Homestylad bokhylla

Jag och min sambo ska flytta till en lite större lägenhet. Inför visningen av vår nuvarande lya bestämde vi oss för att rensa lite bland böckerna och bara behålla dem med färgglada ryggar framme. Vi färgkodade alltså bokhyllan. Jag trodde inte att det skulle vara en så stor grej, men det väckte en hel del känslor bland vänner och andra som såg mästerverket (eh?). Jag drar av kommentarerna slutsatsen att antingen så älskar man färgsorteringen eller så hatar man den. När jag t.ex. berättade för Joachim om detta så såg jag att han rynkade lite på näsan, även om han var för väluppfostrad för att säga vad han egentligen tyckte 🙂

.

Hur ska vi göra i framtiden?

Vad tycker ni, ska vi behålla den färgsorterade bokhyllan till nästa lägenhet (fast då med 5ggr så många böcker), ska vi återgå till den traditionella sorteringen efter bokstavsordning eller har ni några andra bra idéer?

Årets deckare 2010: Linda

The Last Child av John Hart är utan tvekan den bästa deckaren som jag har läst i år. The Washington Post beskriver boken som en blandning mellan Huckleberry Finn och Flugornas Herre och jag kan inte annat än att hålla med.

Julklappstips

Såvitt jag vet finns inte boken utgiven på svenska ännu, men letar ni julklapp till någon som tycker om att läsa kriminalromaner på orginalspråket (engelska) så har ni en given julklapp!

Recension

Min recension av The Last Child

Någon sorts frid av Camilla Grebe & Åsa Träff

Huvudpersonen Siri jobbar som psykolog. Innan bokens början har hon blivit änka efter en dykolycka, men hon bor kvar i parets ensliga hus i skärgården. När en av hennes patienter hittas död i vattnet utanför hennes hus börjar hon tvivla på sitt yrkesval. Hon har dessutom alltid varit rädd för mörkret och tror sig ständigt se faror utanför huset. Är det någon som förföljer henne, och i så fall vem och varför?

Psykologisk spänningsroman

På omslaget beskrivs boken som en psykologisk spänningsroman och det stämmer, då vi nästan inte får följa polisarbetet alls. Istället får vi reda på det mesta via Siris upplevelser och terapisamtalen med hennes patienter. En del luckor fylls i av den kursiva mördaren, som jag dock önskar att de hade uteslutit. Vi behöver inte den informationen och jag har börjat tröttna på kursiva mördare, men det är ju en smaksak.

Onda människor?

Jag tycker om att författarna blandar in terapissamtal där vi får lära känna karaktärerna på ett djupare plan och man funderar vad som egentligen får människan att göra vissa saker. Finns det onda människor eller bara onda handlingar?

Deckarduo

Någon sorts frid är den första boken av systrarna Camilla Grebe och Åsa Träff. Bara vetskapen om att två personer har skrivit boken får mig att undra om jag ska märka det i texten eller inte, men efter ett tag funderade jag inte ens över det. Den andra delen om Siri och hennes kollegor, Bittrare än döden, har redan publicerats och lite nyfiken är jag, men jag väntar nog tills den kommer ut i pocket.

Årets deckare 2010: Joachim

Lite tidigare än beräknat, men då Geim av Anders de la Motte vann Svenska deckarakademins debutantpris för 2010 igår, så presenterar jag den bästa deckaren jag läst under året redan nu 🙂

.

Julklappstips

Geim är en extremt lättläst och fartfylld thriller, utan några som helst transportsträckor. Hade inte min pappa redan läst den (för att min mamma satt den i hans händer), så hade han mycket väl kunnat fått den av mig i julklapp!

.

Recensioner

Joachim om Geim…

Nina om Geim…

Linda om Geim…

Och vinnarna är……

Idag annonserade Svenska Deckarakademin årets pristagare….

Vinnare

Bästa svenska kriminalroman: Leif GW Perssons Den döende detektiven
Bästa utländska kriminalroman (översatt till svenska): Deon Meyers Devils Peak
Bästa debut: Anders de La Motte med sin bok Geim.
Bästa faktabok: Jan Hemmel – Skånska mord
Beröm för bästa översättning: Ulf Gyllenhak
Specialpris: Bertil Falk (deckarkännare och förläggare)

Grand Masters

Tre så kallade Grand Masters utdelades också (såna som varit med länge och bidragit till genren)
Sara Paretsky (författare USA)
Ulf Durling (författare Sverige)
Special Grand Master – Jan Broberg (deckarkritiker och forskare i ämnet)

Reflektion

Jag är lite förvånad över Leif GW Perssons vinst. Det är absolut ingen dålig bok men den håller inte alls lika hög och bra kvalité som hans tidigare böcker. Att Anders De La Motte fick debutantpriset är dock inte förvånande. Flera av de andra skribenter på den här sidan har ju lovordat hans bok även om jag själv inte har läst den.

Fadderbarn och Harry Hole…

Idag har det varit en sådan där dag som på något vis svävar i limbo. Det bli som varken hackat eller malet. Efter att ha somnat om med en recensionsbok på magen fler gånger satt jag mig till slut vid skrivbordet och började skriva julbrev till mina tre små fadderbarn runt om i världen. Det är roligt att hitta på små presenter till dem, slå in dem i vackert papper och gå till posten med. En bokmals presenter till fjärran länders små barn? Tja… BÖCKER förstås!

.

PIXI

Två av barnen har franska som första språk, de två från Mali, och den tredje som finns i Equador har spanska som sitt språk. Efter som jag bott i Spanien under ett år och är av den planerande strukturerade sorten som lagrar presenter för framtiden, köpte jag på mig ett lager av typen ”PIXI” på spanska till den minste, och när vi reste hem genom Frankrike köpte jag

Olika typer av böcker för blandade åldrar där också. Bara att slå in och skicka iväg alltså!

.

Årets Harry Hole pris

Rätt som jag satt där plingade det till i telefonen som berättade att jag hade ett mail. Nyfiken i en strut öppnar mailet omgående och ser att det kommer från Christine Melbye på Aschehoug förlag och handlar om årets Harry Hole pris! Spännande… Och pengarna, 500 000 Nok gick i år till UNICEFs projekt för öka läskunnigheten hos barnen i världen.

Mitt i Prick idag kan man säga!

.

Harry Holestiftelsen

För den som till äventyrs inte vet vad Harry Holestiftelsen är, så är det så att den store norske kriminalförfattaren Jo Nesbø 2008 överförde rättigheterna till hans roman Hodejegerne till stiftelsen för att dela ut pengarna till personer som utnämns till Året All-right Kvinna/Man

Som i sin tur får vara med och bestämma vart pengarna ska doneras.

Och varför Harry Hole-stiftelsen? Tja, om du inte vet det ska du alldeles klart läsa en av Jos böcker! DÅ får du veta.

Är det värt det?

Har otaliga gånger börjat läsa i Den upplysta stigen av Kjell Eriksson, men har aldrig kommit speciellt långt. Kan inte sätta fingret på varför.

Nu undrar jag därför om någon kan berätta för mig om jag borde ta tag i saken och faktiskt läsa klart boken en gång för alla. Är det värt det? Eller ska jag låta den stå kvar i bokhyllan?