Vem är Jakob Heurlin?

Kanske visste Ursula Olesen hela tiden att det var för bra för att vara sant.

Kunde verkligen den unge snygge Jakob hysa äkta känslor för henne?

Efter ett halvår i lyckorus lade sig vaksamheten och Ursula börja tro på kärleken.

De tillbringade all sin tid tillsammans och vävde storslagna drömmar och planerade för sin gemensamma framtid.

Ursula vågar till slut berätta att hon vunnit flera miljoner på Lotto. Jakob försäkrar henne att pengarna inte har någon betydelse eftersom han verkligen älskar henne och förövrigt har han också har en hel del pengar på banken. Ursula är lättad och glad, och de sätter genast sina planer för framtiden i rullning. Jakob tar kontakt med en advokat som ordnar med en fullmakt, så han och Ursula har fullständig tillgång till varandras konton, vilket känns som ett förtroende, inom Ursula. Han litar på henne!

De bestämmer sig för att köpa ett litet hotell i Nice men Ursula måste till skolan, där eleverna pockar på uppmärksamhet, så Jakob och advokaten reser själva iväg för att ta en första titta på hotellet. Verkar det inte något vidare är det ju onödigt att Ursula ber sig ledig, eller hur?

Och VIPS var Jakob plötsligt var spårlöst försvunnen.

Ursulas bankkonton var tömda.

Vad göra? Skulle hon, en medelålders kvinna kontakta polisen och anmäla en solochvårare? Nej, det är alltför förödmjukande. Hon skäms. Istället gör Ursula ett misslyckat självmordsförsök och en av hennes elever, Laura, finner henne.

Laura får reda på hur landet ligger, blir arg och ledsen och tar kontakt med sin pappa Dan – ”Den skallige detektiven” och ber honom att hjälpa Ursula att ta reda på vem Jakob egentligen är och försöka få tillbaka pengarna.

Dan tar sig motvilligt an problemet, och börjar med att sätta in en annons på internet med en rätt dålig bild på Jakob men en utmärkt bild på hans udda tatuering. Dan får flera intressanta svar.

Kvinnor över hela landet vittnar om samma sak, en ung man som har lyckats lura av dem enorma summor. Hur finner han sina offer? Vad är det som driver honom?

Även om temat knappast är nytt och fräscht så är handlingen ingen efterapning.

Det är en svårt sorglig berättelse. En kärlekstörstande kvinna som tror sig funnit lyckan och landar i bara elände. Storyn är rapp och spännande, karaktärerna mycket välformade och levande. Det är rent bedrövligt vad jag kände med alla dessa lurade kvinnor. Jag kände mig förorättad å deras vägnar!

Konsten att döda – Så skriver du en kriminalroman av Sören Bondeson

En utmärkt handbok för deckarentusiasten som skriver själv och förstås läser mängder och nu är redo att ge sig på projektet med stort P.

Det är många kapitel, och Bondeson börjar med ”Utgångspunkter och historik” där han lär oss vad skillnaden är mellan deckare, polisromaner och thrillers.

Författaren ger sig därefter på att fundera runt ”Metoder och myter”, och vad som egentligen måste till för att faktiskt skriva en kriminalroman.

Ja, jag inser ju direkt att den här boken är ett måste, trots att bokhyllorna bågnar och jag redan har såväl Stephen Kings som Elisabeth Georges handböcker i ämnet. Är det här VERKET som kommer att göra all skillnad i världen ? JAAA!!! Förstås.

Som jag nämnt tidigare fick jag av en bekant till familjen, Herr Berntsen, låna en lite annorlunda deckare.  ”Den är annorlunda och verklighetsnära i sina beskrivningar ”inifrån” fick jag med mig i bokpåsen, nämligen  ”Trubbel och plötslig död vid Polisen” .

Jag gav mig i kast med verket och kunde genast konstatera att en lektör inte suttit fel… Dock, det finns en bra story, och det som gör denna deckare annorlunda är miljön. Det är Polismördare, mördarpoliser och kollegor till dessa som är problemlösarna. En salig soppa kan man säga. Men ändå, den röda tråden är tydlig, och vetskapen att det som händer innanför polisens väggar är nära sanningen gör den intressant.

Handlingen utspelar sig i Norrsäter där polisens budget skärs ner, där internutredningarna duggar tätt och där urartande personalfester och mord håller kriminalkommissarie Bo Blixt sysselsatt.  Han förbjuds av och till att utreda polismorden, något som han inte kan begripa och inte heller helt finner sig i. Han blir till och med förpassad ner i källaren för att sortera beslagtaget gods, även om inte det heller hindrar Bosse.

Vem är författaren då?  Per-Olof Ahlström, polischef emeritus. Det är en del av det intressanta, att få tankarna och fantasierna från en författare som varit polischef i 30 år. Hur mycket är sant? Vilken av karaktärerna är en spegelbild av Ahlström själv? Finns kanhända också vår vän fd polischef Berntsen också med på ett hörn?

Romanen har många typiska debutanttecken. En och annan personväxling, några ord som i och för sig FINNS men som gemene man knappast kan förväntas veta innebörden av. Det stoppar i vilket fall upp läsningen lite för ofta, hur det än ligger till.

Slutbetyg torde bli en 2:a av 5. Med korrekturläsning och en något hårdare uppstramning av handlingenhade den fått en 3,75  :a !

Du, Per-Olof,  bra jobbat !