Intervju med Tove Alsterdal

Beskriv dig själv med 3 ord.

Vänfast. Enveten. Gränslös.

.

Hur kom du på idén skriva kriminalroman, det är ju annars som manusförfattare jag som publik tänker på dig?

Jag fick en idé som jag var tvungen att skriva, som var som ett blixtnedslag rätt ner i vår tid. Det var historien som drev mig.

.

På vad sätt skiljer sig manusskrivande  och att skriva en thriller?

Mycket mer än jag trodde. När jag skriver manus har jag scenograf, skådespelare och regissör som gestaltar texten, i romanen måste jag göra hela jobbet själv för att historien ska bli levande i läsarens huvud.

.

Vad var det som triggade valet av ämne till Kvinnorna på stranden?

Idén om en död människa som flyr iland på en strand och ingen jävel bryr ig. I kriminalromaner brukar det bli stor uppståndelse när man hittar ett lik, men i verkligheten flyter döda kroppar i land rätt ofta på stränder i södra Europa, dit vi andra reser för att semestra. Och så var det detta med slaveriet, att det aldrig har upphört. utan bara gått under jorden. Jag triggas av verkligheten.

.

Varför säljs det så mycket kriminalromaner idag?

För att vi har det så bra. Vi behöver spänningen, brottas med frågor om liv och död,. Det känns kanske inte alltid att man gör det när man går och handlar middagsmaten.

.

Kriminalromanens status i litteraturen är, trots läsarnas begeistring, inget vidare. Hur ändrar vi på det?

Varför ska vi ändra på det? Status är fullkomligt oviktigt, både för människor och böcker, tycker jag. När man stirrar sig blind på status missar man garanterat det som är viktigt. Kriminallitteraturens roll är inte att vara fin. Den ska vara spännande. Den ska innehålla mord och gåtor. Den är folkets litteratur framför allt, en levande kultur och det tycker jag är underbart.

.

Om du skulle ge dig själv en kriminalroman i present, vilken skulle det vara och varför?

Dennis Lehanes nya, för att han är en av en av de absolut bästa.

.

Vad i din privata bokhylla skulle överraska dina läsare?

Ingen aning, jag har allt i min bokhylla, från Jackie Collins till Dostojevskij. Inget överraskande med det. Mina vietnamesiska och tjeckiska lexikon kanske? En gång i tiden var jag besatt av att lära mig alla språk.

.

Vilken var den första boken du läste alldeles själv?

Vet inte, men en av de första stora läsupplevelser jag minns är  ”Tacka vet jag skorstensgränd” av Gunnel Linde. Sorgligt bortglömd, men den har kommit ut igen! En tjej sitter i ett fönster och snackar med en skorstensapa som heter Tralliputchi. Jag har älskat tak sedan dess.

.

Vill du berätta lite om vad du jobbar med just nu?

En ny film tillsammans med Helena Bergström och en ny roman. Det blir också en bred och internationell thriller, som förhoppningsvis kommer ut hösten 2011.

Löparen av Pontus Wikner

Löparen är en helt okej debutdeckare, även om den i mitt tycke delvis är lite spretig och alldeles för kort.

Boken är inte uppbyggd som en traditionell deckare utan påminner till uppbyggnaden mer om dokumentärserie. Ingen riktig deckargåta presenteras i början av boken utan istället presenteras en rad händelser av vilka en del knyts samman till en ganska spännande final. Det finns dock en rad historier som inte verkar tillföra handlingen något och som istället ger boken ett något spretigt intryck.

Boken är dessutom så kort att vi knappt hinner lära känna karaktärerna, vilket är tråkigt. Den kompakta handlingen bidrar dock till att deckaren blir väldigt snabbläst och tempot i läsningen blir högt vilket höjer spänningsgraden och gör boken lättläst.

Klart läsvärd.

Asiatiska deckare

Jag har insett att jag inte har läst en enda kriminalroman av en asiatisk författare! Är inte det en skandal? Rimligtvis borde ju den största och mest tätbefolkade kontintenten på jorden ha producerat åtminstone ett par kriminalförfattare…

Till mitt försvar så har väldigt lite asiatiska kriminalromaner översatts men å andra sidan så går det ju att beställa via nätet på engelska så det håller inte riktigt…Något måste göras! På det stora nätet hittade jag en top 10 lista på asiatisk kriminallitteratur av Catherine Sampson (Se lista här). Nu har jag fått hem Qiu Xiaolong En röd hjältinnas död som kommer att bli min försa asiatiska kriminalroman. (Recension kommer snart) Vilken blir din? Eller har du något tips?

Haukene – av Stein Morten Lier

Norge har funnit olja i mängder på Svalbard. Om de beslutar sig för att borra efter den kommer Norge att bli den ledande leverantören av olja till västvärlden.

Det är slitningar mellan den ekonomiska sidan och miljövännerna. Politikerna sitter mitt emellan och den svage stadsministern vet varken ut eller in.

Världskrafterna trycker och drar och pressar på stackars Norge.
Mariangela som är forskare vid NUPI och expert på de norra områdena varnar

sin stadsminister om vad som komma kan, om man tar på sig rollen som västvärldens viktigaste oljeleverantör.  Och hon råkar i trubbel. Hon och även Martin

Maele som är löjtnant i Försvarets Specialkommando. Han tvingas samarbete med CIA om en försvunnen projektledare vid Kongsbergs Vapenfabrik, men upptäcker snart att det handlar om något helt annat.

Mariangela och Martin har blivit till sittande duvor i det storpolitiska världsspelet.

Min första tanke när jag läste baksidetexten på boken var –  bah! Och jag gick in med en mycket tråkig inställning. Något som jag tämligen snabbt blev botad från.

Det låter som en dussinroman, men temat är brinnande aktuellt, och jag började mer och mer se boken som en ögonöppnare och ett inlägg i debatten.

Tråkig? Absolut inte!! Mycket välskriven, rappt tempo och hela tiden full fart.

Lier skriver mycket fängslande. Jag hann knappt fundera på miljöer och människor.
Jag slukades upp av historien. Om miljöerna är fint beskrivna får ni ta reda på

själva!!

Intervju med Pontus Wikner

En recension av Pontus Wikners första deckare ”Löparen” kommer att dyka upp här på Deckarhuset under veckan…

Du har din bakgrund i polisväsendet, hur kommer det sig att du som upplevt ”deckarvärlden” på riktigt fick för dig att börja skriva deckare?

Det fanns flera orsaker. Jag har alltid längtat efter att få skriva böcker och då låg det nära till hands att skriva inom ett område som jag kände till. Sedan fanns det ett behov av att skriva av mig om vissa händelser inom polisväsendet och riksbanken. Sen ville jag skriva en deckare där även polisens vardag kommer fram. Det finns kanske orsaker till att ett fåtal poliser faller ur ramen och missbrukar sin ställning eller begår till och med grova brott. En orsak kan vara den arbetsmiljö som de kommer in i som ganska unga. En miljö som kastar dem mellan blod och hemskheter till att i nästa stund köpa en lunchpåse på Mc Donalds. Det är lätt att trubbas av och kollegornas stöd för ny poliser är inte alltid i toppklass. Jag beskriver vissa delar av detta i boken bl.a. Gibsons första pass på centralen som är en direkt spegling av hur mitt första pass i uniform var.

.

Hur skulle du själv beskriva din berättarstil med 5 ord?

Fart, spänning, lättläst, okomplicerat språk.

.

Om du var tvungen att välja…

När någon har läst klart din bok. Vill du helst att denne tänker:

Oj vilka levande karaktärer

eller

Oj, vilken bra handling.

Svårt val men tvingas jag välja får det bli ”oj, vilken bra handling”. Är handlingen bra kan säkert läsaren göra sin egen bild av karaktärerna. En handling är också svår att skriva sönder vilket dock sker med vissa karaktärer ibland. Det måste finnas utrymme för läsarens fantasi.

.

Gillar du själv att läsa deckare? (och isf vilka)

Visst gillar jag deckare och då deckare som är väldigt miljöbeskrivande. Grisham och svenska tennisoraklet Björn Hellbergs böcker tilltalar mig.

.

När vi ändå håller på att fråga ut en ”polisdeckarförfattare” så måste vi passa på att fråga: Hur verklighetstroget är polisarbetet generellt sätt i svenska deckare enligt dig?

Lite varierat en del är otroligt bra skildrade medans andra hamnar helt i diket. Tyvärr finns det en vilja att överdriva våldet. Böcker kan jag välja men när det gäller TV deckare stänger jag ganska snabbt av. De hamnar nästan undantagslöst fel. Tråkigt eftersom blivande poliser som tar till sig detta kanske tror att verkligheten är sådan och då avstår från att söka till polisyrket. Poliser i uniform skildras som mindre begåvade än civilklädda. På arbetsplatsen står poliser och skriker åt varandra och fördummar kollegor. Vem vill vara på en sån arbetsplats. Det är ofta en äldre kollega som är den smarta, jobbar för mycket, tar inte hand om sina barn och rent allmänt ska framstå som vilsen men någon alla ser upp till.

.

…Hur verklighetstroget är det i ”Löparen”?

Min bok är en fiktion men väldigt mycket är direkt hämtat ur verkligheten något som flera läsare har kontaktat mig och påpekat som mycket positivt. Jag ville med boken även ge en skildring av vanligt polisarbete och att allt inte är som jag tror folk förväntar sig. För en del innebär läsandet av boken att fasaden krackelerar en del, men så är verkligheten.

.

Tillsist, har du fått mersmak? Blir det några fler deckare?

Min nästa deckare är redan på gång och jag har hunnit en bra bit på vägen. Det känns som den skrivs under friare former nu när Löparen är ute och mottagandet blev positivt.

.

Med det tackar hela Deckarhuset/TheCrimeHouse Pontus Wikner för att han tog sig tid för denna intervju!