Under medeltiden så skrevs det mängder av släktsagor på Island, något som har gått till litteraturens historia. Idag så skrivs det deckare där. Och det är himla bra deckare!
Storylinen
Arnaldur Indriðasons har gett ut 8 deckare på svenska, de flesta handlar om polisen Erlendur men i just denna är det kollegan Sigurður Óli som står i rampljuset. Erlendur har rest bort och kan inte nås. Flera saker händer ganska så på en gång i handlingen och jag slås nästan av hur förvirrad jag blir. Hur hänger allt detta samman? Men det är inte en negativ förvirring utan snarare ett mycket smart drag att väcka min nyfikenhet.
Sigurður blir vittne till när en ung kvinna blir misshandlad till döds; en kvinna han precis ska tala med om misstänkt utpressning. Mördaren lyckas fly och kvar blir bara en massa frågetecken. Har detta något med den så kallade utpressningen att göra? Samtidigt pågår en parallell handling som väcker mer nyfikenhet men den tänker jag inte avslöja något om.
Storyn faller inte inom de klassiska ramarna för en deckarhistoria, det vill säga; ett mord begås, polisen kopplas in, en rad misstänkta presenteras in i handlingen, bevis hopas och till slut avslöjas mördaren. Nej, den här tar lite andra turer och det gillar jag. Även om jag gillar det klassiska knepet också. Men ibland så är det uppfriskande att läsa något som är annorlunda.
Det lockande Island
Det som gör böckerna av Arnaldur Indriðason så speciella är just den isländska miljön. Island är ju både himla nära och ändå så långt bort. De är nordiska, precis som vi men använder lite knepiga bokstäver som bara en språkvetare vet hur man uttalar. Namnen blir exotiska även om de känns bekanta. Det finns något mycket dunkelt och kallt i handlingen, men inte kallt som i ”känslokallt” utan som i temperaturen. Låter det knepigt? Det kanske det är. Karaktärerna är reserverade och väldigt sakliga. Jag kommer på mig själv att bli mer och mer nyfiken på landet Island.
Det finns en enkelhet hos karaktärerna som jag också gillar. Det känns som att det inte behövs raffinerade intriger för att göra dem intressanta. I början av boken, till exempel, sitter Sigurður på vakt utanför ett hyreshus för att se vem som stjäl en gammal dams morgontidning. Det är ett oviktigt sidospår och ja, ni vet vad jag kommer att säga; jag gillar det.
Arnaldur Indriðason är inte den enda deckarförfattaren från Island. Yrsa Sigurðardóttir är en annan mycket bra författare därifrån som skriver mycket spännande böcker. Hennes tre första böcker finns på svenska men de tre senaste är tyvärr inte översatta.
