Ibland så får man hem en bok som man inte har hört talas om och därmed inte har några direkta förväntningar och så visar det sig att det är en riktig pärla. Det händer inte ofta men jag kan glatt säga att S.J. Boltons Nu ser du mig är en otroligt bra och väldigt ruggig deckare. Nu vill jag bara läsa uppföljaren.
Handlingen
Lacey Flint, som jobbar vid London-polisen, hamnar mitt i ett obehagligt mordfall när det första offret snubblar blodig in i hennes famn. Plötsligt får hon ta del av en jakt på en mördare som härmar den mest ökända av världens galning – Jack the Ripper. Blodiga brev, med mördarens signatur skickas till Lacey. Uppenbarligen är det någon som studerat morden ingående eftersom de är nästan kopior av de breven som sändes under slutet av 1800-talet. Men varför är denne så fäst vid Lacey? Vet mördaren om hennes specialintresse för Ripper-morden? Och det som värre är, mördaren tycks veta om Laceys hemligheter.
Mina egna tankar
Nu ser du mig är berättat i ett jag-perspektiv i många av kapitlen, det vill säga det är Lacey som berättar historien. Detta gör att den allt som händer blir mer påtagligt. Det blir lite mer ”in your face” om ni förstår vad jag menar. Det är kanske ett lite sidospår men jag tycker det är himla intressant. Dessutom tror jag inte att jag förut läst en bok där det berättas ur en kvinnlig huvudpersons perspektiv. Det är inget jag reflekterat över förut utan jag kom på det efter att ha läst ett kapitel och av någon anledning trott att Lacey var en kille. Tro mig, det blev himla märkligt.
Men Nu ser du mig är väldigt bra och otroligt obehaglig. För det första så är det obehagligt för att Ripper-morden är än i dag fruktansvärt makabra och blodiga och dessutom så utspelar sig hela boken i ett sorts mörker. Det är det kvävande mörkret runt Laceys lägenhet, det kompakta mörkret över Camden och framförallt mörkret som verkar finnas inom Lacey själv.
Boken handlar till stor del om unga kvinnors utsatthet och det är alltid ett aktuellt ämne. Att författaren lyckas fläta in det i en raffinerad deckare/thriller är imponerande. Det är nämligen inte så påtagligt utan det kommer liksom lite successivt, speciellt när man tänker tillbaks på den. Så jag rekommenderar Nu ser du mig, men kanske inte till er som är mörkrädda. Jag vill inte förstöra er nattsömn…
