Något försenat presenteras nu vinnaren i vår sommartävling. Vi fick in 113 godkända bidrag. Det har varit ovanligt svårt att välja en vinnare då många av bidragen höll exceptionellt hög kvalité.
Vinnare i årets tävling blev dock Johan H. i Årsta, förutom äran vinner Johan dessutom en hemlig deckarlåda (som nog redan har kommit med posten)
Vinnarbilden kommer vi hålla lite på, då vi fått tillstånd att använda den som ett omslag 🙂
Vi välkomnar översättaren Marlaine Delargy till Deckarhuset! Marlaine har bland annat översatt Johan Theorins och Åsa Larssons böcker.
Berätta kort om din bakgrund, Vad har du för utbildning? Hur blev du översättare? och hur kommer det sig att du kan svenska?
Jag har en examen i svenska och tyska från University College i Wales, Aberystwyth. Efter det arbetade jag i Sverige ett år. Laurie Thompson, som har översatt många svenska romaner som till exempel Henning Mankell, Håkan Nesser, Åke Edwardsson och Mikael Niemi, var min handledare i Aberystwyth, och när han startade tidskriften Swedish Book review 1983, frågade han mig om jag ville göra några översättningar.
Mellan 1986 och 2004 undervisade jag i tyska på gymnasiet i England och gjorde inte många översättningar under den perioden, eftersom det är svårt att klara deadlines när man har ett krävande heltidsjobb. Men, när jag slutade undervisa 2004, hade jag turen att kunna fortsätta med översättning igen och jag har gradvis byggt upp ett visst anseende.
.
Hur fick du jobbet med att översätta Johan Theorins och Åsa Larssons böcker?
Det var Lauri igen – han rekommenderade mig till Bonnier Group Agency, och jag fick översatta utdrag från flera av deras romaner åt dem. En av de första jag gjorde var Åsa Larssons Solstorm. När boken såldes till Random House, New York frågade de mig om jag ville översätta, inte bara den utan även hennes två böcker efter den. Samma sak hände med Johan Theorin – Jag översatte ett utdrag ur Skummtimmen och hade tur nog att bli tillfrågad att översätta den och Nattfåk. Jag har precis sänt iväg översättningen av hans tredje roman, Blodläge, till utgivaren – den kommer ut i April nästa år (2011).
.
Vad är de största skillnaderna mellan det engelska och svenska språket?
Det är en svår fråga! En stor skillnad är att engelskan tenderar att använda fler ord. En engelsk översättning är vanligtvis en tredjedel längre än det svenska originalet. Ofta finns det många alternativ i engelskan för ett svenskt ord, och det gäller att välja det som passar bäst för kontexten. context.
.
Just nu håller du ju på att översätta Johan Theorins Blodläge kan du ge oss ett par exempel på något ord eller meningar som har varit extra knepiga att översätta? Jag är också nyfiken på hur du och Johan samverkar? Talar ni kontinuerligt medan du översätter?
Johan är väldigt bra att arbeta med. Jag skickar honom frågor om jag är osäker på vad han menar med ett speciellt uttryck och han svarar alltid inom en dag. Han är också väldigt mottaglig för ändringar som måste göras för en icke-svensk publik. I hans senaste roman var vi tvungna att ta bort ett par låtar som hade låtit fruktansvärda på engelska. Jag fick helt enkelt referera till dem i texten istället. Jag kan inte komma på något som har varit specielt svårt med den här romanen, men generellt så är svordomar väldigt svårt att få till då det är svårt att bedöma påverkan av ett ord. Jag kan ge ett exempel: Den svenska serien Wallander visas nu på TV i Storbritannien och det har varit en hel del kritik över hur ofta ordet ”fuck” och liknande uttryck nämns. Varje gång den svenska dialogen använder ”fan” eller ”djävlar” har översättaren använt ordet ”fuck”, vilket har förolämpat många tittare.
.
Finns det någon översättare som du ser upp till och tycker är fantastisk?
Jag måste säga att Laurie Thompson är den översättare som jag respekterar mer än någon annan. Han har varit både uppmuntrande och stöttande från början, och har frekvent påpekat vikten av att leverera den bästa texten och att klara deadlines. Han har en imponerande känsla för språket som är sammankopplat med en stor kännedom av Sverige och dess historia och traditioner, vilket han alltid är villig till att dela med sig av. Han är en ärlig kritiker, och är alltid fullständigt jordnära. Jag är väldigt stolt över att få kalla honom min vän.
.
Läser du mycket svensk litteratur? och i så fall tycker du att finns det något som kännetecknar just svensk litteratur/svensk kriminallitteratur?
De flesta av de svenska böcker jag läser är kopplade till mitt arbete idag. Den brittiska pressen brukar fokusera på den dystra aspekten av svensk kriminallitteratur, och även om jag håller med om det till viss utsträckning, så tycker jag också att karaktärsbeskrivningarna är väldigt starka, så även känslan för miljöer.
.
Hur lång tog det att översätta Skumtimmen och Nattfåk?
Det tar mig vanligtvis tre till fyra månader att översätta en roman, beroende på längd givetvis. Mitt mål är ca 40 sidor per vecka, med tillräckligt med tid kvar i slutändan för ändringar och korrekturläsning.
.
Hur ser det ut när du arbetar? Arbetar du hemifrån? På ett kontor? Är det stökigt? välstädat? Hur många timmar/ dag arbetar du? Behöver du mängder av kaffe? osv…
Jag bor i ett litet hus i staden Shropshire och arbetar på mitt kontor i mitt hem. Jag är en ordningsam person och mitt skrivbord är alltid rent i slutet av dagen och allt pågående är på plats på brickan på arkiveringsskåpet. Jag brukar arbeta 2-3 timmar per dag, men inte i sträck, det beror på vad som pågår i övrigt. Jag lär ut IT för vuxna också, vilket tar upp en dag i veckan för tillfället. Jag brukar också att träffa vänner ett par gånger i veckan. Om en översättning går bra behöver jag inga distraktioner och är rätt så bra på att koncentrera mig. Om det inte går bra brukar jag plötsligt komma på att fönstren behöver putsas… eller att jag måste kolla min e-post… eller att det går något intressant på TV.
.
Vad läser du helst på din fritid? – vad läser du just nu?
Jag läser kriminalromaner på engelska hela tiden och är ett stort fan av P D James, Ruth Rendell, Peter Robinson, Val McDermid, Peter Lovesey, Reginald Hill, och naturligtvis Colin Dexter. Jag uppskattar också författare som Katie Ford, Rosie Thomas, Marcia Willett, Erica James, Elizabeth Noble, Jane Moore, Jane Green and Alexander McCall Smith. Jag har precis avslutat Katie Fords A Perfect Proposal, som var riktigt rolig, och jag ska påbörja Alexander McCall Smith’s The Double Comfort Safari Club. Jag tycker att Precious Ramotswe är en fantastisk karaktär!
.
Vad var det första du gjorde när du fick reda på att Johan Theorin hade vunnit CWA internationella pris med din översättning?
Jag ringde mina två av mina bästa vänner och mailade några fler!
.
Finns det något verk som du önskar att du fick översätta?
Det finns alltid ”Den som kom undan” Jag fick nästan ett kontrakt på att skriva Mari Jungstedt’s två första romaner men förlorade kontraktet till Steven T. Murray. Jag kommer tyvärr inte heller översätta Åsa Larssons fjärde roman Till dess din vrede upphör; Laurie Thompson arbetar nu på den för MacLehose Press, som ger Stieg Larsson romaner i England. Jag hoppas verkligen att Åsa får den framgång och erkännande hon förtjänar i Storbrittanien.
.
Vad är det absolut viktigast när man översätter böcker tycker du?
Utan tvekan så måste romanen kunna läsas bra på engelska. Självklart är en noggrann översättning viktig, och översättaren måste kunna fånga känslan i originalet men när en läsare läser en roman vill han eller hon inte konstant påminnas om att det här är en översättning. När jag är klar med det första utkastet av en bok brukar jag låta den ligga ett par veckor. Sen läser jag utkastet som om det vore en roman skriven på engelska, och gör sen alla nödvändiga förändringar. Ibland arbetar man så intensivt med en översättning att man inte inser att man kopierar den svenska fraseringar som inte låter bra på engelska.
.
Har du några tips och råd till den som vill arbeta med att översätta skönlitteratur?
Jag tror man måste vara en läsare framförallt, och man måste kunna skriva bra på engelska. Sarah Death, redaktören på Swedish Book Review, brukar alltid uppmuntra lovande nya översättare, och det finns mycket stöd och råd som är tillgänglig genom SELTA – The Swedish-English Literary Translators’ Association. Webbadressen till SBR är www.swedishbookreview.com , och för www.selta.org.uk Ett annat alternativ är att kontakta svenska bokförlag som till exempel Bonniers eller Norstedts, som ständigt behöver någon som kan översätta utdrag både av skönlitteratur och facklitteratur. Att kontakta brittiska eller amerikanska bokförlag är bortkastad tid om man inte har mycket att visa upp för dem.
.
Vad är ditt nästa uppdrag efter Blodläge?
Jag håller för tillfället på med att översätta en novel av Liza Marklund för the Ellery Queen Mystery Magazine i USA och i september ska jag börja arbeta med John Ajvide Lindqvist’s Lilla Stjärnaför Text Publishing i Melbourne . Min översättning av Människohamn kommer att ges ut under namnet Harboursenare i år. Camilla Cederss Frozen Moment publicerade i augusti och Lars Keplers The Hypnotist borde komma nästa April. Bonniers har precis skickat Keplers senaste roman Paganinikontraktet som jag ser fram emot att läsa och få veta mer om Joona Lind.
Jag gjorde misstaget att läsa Viveca Stens deckare i fel ordning och började med den tredje boken I grunden utan skuld. Nu har jag betat av I de lugnaste vatten och I den innersta kretsen. Samtliga böcker ingår i deckarserien som till huvudsak utspelar sig på Sandhamn i Stockholms skärgård. Kriminalinspektör Thomas i huvudrollen och hans barndomskompis juristen Nora med familj spelar också en central roll.
I debutboken I de lugnaste vatten har en död man flutit iland mitt i turistsäsongen och först tänker polisen avskriva fallet som en olycka men när mannens släkting hittas mördad kort därefter står det klart att det är en mördare i farten.
I den andra boken I den innersta kretsen mördas vice ordföranden i Kungliga Svenska Segelsällskapet då startskottet till Gotland Runt avfyras. När ytterligare en av sällskapets styrelsemedlemmar mördas sprider sig paniken. Kommer polisen hinna fånga mördaren innan fler offer skördas?
Det tråkiga med att börja i fel ordning var att jag visste hur vissa personliga relationer kommer att utvecklas och dessutom har författarens språk och intriger utvecklats efter varje bok så kändes det som att ta ett steg bakåt kvalitetsmässigt. Nu är det ju inte Viveca Stens fel att jag började i fel ände och som sagt böckerna blir bättre och bättre.
Ingen blir särskilt ledsen då en gammal dam hittas ihjälslagen i sitt hem. Hon var inte vidare omtyckt (läs hatad) och terroriserade så väl grannar som tjänstefolk. Man tycker således att det borde finnas gott om misstänkta, men trots det riktar polisinspektör Scarpa uppmärksamheten mot den utländska tjänsteflickan. Kommissarie Brunetti börjar snoka i ärendet då ett vittne träder fram och får honom att ana att kollegan är inne på fel spår. Inofficiellt bedriver han, kollegan polisinspektör Vianello och polischefens sekreterare signorina Elettra en egen utredning för att få fast mördaren.
Leons böcker om kommissarie Brunetti utspelar sig i Venedig där hon själv bor. Det är kanske därför hon lyckas så bra med miljöbeskrivningarna och gör det lätt för mig att låta fantasin spela upp bilder från ett soligt och vackert Venedig. Även om skådeplatsen i sig är storslagen så tycker jag att det saknas djup både i historien och i karaktärerna. Jag blir inte ens nyfiken på att få reda på vem som är den skyldige, och även om Leon givit karaktärerna utpräglade personligheter (Brunetti är älskvärd och klarsynt, Scarpa är otrevlig och Elettra är mystisk), känns det som om hon inte kommer längre än så i personbeskrivningarna.