Igår kom lantis med post som vanligt. Ett stort orange kuvert och en låda.

Hmmm. Låda med vad? Efter en stunds fingrande

så lät jag lådan vara. Jag sprättade upp mitt orangea kuvert och kikade ner. Japp. Trist läsning om fonder och annan soppa. Det stod BORDE LÄSAS MED INTRESSE med stora osynliga bokstäver tvärs över eländet.

Borde. Borde. Vill inte!

Intressant?

Mitt intresse drogs åter till lådan. En lagom stor låda med avsändare Lotta på Forma. Inte de där vanliga boksändningarna, utan en fjäderlätt (nåja, kanske ett kilo eller så) sak. Sakta och med lika mycket vördnad som nyfikenhet petade jag upp tejpen och kikade ner. Brunt papper. Hopskrynklat.

Funderingar…

En stunds funderande och så lyfte jag ur pappret. Där under låg ett gult påskägg,

en pocketbok, Sofie Sarenbrants debutdeckare Vecka 36, och …. Ta Ta Taaaa…

Sofies uppföljare! Den finns inte tryckt än, så den levererades på en USB minne

med en liten, liten etikett på ; Istället för dig.

Läsa nu eller genast…?

Nu drar det minsann i lästarmen! Men, jag håller ju redan på men en bok, som snart

är klar i och för sig, så inte kan jag väl…? Nej. Nix. Nope.

PPM kuvert…

Och så det där förfärliga orangea kuvertet. Det som KRÄVER att vi alla medborgare

intresserar oss, förstår vad det innehåller och tänker igenom och omplacerar våra kommande pensionsmedel. Det ligger där och hånler. Kuvertet talar faktiskt till mig.

Det skriker i mitt ena öra, om vi ska vara noga. LÄS! Hela ditt LIV hänger på att du läser och förstår!

Ludd i örat…

Som gammal småbarns- och senare tonårsmamma har jag dock tillägnat mig en och annan praktisk kunskap. ”Lite ludd i örat” kallas en. Det innebär kort och gott att jag inte hör allt som sägs och skriks. Bara vissa valda delar. Av mig valda.

Just nu hör jag Lottas lugna och trevliga röst som talar till mig genom paketet;

Öppna påskägget, mumsa i dig godiset, plugga in minnepinnen och LÄS!!!

Sagt och gjort! Resultatet av läsningen kan ni, go’vänner läsa den 19 april, som är

Första recensionsdag för Sofie Sarenbrants Istället för dig.

Den gode Phileas Fogg startade i London, den 2 oktober 1872.

Själva startar vi idag, den 9 mars 2011.

London är en ohyggligt vanlig ort för litterära mord. Nästan så att det är

hopplöst att hitta en klar favorit.

Mitt bokval för London…

Hyllorna gås igenom, böcker hittas och förkastas. Ända till dess jag får fatt i Mark Billinghams ”Tjockare än vatten”.

Den damp ner i brevlådan under 2009, tack Minotaur, och har av någon anledning halkat in på ett hemligt sidospår. Eller glömts bort, som det heter när man talar sanning.

Om författaren…

Billingham bor i London och skriver om London. Och han gör det

med den äran! Tjockare än vatten är den åttonde romanen om kriminalaren

Tom Thorne.

Denne författare skriver mörka ruggiga och lite äckliga thrillers

och jag bara älskar det! Nummer åtta i raden inget undantag.

Om boken…

Historien tar sin början när en död kvinna hittas i en lägenhet i norra London. I den dödas hand finner man några platsbitar som verkar vara delar av en röntgenbild.

Fler och fler kroppar hittas, och Thorne lägger ett vedervärdigt pussel som går tillbaka 15 år i tiden.

Hur hänger det ihop?

Är det fråga om en copycat, som makabert nog ger sig på barnen till de för 15 år sedan mördade kvinnorna?  I så fall – varför? och framför allt VEM?

Ja, och så hittade jag förstås en riktig härlig historisk favorit!

Carina Burmans Babylons gator.

Om författaren…

Carina Burman är författare och docent i litteraturvetenskap. Hon är verksam vid Uppsala universitet.

Hennes hantering av formen kriminalroman har en klar dragning åt pusseldeckare med litteraturhistorisk anknytning. Språket är helt underbart och karaktärerna är solklara i mitt huvud, utan att författarinnan har detaljmålat dem.

Carina Burman är en av de författare som med glans kan beskriva sina figurer utan några som helst adjektiv.

Om boken…

Babylons gator utspelar sig i London 1851. Ett fattigt och smutsigt London med folket som lever i slummen, ställs i kontrast till det lyxiga överdådiga London med de vackra rika människorna.

Mysteriet i romanen går över dessa tydliga samhällsgränser.

Huvudpersonen och problemlösaren är den svenska författarinnan och amatördetektiven Euthanasia Bondeson.

Är inte bara namnet lockande, så säg?

Historien tar sin början när Euthanasia och hennes sällskapsdam Agnes anländer till London för att teckna kontrakt med ett engelskt förlag.

De båda kvinnorna är nyfikna och otåliga att bekanta sig med staden och rör sig runt bland annat den stora Världsutställningen. Där lyckas matmor tappa bort sin sällskapsdam och så är historien igång.

Vi får träffa den walesiske kommissarien Owein, den store, berömde konstnären Sir Edmund, den hemlighetsfulle doktor Devindra (En riktig utlänning.Från Indien, minsann!)  och två härliga men konstiga ”Mollies”, Dolores och Clair.

Kostymdrama i bokform? Jajamensan!

Spännande? Absolut!

Litterär kvalitet? JA  10+  från mig!

Två helt olika, men ändå lika gräsliga och fängslande, romaner får stå för startskottet i Deckarhusets Morden runt satsning!

Kom gärna in med förslag på fler deckare som hör London till!

Simma lugnt – vi ses i april i Suez!

.
Den hårdkokta deckaren kom till som en motreaktion på pusseldeckaren. Istället för herrgårdsmiljöer ville man skildra ”verkligheten” och privatdetektiven använde sig mer av knytnävarna än sina hjärnceller. Teman är korruption, organiserad brottslighet och svek. Ni kan läsa mer om genren ur ett historiskt perspektiv här.

.
Exempel på klassiska hårdkokta deckare: 

.
Den hårdkokta deckargenren hade sin storhetstid 1920-1940. Några av frontfigurerna för den klassiska hårdkokta deckaren är Dashiell Hammet, Raymond Chandler och Mickey Spillane. En bok som de flesta känner igen som en hårdkokt deckare är Riddarfalken från Malta från 1930 med den privatdetektiven Sam Spade. Personligen har jag svårt för genren (i alla fall de klassiska verkan). Det blir helt enkelt för macho för mig och jag klarar inte riktigt av kvinnosynen.
.

Grundläggande regler för den klassiska hårdkokta deckaren:

.
1. Huvudpersonen är en detektiv, oftast en ensamvarg som inte litar på någon och som är mycket cynisk men som ändå kämpar för rättvisan (en rättvisa som inte alltid stämmer överens med vad lagen anser är rättvisa).

2. Storstaden utgör en viktig och symbolisk bakgrund till den hårdkokta deckaren och representerar en cynisk, kall och korrupt värld.

3. Karaktärerna använder sig av ett rappt talspråk och böckerna är oftast skrivna i Jag-form (detektivens jag).

4. Morden sker på grund av att det finns ett realistiskt motiv. Hur personen mördades är inte så viktig.

5. Detektiven blir alltid personligt engagerad i fallet och blir ofta utsatt för fysiskt våld i motsats till pusseldeckarens detektiv.

6. Detektiven fungerar både som jury, domare och bödel och rör sig därför i gråzonen till vad som egentligen är lagligt.

7. Mördaren agerar oftast inte ensam utan har en organiserad brottsorganisation eller liknande bakom sig.

8. Det är ofta en kvinna som är mördare och/eller förrädare i böckerna och ur ett feministiskt perspektiv så är stilen förkastlig . Är kvinnan inte en vamp/mörderska/förförerska så är hon en en hjälplös helgonliknande madonna som måste räddas.

9. I pusseldeckaren påpekade jag att det finns två händelsesekvenser, A och B där A visar vad som hända till och med mordet och B vad som händer efter mordet. I den hårdkokta deckaren sammanfaller A och B och gör detektiven delaktig i båda sekvenserna.

10. Även om detektiven på ett eller annat sätt sätter dit skurken så finns det en känsla av hopplöshet. Har han satt dit en så finns det 1000 andra som skurkar som kommer att ta över. Detektiven kan endast jämna ut kampen mellan ont och gott, aldrig vinna den helt.

 .
Hårdkokta deckare med kvinnliga detektiver

På 1970-talet börjar man skriva hårdkokta deckare med kvinnor som detektiver. Sue Grafton med sin kvinnliga detektiv Kinsey Millhone och Sara Paretsky (se bild ovan) med sin detektiv V.I Warshawski är kanske de två mest välkända författare i denna kategori. Hårdkokta deckare med kvinnliga detektiver skiljer sig en aning från den klassiska hårdkokta deckaren.

.
1. Kvinnliga privatdetektiver är i hårdkokta deckare är ofta föräldralösa och söker ett substitut för familjen i vänner och bekanta.

2. Trots att den kvinnliga detektiven vägrar se sig själv som ett offer ser läsaren i större utsträckning den kvinnliga detektiven som ett offer om och när hon blir utsatt för våld vilket hon oftast blir.

3. De kvinnliga privatdetektiverna (karaktärerna) arbetar lika hårt om inte hårdare för att få samma status och lika mycket uppdrag som om de hade varit män.

4. Vapen och våld är inte lika självklara för de kvinnliga detektiverna (karaktärerna) som för män även om de inte drar sig för att använda ett vapen vid behov.

5. Skurkarna  är oftast män.

.
Från detektiv till polis

Det är relativt få författare som skriver klassiskt hårdkokta deckare idag. Till stor del beror det på att privatdetektiven inte är lika vanlig. Successivt förde man över detektivens hårdkokta egenskaper till en polis istället. Ett bra filmexempel på en hårdkokt polis är till exempel Dirty Harry där Clint Eastwood spelar en mycket tuff polis som gärna kringgår lagar och regler för att sätta dit skurkar. Sjöwall/Wahlöös Gunwald Larsson är ett svenskt exempel på en hårdkokt karaktär. 
..

Den hårdkokta deckaren idag

.
När man hör begreppet hårdkokt idag så innebär det oftast att det är en tuff huvudkaraktär, rå miljö och mycket våld i boken/filmen. 
.

Några exempel på deckarförfattare som skriver hårdkokta deckare i modern tappning är britten Simon Kernick, James Lee Burke och amerikanen Joseph Wambaugh.

.
Tidigare inlägg i serien

Genreskola vad är det för något?

Del 1: Den klassiska detektivromanen

Del 2: Pusseldeckaren