månadsarkiv: februari 2012

Jag kan se i mörkret av Karin Fossum

Publicerat av

Riktor suger in mig i sitt förvridna sinne

Med en lugn samtalston berättar Riktor om sitt liv. Hur han trivs som bäst sittande på en bänk i parken Mester där han kan betrakta de andra parkbesökarna i tysthet. Hur han alltid levt ensam. Hur han upplever det som att det myllrar av insekter i hans huvud då solen går ner och hur han nattetid hemsöks av en långtradare som med sin brummande dieselmotor parkerar vid hans säng. Hur han kan se i mörkret. Hur han arbetar som sjuksköterska på ett sjukhem där han ska ta hand om de äldre som bor där, men där han istället brukar roa sig med att plåga de som inte kan säga ifrån. Hur han sticker sprutan i madrassen istället för i patienten och häller ut medicinen i vasken. Det är sådant som får honom att må bra.

Av en slump får Riktor kontakt med en alkoholiserad man, Arnfinn, som också brukar spendera tid i parken. En märklig relation växer fram och Riktor menar sig ha fått sin första vän, även om vänskapen är villkorad av att han bjuder på en sup eller tio. Riktor blir dock riktigt besviken på Arnfinn en dag och kan inte hålla tillbaks sin ilska över vännens svek vilket resulterar i att Arnfinn hamnar nedgrävd i Riktors trädgård.

Obehagligt och förtrollande

Det är med en besk smak i munnen som jag lägger boken ifrån mig. Jag är helt tagen. Det känns som om jag varit instängd i en galen människas sinne, jag håller andan medan Riktor med stort lugn beskriver sina vidriga handlingar som om de vore de naturligaste i världen. Boken har ett lugnt tempo och Fossum tar sig tid att återge detaljer i omgivningar, tankar och handlingar. Det här var min första kontakt med Karin Fossum, men definitivt inte den sista.

 

Bokrea på dekis?

Publicerat av

Så var det dags för årets bokrea, som av någon anledning har varit synnerligen anonym. Endast en annons i brevlådan, inget speciellt ”förpepp” och väl på plats i butiken kunde jag vandra helt fritt utan konkurrens av vilt stirrande bokälskare. Jag minns min barndoms bokreor som något av en folkfest med inslag av slagfält, men nu tycks det tryckta ordet vara hotat på allvar. Eller är det bara jag som inte varit tillräckligt uppmärksam? Mi verkar ha haft samma upplevelse som jag.

Själv blir jag tvungen att presentera det ynkligaste rearesultatet någonsin, endast 7 st böcker!

 

Efter den papperskatalog som försvunnit…

Publicerat av

Så var den igång,  min första MISSADE bokrea.  

Vad hände? Inte en enda katalog i brevlådan, bara reklam från tysk matkedja och andra ointressanta butiker. 

Är det möjligt att de lagt ner papperskatalogen? Eller bara dragit in på portot och vi förväntas hämta katalogen själva? Kanske har Posten tröttnat och dumpat hela rasket på Monte Composti? 

Så här är det – får jag ingen katalog så ska jag inte ha något!  Basta. 

Bländverk av Thomas Erikson

Publicerat av

Ännu en lovande svensk deckardebutant. Boken om beteendevetaren Alex King är Thomas Eriksons första, och i en intervju med Deckarhuset i december förra året avslöjade han att uppföljaren är nästan klar. Bra, för jag vill gärna lära känna karaktärerna i Bländverk lite bättre.

Handling

Extremt rika affärsmän och kvinnor utpressas på mångmiljon belopp och de som inte betalar mördas. Beteendevetaren Alex King blir i bokens inledning vittne till ett mord och blir snabbt en viktig del av utredningen. Han arbetar med inspektör Nina Mander under kriminalkommissarie Gabriel Hellmarks vakande ögon. Parallellt får vi lära känna Hellmarks bror, frilansjournalisten Fredric. Han har fått i uppdrag att skriva en biografi, men det dröjer inte länge förrän Fredric och hans familj är spårlöst försvunna. Har historierna har ett samband?

Vilken färg är du?

Författaren är liksom huvudpersonen Alex King beteendevetare. I boken använder sig Alex King av en teori som delar in människor i fyra olika färger (gul, blå, grön och röd) baserat på deras beteende. Och jag tror inte att jag är ensam om att försöka lista ut vilken grupp jag tillhör.

Tidigare på Deckarhuset

Mis recension av Bländverk…

Intervju med Thomas Erikson…

Gengångare av Jo Nesbǿ

Publicerat av

Jag kan erkänna det; jag tycker mycket om karaktären Harry Hole, trots hans svagheter och tillkortakommande. Och det är faktiskt något mycket viktigt. Tilltalas jag av karaktären så gillar jag boken mer och är det en serie så kan man garantera att jag väntar ivrigt på nästa del. Gengångare är den nionde boken om polisen, eller numera före detta polisen, som går sina egna vägar.

Handlingen

Harry är tillbaks i Oslo efter tre år i Hongkong. Ärrad efter sitt sista möte med en psykopat, som närapå kostade honom livet, så möts han av sitt förflutna. Det som verkar vara en droguppgörelse mellan två langare är i själva verket något mer komplicerat; pojken i häktet är Oleg, sonen till Harrys stora kärlek Rakel. Oleg, mu 18 år gammal, är anklagad för att ha skjutit ihjäl sin vän Gusto. Bägge två är missbrukare och langare av en ny drog, fiolin.

Harry kastar sig huvudstupa rakt in i utredningen och gräver för att finna den riktiga mördaren. Men hans undersökningar leder honom till korruption och de högst uppsatta i kriminella kretsarna i Norge.

Mina egna tankar

Som vanligt så levererar Nesbǿ en spännande thriller. Och jag tänker inte säga något som slutet för jag vill inte förstöra er läsupplevelse. Tempot i boken är explosivt och som läsare så sitter man på helspänn hela tiden. Inget är självklart eller lätt att räkna ut- precis som jag gillar. Det finns inget att gnälla eller anmärka på. Inte ens hoppandet i berättarperspektiv är förvirrande utan det ger handlingen mer djup; en till dimension, helt enkelt. Den blir inte heller för klichéaktig. Även om boken är actionfylld så känns det inte överdrivet. Jag har inte så mycket mer att säga än ”läs den!”.

 

Förresten så tror jag att Snömannen (nummer 7 i serien) ska bli film, regisserad av Martin Scorsese. Den ska jag definitivt hålla utkik efter!

Nyårslöften är till för att brytas

Publicerat av

På nyårsafton avgav jag några löften:

Jag skulle inte äta godis, jag skulle träna mer och äta hälsosamt men än viktigare så lovade jag att innan årets bokrea ha läst två böcker från förra årets bokrea. Om jag inte lyckades med det sistnämnda skulle jag straffa mig själv genom att inte få köpa några nya böcker vid årets rea.

Några löften brutna

Det tog två dagar innan jag kom på mig själv med fingrarna i godisskålen, gymkortet är uppsagt och ikväll ska vi äta pizza.

Dock kommer jag att få köpa böcker vid årets bokrea! Jag läste ut ”De kinesiska sylmorden” för flera veckor sedan och med 4 dagar kvar till reastart har jag ca 70 sidor kvar av ”Panik”. Jag kommer att hinna!

 

Onda avsikter

Publicerat av

Vardag byts mot mardröm

Efter år av barnlängtan adopterar Jack och Melissa en liten dotter, Angelina. Några månader senare hör adoptionsbyrån av sig och berättar att Angelinas biologiske pappa vill ha tillbaks flickan. Det visar sig att pappan, en tonårskille, aldrig frånsagt sig faderskapet och att han har rätten på sin sida. Barnets farfar är dessutom en högt uppsatt domare i staden. Jack och Melissa tvingas förtvivlade titta på medan Angelina tas ifrån dem. Och värst av allt är att de kan känna att pappan bär på en inneboende ondska. Hans intresse för flickan är minimalt. Varför är han då så angelägen om att få tillbaks henne?

C.J. Box har lyckats igen

Liksom i ”De samvetslösa” har författaren använt sig av läsarens förväntade förfäran inför tanken på barn som far illa, och även här görs det med lyckat resultat. Box bjuder på spänning på en hög nivå och håller intresset uppe genom hela berättelsen. Jag ser fram emot att hitta fler böcker signerade C.J. Box i handeln.