månadsarkiv: mars 2012

Deckarspelet

Publicerat av

Nicogame lanserar i april ett nytt spel som är ett måste för alla deckarälskare, ett quiz där den som vet mest om deckare vinner.

Quizet består av totalt 480 frågor fördelat på 6 kategorier: böcker, TV, film, riktiga händelser, brott & blandat och mordgåtan.

Jag blev särskilt förtjust i den sista kategorin, mordgåtan. Ett exempel:

”En äldre dam blir rånad. Hon försvarar sig genom att spraya försvarsspray i rånarens ansikte. Damen ser att rånaren försvinner in i en trappuppgång. Det finns bara en ingång till trapphuset och rånaren kommer inte ut igen. I två av lägenheterna lyser det, i de övriga är ingen hemma. Polisen förhör de boende i dessa två lägenheter. Herr Johansson är en medelålders blind man med ekonomiska problem. I den andra lägenheten bor en familj med tre barn. Efter förhöret blir Johansson medtagen till polisstationen, varför?”

Spartanska regler tilltalar mig

Jag uppskattar att slippa spendera 30 minuter med att läsa och försöka förstå spelreglerna. Här är det närmast intuitivt, men vill man så kan man läsa de få reglerna på under 3 minuter.

Den spelare som ”har det värsta brottet på sitt register” börjar med att slå tärningen för att få veta vilken kategori han eller hon ska svara på. En medspelare läser sedan frågan och rätt svar ger en poäng och rätten att slå tärningen igen. Vid fel svar går turen över till näste spelare. Ja, det är reglerna i korthet men några små tillägg finns förståss.

Vinnaren är den som först får ihop 15 poäng och svarat rätt på minst en fråga ur varje kategori. Man kan dock välja att sikta högre upp i den så kallade ”ligan”. Om man skrapat ihop 1-10 poäng spelar man i samma liga som Jacques Clouseau, 11-15 poäng = Ture Sventon, vid 16-20 poäng är man på samma nivå som Kurt Wallander, 21-50 poäng ger samma rang som Chief Inspector Barnaby, och 51 poäng eller mer ger stjärnstatus som självaste Sherlock Holmes.

Enkelt?

Nja, jag får erkänna att jag gick bet på ganska många frågor. Någon som inte är intresserad av deckare och mysterier bör kanske inte välja att spendera fredagskvällen med detta spel, men jag tror att samtliga av Deckarhusets läsare skulle uppskatta en quiz night av detta slag. Man får dock passa sig, har man utgett sig för att vara deckarspecialist kan det bli ett pinsamt slut på historien då man får titulera sig Jacques Clouseau…

 

Dark Fire av C.J. Sansom

Publicerat av

Dark Fire utspelar sig 1540, i mitten av Tudor eran i London. Henry VIII har precis gift sig med Ann of Cleeves men han är allt annat än glad. Thomas Cromwell, mannen bakom den stora reformationen i England och kungens högra hand, är i trubbel eftersom han var den som arrangerade bröllopet. Cromwell är nu desperat efter något som kan göra honom populär igen hos kungen och han tror han har hittat det; Grekisk eld! Han har sett en demonstration av den legendariska substansen och han är övertygad om att detta är svaret på hans böner. Om han kan lägga vantarna på formulan så har England ett oerhört mäktigt vapen som kan användas mot fientliga trupper.

Matthew Shardlake är tillbaks igen med ett nytt uppdrag- att hitta receptet på Grekisk eld åt Cromwell och kungen. Men han är inte den enda som jagar substansen. Mystiska figurer rör sig i periferin och när männen som genomförde demonstrationen återfinns mördade så blir det en jakt på liv och död. Det blir ett race mot klockan, Sharlakes liv hotas och kungen blir mer och mer irriterad på Cromwell; något som kan få ödesdigra konsekvenser.

Mina tankar

Jag såg verkligen fram emot att läsa Dark Fire eftersom jag gillade Upplösning så mycket och jag blev absolut inte besviken. Den var faktiskt svår att lägga ifrån sig eftersom den var så spännande. Det som är speciellt med Sansoms böcker är att han blandar riktig historia med fiktion något som egentligen inte borde fungera men som gör det ändå på något sätt. Normalt sett så gillar jag inte den blandningen eftersom fiktion och icke-fiktion borde hållas ifrån varandra eftersom det lätt att störa sig på detaljer men i Sansoms böcker så inträffar det inte. Det funkar faktiskt och det blir en bra kombination. Visserligen så försvinner lite av spänningen om man kan Englands historia. De flesta har väl någon gång läst om Henry VIII och Cromwell i skolan.

Berättelsen är berättad ur ett första persons perspektiv och även om det ibland kan vara klumpigt att läsa så fungerar det bra. Vanligtvis så brukar jag vilja ta del av de andra karaktärernas tankar och känslor men efter några kapitel så tänker jag inte så mycket på det utan storyn flyter på bra.

Slutgiltiga tankar

Jag skulle vilja rekommendera denna till alla personer som gillar historia eller detektivhistorier som utspelar sig i lite annorlunda miljöer. Själva miljön är otroligt grafisk och jag kan verkligen se hur London såg ut på 1500-talet medan jag läser. Ibland kan jag nästan känna stanken också vilket inte är lika trevligt…

 

Jag har missat en Theorin !

Publicerat av

Sankta Psyko av Johan Theorin

 

Jan Hauger för att söka tjänst som förskolepedagog. Men Gläntan är inte riktigt som andra förskolor. Det ligger på andra sidan muren till Sankta Patricia – med öknamnet Sankta Psyko – ett säkerhetsklassat sjukhus där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas.

 

En natt när barnen sover djupt hämtar Jan nyckeln till källardörren, låser upp och börjar gå nedför trappan som leder in till Sankta Patricia.

Thriller med seriemördare

Publicerat av

Debut

Tänk på ett tal är den amerikanska författaren John Verdons debutbok men det känns inte som en debutbok, snarare som bok nr 5 i en serie. Boken har slagit stort i USA och den känns just väldigt amerikansk, som gjord för att filmatiseras.

Handling

Dave Gurney är en, numera pensionerad, kriminalkommissarie som en dag får ett samtal från en gammal college-bekant. Vännen har fått ett par mystiska brev som har skrämt upp honom rejält och ber Gurney om hjälp. Sen är det en traditionell katt och råtta-lek med en hämndlysten seriemördare. Mer säger jag inte för då förstör jag handlingen. Handlingen utspelar sig i ett vackert New England som ramar in handlingen fint.

Varierande kvalité på gåtorna

Som i liknande thrillers bygger sor del av handlingen på kluriga texter och gåtor som huvudpersonen måste försöka lösa. Jag ska inte avslöja några detaljer men en del saker kändes riktigt kluriga och smarta men ett par saker kändes inte så smarta och mindre trovärdiga. Hade han bara filat lite mer på dem så hade jag varit riktigt eld och lågor.

Spänningshalt

Det här är en bladvändare även om jag blev en aning besviken på slutet som jag tyckte kunde ha varit mer raffinerat. Huvudpersonen Gurney känns lite sterotypisk (överarbetad utredare som inte kan släppa jobbet på bekostnad av relationen med sin fru) men å andra sidan har Verdon gett mer djup åt karaktären än många andra liknande karaktärer . 

Sammanfattning

Lagom spännande thriller för den som gillar berättelser om seriemördare

Little Faith av Michael Simon

Publicerat av

Av någon anledning har inte Michael Simons böcker fått mycket uppmärksamhet här i Sverige. Hans första två böcker; Dirty Sally och Sweet Virginina (Body Scissors är originaltiteln) finns på svenska. Jag hittade dem av ren tur på mitt lokala bibliotek och jag blev helt uppslukad så fort jag började läsa dem. De har en mörk ton i sig och mest intressant är att handlingen utspelar sig på 1980-talet.

Handlingen

Little Faith utspelar sig några år efter Sweet Virginia. Det är 1995 i Texas, USA, och Dan Reles (från de förra böckerna) utreder mordet på den före detta barnstjärna, Faith Copeland. Dan Reles är lite av kårens ”svarta får”; han är född i New York och judisk, så han står ut som ett moln på en klarblå himmel. Faith är en flicka med stora bekymmer. Eftersom hon är en numera avdankad barnstjärna så står hon utan inkomst och framtidsvisioner. Hon är inte längre söt utan en mer vardaglig 16-åring.

Storyn är actionfylld och mycket spännande. Det är inte lätt att räkna ut vad som kommer att hända härnäst och som ni förstår så gillar jag det. Det är mycket som händer till höger och vänster men det blir ändå inte rörigt. Det kan underlätta om man har läst Dirty Sally och Sweet Virginia tidigare eftersom lite av händelserna som utspelades i dem omnämns i Little Faith.

Berättarteknik

Men vad är det här? Jo, jag tänkte att det kanske skulle vara intressant för er att läsa lite om narratologi eftersom just den biten är intressant i den här boken. Narratologi handlar alltså om ”berättarrösten” i boken. Jag vet inte hur många av er som tänker på hur en handling berättas, jag vet att jag sällan reflekterade över det innan jag började ta kurser i litteraturvetenskap. Den vanligaste varianten är att en berättelse berättas från en tredje persons synvinkel, någon som ser och hör allt, även karaktärernas känslor och tankar. Det andra är första person perspektivet; ”Jag gick på gatan när…” I Little Faith hittar vi båda varianterna; vissa kapitel berättas ur ett tredje persons perspektiv medan andra kapitel berättas av Reles själv. Jag gillar den här kombinationen eftersom det ger texten mer dimensioner.

Det här kan ju vara lite onödig information men det kan vara intressant för er som gillar att verkligen dissekera texter.

Mina slutliga tankar

Jag gillade verkligen Little Faith och jag måste verkligen läsa om Dirty Sally och Sweet Virginia. Men först ska jag ge mig i kast med Last Jew Standing som är Michael Simons fjärde bok i samma serie.

Stilen är som sagt mycket mörk och den påminner om Dennis Lehane (en annan författare vars böcker jag också verkligen gillar). Det finns ett sorts mörker i dem, ett gäckande ”noir”. Karaktärerna är inte perfekta utan de har sina svagheter och fel. Men på något sätt så gör det att läsaren har lättare att sympatisera med dem.

 Uppdaterat med bild!

Nordens största Kriminalmässa!

Publicerat av

Nordeuropas største messe for krimi og spænding

Mød forfattere, forlag, boghandlere og andre krimi-interesserede i FÆNGSLET og Vesthallen:

 

Lørdag den 24. marts kl. 10.00 – 17.00 og

Søndag den 25. marts kl. 10.00 – 16.00

 

 

http://horsensbibliotek.dk/krimiblog/program-for-krimimessen-2012.html

Inblick Nils Larsson – Översättare

Publicerat av

Vi har de mest intressanta läsare på Deckarhuset!

Genom en kommentar här på deckarhuset så fick vi reda på att en av Deckarhusets läsare arbetar som översättare och framförallt – översätter kriminalromaner! Det tycker vi låter spännande och vi ville så klart veta mer. Här kommer därför en inblick i översättaren Nils Larssons arbete.

Hur blev du översättare?

Jag halkade mer eller mindre in i yrket på ett bananskal. När jag började startade många översättare, även en del av dem som fortfarande är aktiva, genom att översätta för låga arvoden för kioskboksförlag som B. Wahlströms.  Jag jobbade själv som förlagsredaktör på Wahlströms 1979-1981, och det var min närmaste chef Tommy Schinkler som föreslog att jag skulle prova att översätta, eftersom han gjorde det själv. Hade småbarn hemma då och hade varken tid och ork att skriva på kvällen, utan jag översatte för hand på pendeltåget och skrev rent på maskin på morgonen på jobbet innan alla andra hade kommit. På så vis hade jag hunnit översätta närmare tio böcker, när förlaget skar ner personalen både i Stockholm och på tryckeriet i Falun. Sedan hade jag turen vid en rundringning att jag fick i uppdrag att översätta Ruth Rendells ”Stenarna skola ropa” redan första dagen som jag var arbetslös. Tack vare att jag hade tjatat på Askild & Kärnekulls förlag några år tidigare då jag jobbade i bokhandeln, att de borde ge ut henne. Sedan skickade jag ett ex av den färdiga boken till Bonniers och Norstedts och sedan dess har det rullat på.

Vad krävs för att få översätta böcker?

Jag tror att det finns något slags utbildning för översättare på högskolenivå, men känner inte till något närmareom den. Kanske går det fortfarande att skicka in en provöversättning till ett förlag, om man kontaktar dem först och hör om de är intresserade. Problemet är att många förlag skär ner på utgivningen av översatt litteratur just nu, så det gäller att vara mycket duktig och ihärdig. Och det räcker inte att ha akademiska betyg i språket man översätter ifrån, utan man måste framför allt vara duktig på svenska och kunna uttrycka sig fritt och inte skriva för stelbent.

Hur kan du beskriva processen med att översätta en bok?

Först läser jag hela boken från början till slut, inte i detalj, skummar ganska mycket och kollar om den innehåller mycket som måste kontrolleras i förväg, eventuella tekniska svårigheter, diktcitat som måste kollas om de redan finns översatta t. ex.  Vissa översättare gör en grovöversättning som de sedan skriver om och förfinar. Jag försöker få det så bra som möjligt från första början.  Läser om det jag översatt  dagen innan, innan jag börjar skriva nästa dag. När jag kommit till slutet av boken, läser jag igenom allt igen, mening för mening och kollar med originalet, så att jag inte har tappat bort någon mening eller stycke. Sådant händer faktiskt. Bättrar på sådant som inte blivit perfekt i första omgången. Mejlar över översättningen till förlaget när den är klar. Sedan sitter någon redaktör på förlaget – eller någon extern frilansare – och granskar översättningen och ger förslag till ändringar, som jag själv får föra in sedan. Efter detta ”bryter” och ”sätter” förlaget manuset och några veckor senare får man ett korrektur som man ska läsa igenom och rätta. Sedan trycks boken så småningom och distribueras till bokhandeln.

Nämn några författare du har översatt

90 av mina 107 översättningar är deckare, thrillers, spionromaner. Det inkluderar bland annat Ruth Rendell, Clive Cussler,  Wilbur Smith, Peter Lovesey, Jack Higgins, Jonathan Kellerman, Jeffrey Archer, Jeffrey Deaver, Rennie Airth, Iain Pears, James Patterson, Kathy Reichs,  Tom Clancy och Patricia Cornwell för att nämna de mest kända.

Hur lång tid tar det att översätta en bok?

Det beror på. En normaltjock tar 3-4 månader, men jag har haft ett par riktiga tjockisar också som har tagit betydligt längre tid.

Vilken översättning är du mest stolt över?

Kanske Iain Pears ”John Stones fall” som kom härom året och var nominerad till Deckarakademins pris, för den var ganska svår och jag har läst flera bloggare som skrivit att det kändes som att den var skriven på svenska, vilket väl är det bästa betyg man kan få, att det inte märks att en bok är översatt.

Finns det någon bok du önskar att du hade fått översätta?

Av en slump fick jag Rennie Airths ”Mörkrets flod” som första bok att översätta från bokförlaget Minotaur. Då visste jag inte att det skulle ta fem år mellan de båda andra böckerna i trilogin. Önskar att jag hade fått översätta Peter Robinson, Denise Mina, Mark Billingham eller någon annan av förlagets mer produktiva författare, som spottar ur sig en bok om året. Dessutom har jag ofta undrat vad som hade hänt om jag inte varit tvungen att tacka nej till Stephen Kings ”Jurtjyrkogården” av tidsskäl någon gång 1983-1984, vad jag fått översätta för andra böcker i stället då.

Hur mycket tänker du på, och stör dig på, dåliga översättningar på TV och film?

Mycket! Det händer nästan varje dag att man märker översättningsfel, speciellt på TV. T. ex.skrev en översättare här om dagen att teet stod i kylskåpet. Varför det, undrar man. Var det kanske iste? Nej, eftersom det var en engelsk serie handlade det förstås om det som borde översatts med kvällsmat eller middag, för personen i fråga tog mycket riktigt ut en tallrik med mat ur kylskåpet.

Har du någon översättare som du ser upp till?

Kan jag inte påstå, men när jag jobbade vid B. Wahlströms hörde Lennart Olofsson till en av förlagets duktigaste översättare. När jag inte kunde ta ”Jurtjyrkogården” sa jag åt förlaget att vända sig till honom. Sedan dess har han bl.a. översatt nobelpristagaren Soyinka. Tyvärr gick han bort i förtid för ett par år sedan, bara 57 år gammal.

Kan du se en förändring i språket genom åren och i så fall på vilket sätt?

När jag började skrev jag aldrig ”ha sex” utan ändrade till ”ligga med”, men det gör jag inte längre. ”Ha en bra dag” hör till sådant som jag undvek förr, men som kan slinka med nu. Däremot vägrar jag att använda ”spendera” i stället för tillbringa, som folk använder i tid och otid. I början skrev jag skall och sade, men numera blir det alltid sa och ska. Helt nya eller gamla uttjänta ord och uttryck kan jag inte komma på några. Slangen har nog också förändrats en del, men jag kan inte komma på något speciellt just nu.

Brukar du läsa mycket kriminalromaner själv?

Jo, jag har läst mycket deckare själv och försöker hinna läsa deckare nu också, men det blir mest när jag inte har någon översättning på gång. Gärna engelska deckare från Minotaur, men även norska och isländska (Indridason) samt en och annan svensk. Vem som har bäst språk vågar jag inte uttala mig om, och eftersom det mest handlar om översättningar är det frågan om hur bra översättaren är. Vissa har uttryck som man kanske retar sig på. Ser mycket deckarserier på TV också, oftare än jag hinner läsa böcker.