Vi på Deckarhuset är mycket glada att välkomna Johan Theorin till en intervju med Deckarhuset! Hur ser en arbetsdag ut för dig?
Jag har ett skrivrum i ett gammalt hus i centrala Göteborg, och där sitter jag på dagarna mellan 10 och 18. Ibland går det jättetrögt och då blir det bara en enda sida per dag, men när det går bra kan det bli åtta eller tio.
Du är också manusförfattare, berätta lite om vad du har skrivit för manus och hur det skiljer sig från att skriva romaner.
Jag skrev inte spelfilmsmanus utan interaktiva spelmanus för internet och cd-rom. Interaktiva manus är knepiga att skriva eftersom manuset inte blir kronologiskt utan mer likt en labyrint, med många olika vägar som handlingen kan ta. Men det finns förstås en frihet i sådant berättande, jämfört med traditionella romaner som bara har ett enda handlingsförlopp.
Vilken/Vilka författare har påverkat ditt skrivande mest?
I stort sett alla jag har läst! De bra författarna påverkade mig eftersom jag blev avundsjuk när jag läste dem och ville skriva lika bra som dem, och de dåliga var inspirerande eftersom jag tänkte under läsningen att ”det här kan jag göra minst lika bra”.
Förra året fick du det brittiska priset CWA dagger award priset för bästa debutroman. Hur gick det till? Var du på någon prisceremoni?
CWA-priset delas ut av de brittiska deckarförfattarnas organisation, och det är en jury som läser årets böcker och väljer ut vinnarna. Själva ceremonin var en påkostad prisbankett i en festsal vid Hyde park i London, med pressfotografer och filmteam och smokingklädda vakter, så det kändes rätt stort. Det finns en artikel här: Länk…
Dina kriminalromaner är inte så traditionella och inte bundna till en specifik kriminalgenre. Ser du dig själv som en romanförfattare,kriminalförfattare eller något annat?
Jag har inga problem med att folk tycker att det är kriminalromaner som jag skriver. Det är kanske inte polisdeckare, men alla de öländska romanerna handlar om olika brott och mysterier. Sedan har de en del annat i sig också, som folktro, naturromantik och relationsproblem. Jag tycker om att blanda in många ingredienser i berättelsen och se vad som händer.
Dina huvudkaraktärer är inte fulländade människor men ändå (eller kanske just därför) väldigt lätta att tycka om. Jag blev väldigt förtjust i Per från din nya roman Blodläge (förutom Gerlof då så klart). Vilken är din favoritkaraktär i dina romaner?
Förutom skutkaptenen Gerlof är det ju flera nya huvudkaraktärer i varje bok, och jag har umgåtts intensivt med dem allihop under skrivandet. Mördaren Nils Kant i Skumtimmen var lite speciell eftersom jag tyckte så illa om honom i början, men i slutet av boken mest tyckte synd om honom.
Vill du tipsa våra läsare om 2 kriminalromaner 2 skräckromaner 2 novellsamlingar och 2 vanliga romaner?
Krim: Älskade Poona av Karin Fossum, Patricia Highsmith: En man med många talanger.
Skräck: Hemsökelsen av Shirley Jackson och Mörkrädd av Andreas Roman
Novellsamlingar: Fly till vatten och morgon av Thorsten Jonsson, Berättat om natten av Niklas Rådström
Vanliga romaner: Busters öron av Maria Ernestam, Vem älskar Yngve Frej av Stig Claesson.
Dina miljöskildringar är mycket vackra och talande. Är det bara minnen som från Öland som har framkallat detta eller var hämtar du inspirationen?
Det är både barndomsminnen från Öland och nya upplevelser därifrån, eftersom jag fortfarande besöker ön varje år. Men det är inga problem för mig att skriva om Öland var som helst — när jag sitter i Göteborg kan jag blunda och förflyttas till Öland på en sekund.
Hur ser du på författarskapet idag, där en stor del av en författares vardag är marknadsföring?
Böckerna borde vara det enda som är viktigt, inte personerna som skriver dem — men så fungerar det inte i dag. Det finns ett enormt intresse för att höra och se författarna på bibliotek och bokmässor. Jag kan sucka över det ibland som författare eftersom jag trivs med att sitta ifred och skriva, men jag är nog likadan som läsare. Om jag har läst en intressant bok vill jag direkt veta mer om författaren.
Efter att ha läst på lite så har jag förstått så blev du refuserad ett flertal gånger innan du blev publicerad. Vad fick dig att inte ge upp och vad tror du det var som gjorde att Skumtimmen blev publicerad?
På ett sätt har jag varit författare sedan 1980-talet, för jag har publicerat noveller i över tjugo år. Men mina romaner ville bokförlagen inte ha … Det är trist att bli refuserad, men jag gav inte upp eftersom skrivandet var en hobby och en passion, det var något jag hade fortsatt göra hela livet även om jag aldrig hade fått en bok antagen.
Vad kommer du att skriva efter den här Ölandsårstidssviten? Blir det mer Öland eller kanske Göteborg eller Bergslagen där du vuxit upp?
Jag har några romanidéer som känns spännande, men jag har inte bestämt mig än. Jag kommer att ta en paus från Öland, i alla fall.
Vilken svensk deckarförfattare skulle du vilja att vi intervjuade härnäst? och har du någon fråga till den personen i så fall?
Ni kan ju intervjua en nestor som Tomas Arvidsson som skrivit underhållande deckare i nästan 35 år (och dessutom sitter i Svenska deckarakademin) och be honom jämföra läget för den svenska kriminalromanen nu och på mitten av 70-talet, när han skrev sina första deckare Enkelstöten och Dubbelstöten.
Om du ser på kriminalserier på TV och/eller kriminalfilmer vad väljer du då?
Den senaste tv-serien om kommissarie Winter, efter Åke Edwardsons böcker, har varit bra. När det gäller långfilmsdeckare var den senaste deckarfilmen som jag tyckte var riktigt bra filmen Insomnia med Al Pacino och Robin Williams, men det var flera år sedan.
Till sist: Vad läser du just nu?
Jag läser den sydafrikanske författtaren Deon Meyers första bok, Dead Before Dying, en mycket bra polisdeckare.
En höstkväll försvinner en ung tjej spårlöst på väg hem från en kompis. Kompisen antyder att hon kan ha begått självmord, och så småningom avbryter polisen letandet. Några månader senare hittar några barn en arm begravd i snön. Det visar sig vara den försvunna tjejens arm och polisen tar itu med fallet igen.
