokhandel. Vi finns i Uppsala vid stadsbiblioteket och i Stockholm i Gamla Stan. Filosofin kring sortimentet har alltid varit att sälja sånt man läser med passion, inte för att man måste. Så det är mycket skönlitteratur men även en hel del populärvetenskap/historia/biografier/politik.


.

Hur kommer det sig att du/ni startade en engelsk bokaffär?
1994 träffade jag min kollega Christer som då jobbade på en stor bokhandel. Vi började prata om idén som han länge burit på och eftersom vi hade kontakterna och trodde på konceptet startade vi uppsalabutiken hösten 1995.


.
Hur stor del av ert utbud är deckare/kriminal/spänningslitteratur?
20-25% faller nog under denna rubrik.

Vilka deckare sålde bäst hos er under Januari 2010 (Top 3)
Hm. Kanske Peter Robinsons nya novellsamling i pocket, och skotskan Karen Campbells andra bok After the Fire och Stuart Nevilles debut The Twelve. Rekommendationer väger tungt hos oss.

.

Hur väljer ni ut vilka böcker ni ska köpa in i den här genren?
Det mesta väljer jag ut, dels genom allmän kunskap om och intresse för genren, dels genom att de brittiska och amerikanska förlagen kommer och hälsar på oss några gånger om året för att gå igenom sin utgivning, dels för att jag har byggt upp ett brett kontaktnät bland engelskspråkiga deckarförfattare under åren. Mycket är det min smak som styr, i kombination med kundernas smak.

.

Vad har du och dina kollegor för utbildning?
Vi är akademiker både jag och min kollega, fast med olika inriktning. Han har läst litteratur, jag medie- och kommunikationsvetenskap. Vår personal har akademisk utbildning, också lite olika.

Kan du lista dina Top 10 favorit deckare på engelska som du anser att vi måste läsa innan vi dör?
Nej det är svårt. Men ett försök.

James Crumley – The Last Good Kiss
Kent Harrington – Red Jungle
Ken Bruen – The Guards
Craig Holden – Four Corners of the Night
Kem Nunn – Tijuana Straits
Kent Anderson – Night Dogs
Karen Campbell – After the Fire
Rennie Airth – River of Darkness
Dennis Lehane – Mystic River
Peter Temple – The Broken Shore
Don Winslow – The Power of the Dog
Terrill Lankford – Shooters
Vilken utländsk deckarförfattare är mest överskattad/underskattad
Det är också en svår fråga, det beror på vem som gör ’skattandet’. Det finns ju en kommersiell aspekt: vem säljer mest/minst, men det är ju inte nödvändigt en reflektion av hur underskattad eller överskattad en författare är. Generellt tycker jag personligen minst om de riktigt stora namnen som skriver en ny bok eller fler varje år är. Fast det handlar ju om smak.

.

Vad skulle du kunna rekommendera om jag efterfrågade en kinesisk eller japansk deckare?
Det finns en lysande deckare om en kinesisk polis som kommer till England och letar efter sin försvunna dotter. Men den är ju skriven av en engelsman… Jag tycker att deckaren är en utmärkt ingång till ett samhälle, ofta tas problematik upp som belyser samhället på ett sätt som mainstreamlitteratur kanske inte gör. Men på rak arm skulle jag väl nämna Xialong från Kina och kanske Takagi och Kirino från Japan.

.

Varför ska man läsa böcker på engelska och inte svenska?
Två anledningar egentligen: det är alltid bättre att läsa på orginalspråk om man kan eftersom översättningar är ett filter mellan texten och läsaren. Sen är just engelska ett så fantastiskt rikt språk med så mycket nyanser och så många kompetenta översättare så man kan gott läsa all litteratur man inte kan läsa på orginalspråk på engelska.

.

Vad läser du just nu?
En ny bok av en favorit: David Corbetts fantastiska politiska thriller Do They Know I’m Running, om centralamerika/mexico och gränsen till USA.  Men också om Irak och USA och om fördomar vi har inom oss. Läs!

.

Vi på Deckarhuset tackar Jan och The English Bookshop för denna inblick!


ÄNTLIGEN ! som Herr Fylking skulle sagt…

… får vi läsa Själakistan, alla vi som väntat på

Ann Rosmans uppföljare till Fyrmästarens dotter!

Enda sedan jag fick Anns debutbok i handen, tack Lotta, och sträckläst den, har jag väntat på nästa bok. Med tanke på vilken väl genomarbetad roman hon debuterade med, en historia som fängslade och inte ville släppa taget om läsaren, är jag så nyfiken på Själakistan.

Och nu – tack igen Lotta, tack min älskade Sanna och tack min kära Helle, så är boken på väg ner till mig i Madrid! Imorgon…

.

Tidigare om Ann Rosman på Deckarhuset:

Intervju med Ann Rosman…

Skumtimmen – Johan Theorin

Sommaren är nästan här! Förra året vid den här tiden startade vi en konstig vana. Vi började åka ut och fika på slott i närheten av Stockholm och där även passa på att läsa/lyssna på Fantasyböcker (Jag höll på att ta mig igenom Wheel of Time serien). I år åker vi istället ut och fikar på lokala slott medan vi lyssnar på deckare 🙂 Första trippen för i år blev Skokloster slott. Om ni ska dit i sommar kan jag rekommendera morotskakan! Första deckare blev Skumtimmen av Johan Theorin.

Oj, vad kan man egentligen säga om Skumtimmen!? Den är ett mästerverk! Handlingen är makalös, karaktärerna är perfekta och Johan Theorins sätt att berätta på är helt otroligt. Av någon anledning läste jag Nattfåk först, gillade den också väldigt mycket, men jag måste nog säga att Skumtimmen var ännu snäppet vassare!

Handlingen utspelar sig till största delen på Öland, ett ställe som jag nu är övertygad om kommer få ännu fler turister om somrarna pga Theorins deckare. Vi får där stifta bekantskap med Nils Kant, en man som kommer ge upphov till många historier – av de slag som bäst berättas i skumtimmen…

Murder at the Gallop

Detta är ytterligare en Marplefilm med Margaret Rutherford i huvudrollen. Denna film är väldigt löst baserad på After the Funeral, som dock är en Hercule Poirot historia.

Men i Murder at the Gallop har Rutherfords Miss Marple och den påhittade sidekicken Mr Stringer ersatt allas vår favorit fransman… ursäkta belgare 🙂

Standarden på produktionen är hög, men handlingen är så massakrerad och sedan dåligt hopsatt att det är svårt att hänga med (i alla fall för mig som har läst originalhistorien).

Betyget blir endast knappt sevärd. Om du inte har sett/läst After the Funeral ska du absolut inte se denna film först! Då kommer en av Agatha Christies bättre deckargåtor bli helt förstörd för dig!

Mitt i…

Scarpetta av Patricia Cornwell. Jag har sagt det många gånger förr (bland annat en lång utläggning här) men jag kan inte sluta läsa Cornwells serie om Kay Scarpetta, även fast jag tycker att de senaste böckerna blivit markant sämre. I Scarpetta har Cornwell slutat med det irriterande stilgreppet att skriva i presens och jag tycker än så länge att boken är spännande! Det känns kul, som att Cornwell kanske ändå kan hitta tillbaka till sin forna storhet.. 🙂

Murder, She Said

Jag går igenom en Marple-fas just nu. Det hela började med att jag fick 4 Marplefilmer med Margaret Rutherford som Miss Marple. Den första av dessa filmer jag såg var Murder, She Said. En film löst baserad på 4.50 from Paddington.

Jag har faktiskt sett Murder, She Said en gång tidigare, för över 20 år sedan. Det var faktiskt min första kontakt med Miss Marple. Margaret Rutherford ÄR därmed Marple för mig… eller hon har i alla fall varit det. Nu när jag sett otaliga andra adaptioner av böckerna och dessutom LÄST många av dem, måste jag erkänna att min bild över en perfekt Marple har ändrats något.

Inte bara titeln utan både handlingen och Miss Marple själv skiljer sig kraftigt åt från boken i denna film. Handlingen har kryddats upp med många komiska inslag och Miss Marple kan här närmast beskrivas som klämkäck(!). Produktionen är dock väldigt snygg (till skillnad från Marple-serien som producerades under 80-talet. En recension av den kommer senare). Här och där märks dock filmens ålder, en del scener blir pinsamt dåliga, men så är det ju med nästan alla gamla filmer.

Margaret Rutherfords man har även fått en roll i hennes Marplefilmer  som en påhittat rollfigur vid namn ”Mr Stringer”. Han blir i mångt och mycket som en Dr Watson liknande sidekick (även om Mr Stringer är mycket fegare och ofta endast används som comic relief).

Detta är verkligen inte Agatha Christies Marple, men ganska underhållande ändå 🙂