Kanske är det inte precis det du tänker på först om någon säger mat och London?

I alla fall var det över en dylik anrättning som funderingarna på Phileas Fogg och

hans jorden runt på 80 dagar tog fart.

Legenden säger att denna lyxigt gräddiga och mjuka pastarätt härrör sig från 1914,

då en Alfredo di Lelio i Rom försökte locka sin gravida illamående hustru att i alla fall äta något.

För att få till en riktigt riktigt perfekt Fattuccine Alfredo är givetvis färska råvaror

ett måste.

Här kommer det recept som jag personligen tycker är allra bäst!

400 g färsk fettuccine

50 g normalsaltat smör

3 dl nyriven färsk parmesanost

3 dl vispgrädde (ovispad)

3 msk nyklippt bladpersilja

En nypa salt

En nypa nymald svartpeppar

Och hur gör man då? Jo!

Koka

pastan enligt instruktionen på pastaförpackningen.

Smält smöret långsamt på låg värme.

Rör ner parmesanosten och grädden i smöret, och låt anrättningen sjuda

medan du rör om försiktigt så att det inte sätter sig i botten på kastrullen.

När rätt konsistens erhållits ( en smaksak) smaka av med salt och peppar.

När du är nöjd med kryddningen, häll såsen över pastan och dekorera med den klippta persiljan.

Voilá!

Häromdagen fick jag syn på någonting fasansfullt

Jag satt och väntade på tunnelbanan då en ung kille slog sig ned en bit ifrån mig. Han hade en påse från en bokhandel i handen och när han plockade upp sitt inköp var jag så klart tvungen att tjuvkika.

Boken han fiskade upp var Johan Littells ”De välvilliga”. Så långt allt väl. Det är till och med en bok jag själv varit sugen på att bläddra lite i (den är sjuuuuukt tjock!). Men, sedan inträffade någonting ohyggligt. Grabben på bänken bredvid mig slog upp boken, men inte på det traditionella sättet på första sidan, istället slog han upp SISTA SIDAN och började läsa!

Förmildrande omständigheter?

Jag har förstått att en del människor (företrädesvis ungdomar som har en nära förestående redovisning eller recension att lämna in) har detta som strategi. För mig är det dock en obegriplig taktik att börja med att läsa slutet. Det blir ju som att skvallra för sig själv! Dessutom skulle jag inte stå ut i 912 sidor (japp, så lång är Littells bok) om jag redan visste hur berättelsen skulle sluta.

En kompis läser ibland slutet i förväg om berättelsen är särskilt otäck. Vetskapen om att det finns ett lyckligt slut gör det hemska lite mindre läskigt.

Läser ni någonsin slutet först, och i så fall varför?

En liten vårresa

Så var vi där igen. Främmande land och bokhandlare. Jag är fullt medveten om att bokhyllorna bågnar och att minst femtio av böckerna fortfarande är olästa. Dum är jag inte. Men så regnar det och då måste man söka lite skydd i någon butik och vips så…

Regn, regn, regn

Vi hade beställt fint väder till vår långweekend i Budapest, jag och dottern. Det fick vi inte. +3 grader och blandade sorters regn. Staden är förvisso vacker ändå, men det är som om det fattas något. Antingen en sol eller en bok. Solen lyste med sin frånvaro så det som stod till buds var att ge sig ut efter något att läsa. Om vi inte hade någon bok med oss ner? Jooo.

Men… Ja. Alltså…

Boktarmen

Det är den det drar i när man närmar sig en bokhandel, vilken som helst. Vi närmade oss en , det kände jag tydligt i magtrakten. Hjärtat slog lite snabbare och benen drog iväg med mig.

Bokhandel som bokhandel

JUST ja…I Ungern är böckerna skrivna på Ungerska. Den lilla detaljen hade jag sånär glömt.

Famnen full av alla möjliga böcker med spännande om slag och så denna obehagliga insikt. Dottern föreslog att vi skulle ställa tillbaka dem i hyllorna. Trist inställning, faktiskt.

Men, men.

En stadspromenad utan värde

Får man väl säga. Allt var grått, himmel, hus, slott och Donau. Och nu också sinnet. HUR kan Ungrarna få för sig att läsa sina

Agatha Christie på annat än originalspråk, jag bara undrar?

Okamratligt. Bedrövligt sorgligt.

Tröstande bad

Väl tillbaka på Thermalbadshotellet på Margaretaön fiskade jag fram ”He shall thunder in the sky” som fått följa med på resan. Jag och boken klev ner i det 39 gradiga termalbadet.

Jag satte mig tillrätta på undervattensbänken och var snart djupt försjunken i det spännande Amelia Peabody äventyret. Allt annat var glömt och förlåtet.