För något år sedan läste jag Jed Rubenfelds historiska kriminalroman ”Analys av ett mord” som utspelar sig i New York. Precis som Mi tycker jag att det var ett fantastiskt upplägg med historiskt kända personer som vävs in i en kriminalgåta, men att den var bitvis rörig. Trots det så tyckte jag ändå att den hade något och kunde inte motstå att läsa uppföljaren.
Terrordåd och radium
Analys av ett mord utspelar sig 1909. I den här boken har vi flyttat fram ett årtionde till 1920. Precis som i förra boken så väver författaren in sanna händelser och verkliga karaktärer och skapar en möjlig verklighet ”det kunde ha gått till så här”. I centrum står ett terrordåd som dödade många människor mitt i hjärtat av New Yorks affärsdistrikt. (Känns påtagligt bekannt eller hur?) Vem eller vilka som genomförde det är än idag en gåta. Här är en annan sann händelse som Rubenfeld väver in i handlingen, Radium-flickorna:
”Radium was formerly used in self-luminous paints for watches, nuclear panels, aircraft switches, clocks, and instrument dials. In the mid-1920s, a lawsuit was filed by five dying ”Radium Girl” dial painters who had painted radium-based luminous paint on the dials of watches and clocks. The dial painters’ exposure to radium caused serious health effects which included sores, anemia, and bone cancer. ” (från Wikipedia)
Berättelsen börjar och slutar i New York med ett par avstickare till Europa samt återblickar från 1:a världskriget.
Huvudpersoner
Handlingen växlar mellan två karaktärer. Dr Younger, som nyss kommit tillbaka från 1:a världskriget, och poliskommissarien Littlemore som uppenbart har ”ärvt” sina analytiska förmågor från Sherlock Holmes. Till duon kopplas också en ung fransk kvinna med skinn på näsan, Colette Rousseau, som studerat och arbetat för självaste Marie Curie. För den som gillar det så utspelar sig en ganska vacker kärlekshistoria mellan Younger och Colette. Colette har också en lillebror som är stum från krigets fasor och vem tror ni kan bota pojken om inte världens främsta psykolog…
Titeln
Dödsdriften syftar på en av Freuds teorier om att människan har en dödsdrift som kan ta sig uttryck i destruktivitet mot sig själv eller andra. Mycket grovt och förenklat beskrivet. För den som är minsta intresserad av psykologi är samtalen mellan Freud och Younger givetvis väldigt intressanta.
Fängslande men fortfarande lite rörigt
…så kan man sammanfatta boken. Rubenfeld har lyckats bra med att väva in sanna händelser i fiktionen. Det är stundvis riktigt spännande och intressant och jag gillar att man levandegör personer som Freud och Marie Curie men det hoppar och spretar en del i handlingen. Jag tror att Rubenfeld helt enkelt har velat lite för mycket och har lite för många trådar igång samtidigt. Trots det så kommer jag inte att kunna motstå nästa bok av Rubenfeld!
Vad kommer härnäst?
Kommer nästa bok utspela sig 10 år senare igen? vid tidigt 1930-tal? President Roosevelt var president, penicilinet uppfanns och Empire State Building byggdes. Kan Rubenfeld göra något av de händelserna månntro?
