Stefan Tegenfalk, välkommen till Deckarhuset!

Kan du presentera dig själv för de av våra läsare som ännu inte är bekanta med dig?

Är född 1965 i Stockholm där jag också bor. Arbetar till vardags med produktutveckling inom IT-­‐sektorn. Fram till för några år sedan var jag så nära en illiterat man kunde komma när det gällde skönlitteratur. Än mindre hade skrivandet lockat. Men ödet hade andra planer. Numera är böcker en del av vardagen även om jag fortfarande läser alldeles för lite. Den här gången får jag skylla på tidsbrist. Skrivandet konsumerar merparten av tiden.

Din kriminaltrilogi tar upp det svenska rättssamhället, vetenskap, extremism, terrorism, och homosexualitet. Jag uppskattar dessutom att de fick mig att fundera över existentiella frågor. Hur kom du på idén till dina böcker (Vredens tid, Nirvanaprojektet och Den felande länken)?

Idén till själva historien började med en tidningsnotis som kort beskrev hur en farmor och hennes barnbarn blev ihjälkörda. Hur låg straffpåföljden blev för den som körde bilen och att själva rattonykterheten var en förmildrande omständighet. I samma tidning fick någon ett betydligt strängare straff för att undanhållit ett par miljoner i skatt. Den märkliga kontrasten till vad ett människoliv var värt fick bli själva upprinnelsen till historien. Resten kom liksom av sig själv.

Vredens tid börjar med ett citat av David H. Ingvar, professor i klinisk neurofysiologi, och din trilogi är uppbyggd på att det finns en stor vetenskaplig/existentiell hemlighet som kan förändra världen. Varifrån kommer ditt intresse angående forskning om hjärnan? Och hur mycket research har du gjort gällande detta?

Har alltid varit intresserad av det vi kallar vårt ”medvetande”. Det är hjärnan som gör oss till dem vi är. Som tolkar, styr och lägger pussel. Som är så pass utvecklad och avancerad att den till och med förstår sin egen existens. Ändå är det den delen av kroppen vi känner till minst om. Som döljer så många hemligheter. Kontaktade en del hjärnforskare och fick reda på att man vet förvånansvärt lite om denna komplexa skapelse, även om forskarna för varje år kommer dess gåta lite närmre. Men olika teorier fanns det gott om. Lånade vissa av dem till böckerna. Fast den lilla maneten Turritopsis nutricula existerar på riktigt. Så liten men ändå väldigt sofistikerad med sin förmåga till ”evigt liv”.

Hur lång tid tog det dig att slutföra varje bok och hur mycket av den tiden är research och hur mycket är skrivtid?

Det har tagit ganska exakt ett år att slutföra varje del. Skulle tro att en tiondel av tiden är ren research. Resten skrivande, redigering, skrivande, redigering …

Hur ser en typisk skrivdag ut för dig?

Brukar sitta ett par timmar på kvällen. Under helgerna blir det oftast ett eller två tretimmars pass. Reser jag kan det bli en del skrivande när dötid uppstår. Men helst håller jag till hemma.

Dina huvudpersoner Walter Gröhn och Jonna de Brugge är väldigt olika. Hur skapade du dem?

Jag ville ha två ”motpoler” som huvudkaraktärer. Tänkte det skulle bli intressant att skriva om dynamiken dem emellan. Deras grunddrag fanns märkligt nog redan i huvudet så fort jag började skriva. Sedan var det bara att finslipa deras konturer ju mer jag lärde känna dem.

Jag såg på din hemsida att SVT har förvärvat optionsrätten att filmatisera dina romaner om Walter Gröhn och Jonna de Brugge. Spännande! Vilka skådespelare vill du se i huvudrollerna?

Det var en svår fråga. Har väl inga direkta favoriter. Kanske två okända skådespelare eller några som inte har spelat poliser tidigare.

Man kan knappast berätta något om din andra och tredje bok utan att handlingen i den första avslöjas, och man bör läsa dem i ordning eftersom jag kan tänka mig att det kan vara svårt att hänga med annars. Var detta ett medvetet val? Eller tycker du rentav att delarna kan läsas fristående?

Nej, de bör inte läsas fristående. Har försökt att inte ta med så många tjatiga tillbakablickar i andra och tredje delen. Nackdelen är att det blir svårt att hoppa in andra eller sista boken. Tanken var att det skulle bli en enda bok från början men jag tvingades klyva den i tre delar eftersom nästan trettonhundra sidor skulle bli för mycket för en bok.

Jag läste att du tills ganska nyligen inte var särskilt intresserad av böcker i romanform. Vad fick dig att ändra dig? Och har du någon favoritförfattare i deckargenren?

Jag fick en present i form av en skrivkurs på distans. Kanske inte en optimal present till någon som inte var det minsta intresserad av skönlitteratur. Men allt efter sidorna fylldes med text växte intresset. Till slut blev jag som uppslukad av skrivandet. En märklig upplevelse. Fick nästan Déjà vun över att ha skrivit böcker tidigare.

Är lite svag för John Le Carré. En alldeles utmärkt författare med ett härligt språk som också har ett budskap i sina böcker. Sedan är ”Rosens namn” av Umberto Eco en av mina favoritböcker. En typ av medeltida deckare samt en lektion i filosofi, men som även ställer stora krav på läsaren.

Jag ser med spänning fram emot de fristående delarna om Walter Gröhn. Kan du berätta lite om ”Pianostämmaren” som kommer ut hösten 2012? Vad kommer vi att känna igen från de andra tre böckerna? Hur många delar har du planerat?

Vissa karaktärer återkommer från trilogin i ”Pianostämmaren”. I övrigt är handlingen en helt annan och kretsar kring en femtonårig flicka. Det är en väldigt dyster historia. Så eländig att jag ibland måste ta en paus från skrivandet. Dessutom är den svår att skriva rent berättartekniskt eftersom jag använder mig av två olika tidsaxlar, varav den ena är inverterad. Till det kommer en komplex intrig. Sammantaget är ”Pianostämmaren” en utmaning att skriva.

Vi får väl se hur många böcker det blir framöver. Det enda jag vet är att det inte blir några fler trilogier. Varje del kommer vara fristående.

Stort tack och lycka till med dina kommande böcker!