månadsarkiv: januari 2013

Tre deckare – Under ytan

Publicerat av

Noveller är så underskattade! Denna ljudbok är bara dryga timmen lång men är ändå naggande god! Det är Läckberg, Kallentoft och Rosman som står för de tre berättelserna.

 

Camilla Läckberg

Läckberg är först ut med Änkornas Café och hon får in en riktigt fullträff! Hon behärskar formatet perfekt och serverar en ”mysig” historia om kvinnomisshandel(?!) Ja, det låter absurt men hon lyckas faktiskt med detta. Högsta betyg!

 

Mons Kallentoft

Sedan kommer Bortom paradiset av Mons Kallentoft, en novell som tyvärr helt missar målet, i alla fall för mig. Jag var tvungen att lyssna på den två gånger för att överhuvudtaget förstå vad den ville säga. Att den dessutom ligger inklämd emellan två mindre mästerverk gör den knappast bättre. 

 

Ann Rosman

Ann Rosman får avsluta med Gasten på Vannholmarna, en minithriller/spökhistoria som lyckas med konststycket att kännas ”större” än vad det lilla novellformatet borde tillåta. Fullträff här också!

 

Hitta boken:

Boken på Storytel…

Boken som nedladdningsbar mp3 på Adlibris…

Boken på CD på Adlibris…

Kan man läsa för mycket deckare?

Publicerat av

Svaret är Nej! Men det kan bli lite tjatigt att bara läsa deckare. Därför har jag nu bestämt mig för att åtminstone var tredje bok jag läser ska vara en ”vanlig” bok. Det kan tyckas enkelt men högarna med deckare tycks aldrig sina. Nya böcker som ska recenseras går före vanliga böcker och det finns inte så mycket tid till att läsa som man skulle kunna tro. Man jobbar, kommer hem, äter mat, tränar och vips är klockan 21.00 och då går det alltid en eller flera kriminalserie på TV…

 

Julklapp från julen 2011 eller var det 2010?

Ja, så illa är det….Det är framförallt min snälla mamma som förser mig med vanliga böcker (+ deckare) och då vanligtvis vid jul. Först nu har jag börjat läsa boken ”Grand Final” av Kerstin Ekman vilket är smått pinsamt… Boken är en lek med författarens två alter egon. Den som faktiskt skriver och den som är ansiktet utåt. Jag har både skrattat och förundrats över hur klurigt ihopsatt boken är för att inte tala om vilken känga hon ger till förlag/bokbranschen. Nog om det. Det här är ju trots allt en deckarsajt…

 

Visste ni att…

Kerstin Ekman också har skrivit ett antal deckare? Kanske har ni hört talas om ”Händelser vid vatten” Deckarexperter runtom i landet valde  nyss just den boken till den bästa svenska deckare någonsin. Läs vad Kerstin Ekman själv säger om att hennes bok blivit framröstad som bästa kriminalroman genom tiderna. 

 

Trots utnämningen gissar jag att de flesta svenskar inte riktigt tänker på boken som en deckare. Den är så mycket mer än en deckare det är en storslagen roman om en bygd och om människors psyke som också ”råkar” vara en kriminalroman. Kerstin Ekman tänkte inte i banorna deckare utan det bara blev en. Det finns några sådana exempel. Ta till exempel Brott och straff. Det är en roman om ett brott vars syfte är mer än underhållning som ställer stora existentiella frågor. Då och då dyker det upp sådana mästerverk av riktigt bra författare.

 

Tidiga deckare

Kerstin Ekman började sin författarbana med att skriva sex stycken deckare åren 1959-63 innan hon började skriva romaner. De långt ifrån lika bra som ”Händelser vid vatten”, faktiskt känns det som en helt annat stil,  men det kan vara roligt att åtminstone ha läst en förutom ”Händelser vid vatten” som ju är ett obligatorium om man är minsta intresserad av deckare.

 

1959 – 30 meter mord

1960 – Han rör på sig

1960 – Kalla famnen

1960 – Tärningen är kastad

1961 – De tre små mästarna

1962 – Den brinnande ugnen

1963 – Dödsklockan

 

De bortglömda av Sara Blædel

Publicerat av

Det här är den första boken jag läser om den danska kriminalinspektören Louise Rick. Jag såg faktiskt fram emot att läsa denna eftersom jag brukar gilla danska saker. Eller ja, jag gillar vanligtvis danska filmer eftersom de ofta har en väldigt svart och skruvad sorts humor. Åtminstone det är det vad jag förknippar med Danmark. Dessutom så vill jag gärna läsa deckare från andra länder än Sverige, England och USA (och Norge om man räknar med Nesbø vilket man givetvis måste göra) så denna var ett välkommet tillskott.

Handlingen

Kroppen efter en ung kvinna med ett väldigt tydligt ärr i ansiktet hittas i skogen nära Hvalsø. Men vem är hon? Ingen med hennes utseende har anmälts försvunnen, inte nu och inte förut. Hon återfinns inte i något register. Fast besluten att få reda på vem kvinnan är så lämnar Louise ut en bild till pressen och snart hör en gammal sköterska av sig och berättar att kvinnan på bilden måste vara en flicka, Lisemette, hon tog hand om på en institution. Men Lisemette är egentligen en sammanslagning av två namn: Lise och Mette – de var tvillingsystrar. Men båda systrarna dödsförklarades flera år tidigare så hur kan hon helt plötsligt dyka upp död? Och vart är systern?

Louise börjar nysta i den här obehagliga historien och hon inser snart att den gamla mentalinstitutionen har mörka hemligheter på sitt samvete.

Mina tankar

Detta är tydligen den sjunde boken om Louise och på sätt och vis märks det. När jag läser boken så märker jag att det finns en bakomliggande historia, något i den omgivande skogen och framförallt i Louise förflutna. Men det är inte så att man inte förstår vad som händer. Det ger snarare en djupare dimension åt karaktärerna, gör framförallt Louise mer levande. Jag uppskattar det verkligen även om jag inte riktigt får grepp om Louise. Men det ger mig mersmak – jag vill definitivt läsa mer av Sara Blædels böcker.

Själva handlingen är obehaglig rent ut sagt. Av någon anledning har många böcker jag läst på sistone handlat om utsatta kvinnor och det verkar som det bara blir värre och värre. Eller så påverkar det mig mer och mer. Men historien om Lise och Mette berör mig verkligen och det var jobbigt att läsa vissa passager i boken. Kanske beror det på deras speciella utsatthet, att de var funktionshindrade och bortlämnade till en institution som skulle skydda dem men misslyckades gravt?

Storyn är skrämmande och obehaglig men den berör också. Den är inte actionfylld eller skyndar sig fram i ett snabbt tempo. Istället är det som en vardag och det är nog det som gör att man som läsare berörs tror jag. Som om man kan känna att ondska kan krypa in i den vanliga vardagen.

 

Ingrid Hedströms Madam Poirot

Publicerat av

I våras kom den senaste i raden, Rekviem i Villette , av böcker med den kvinnliga undersökningsdomaren Martine Poirot ut i handeln.

Jag har haft den ligga till sig på mitt nattduksbord och nu i julhelgen var det till slut dags.

 

Vi kastas här in i ett drama där mammor med spädbarn mördas på de mest gruvliga vis.

Uppblandad med lite terrorism, såväl höger som vänster, och historien håller mig bunden till dess jag läst sista sidan.

 

Jag erkänner gärna att den första boken om Mme Poirot, Lärarinnan i Villette,

Inte gjorde något som helst intryck på mig, men det har ändrats drastiskt. Nu när vi nått bok nummer fem är jag fast.

 

Vad är det då som gör att jag, trots motsträvigheten i början, dras till Hedströms böcker? Det finns ett klart och tydligt svar på det, faktiskt. Pålästheten!

 

Inte bara att författaren kan sina fakta på djupet, det kan bli torrt som snus, utan också att ett genuint intresset för det hon skriver lyser igenom. Hedström

Lyfter frågor och ger oss en historia som hon själv brinner för, och det slår

igenom.

 

Vi är många som tröttnat på de svenska skärgårdsmorden som påminner mer om löpandebandproduktion än något en duktig författare berättar ur fantasi och hjärta.

Den senaste eländigheten är väl Fjällbackamorden på tv. Herrejisses, låtom oss slippa! Ska vi ha ett svenskt skärgårdsmord på tv så ge oss Ann Rosmans, ur hjärta och historiskt intresse, intressanta historier med grund och inspiration ur faktiska händelser i gamla tider.

 

Jag skulle gärna se en spelfilm grundad på Hedströms böcker om Villette.

Varför inte t ex bok nummer fyra, Blodröd måne över Villette?

 

Kan ni se framför er hur kameran zoomar in på Istanbul, på stationsområdet, på det raddiga gamla slitna tåget som kallas OrientExpressen? Vi ser hur Madam Poirot och hennes svenska svärmor går ombord…

Nåja, kanske får vi låta någon som arbetar med filmmanus ta vid där … Varsågod, ni har de första minuterna klappade och klara!

 

The Oxford Murders – Filmen

Publicerat av

Denna film från 2008 med Elijah Wood i huvudrollen har recenseras tidigare här på Deckarhuset. Erica gillade den inte alls och Sara gav den knappt godkänt. 

 

Förvånad

Jag blev därför både förvånad och glatt överraskad när jag själv såg den i går. Jag tyckte det var en helt ok film! Inget mästerverk men ändå klart underhållande.

Jag kan dock hålla med om att första halvan är mycket starkare än den andra halvan. De lyckas nämligen bygga upp en väldigt tätt, ruggig stämning i första halvan som dessvärre försvinner någonstans i mitten av filmen. Elijah Wood lyckas inte heller helt övertyga som ett matematisk geni, han är ingen katastrof i rollen, men långt ifrån bra.

 

Handlingen

En utbytesstudent, Martin (Eliah Wood), kommer till Oxford för att arbeta på sin doktorsavhandling. Hans dröm är att få den något underliga professorn Seldom (John Hurt) som sin handledare. Martin har länge haft Seldom som någon slags idol och han blir även inneboende hos en äldre dam (och hennes dotter) då hon är vän med Seldom.

Martin lyckas dock inte så bra med att få kontakt Seldom, i alla fall inte förrän han en dag möter honom i dörren till den äldre damens hus. När de sedan kommer in finner de henne mördad och nu börjar jakten på en mördare som har en tendens att lämna en rad med matematiska gåtor som ledtrådar efter sig…

 

Tidigare på Deckarhuset:

Erica om samma film…

Sara om samma film…

Erika om boken filmen bygger på…

Ett fall för herr Falk: Lösningen

Publicerat av

Vinnare

Tack!!! till alla er som deltog i vår Julkalender/Mordgåta. Vi har nu utsett en vinnare. Det blev Kristoffer L. i Stockholm. En läsplatta kommer med posten inom ett par veckor!

 

Lösningen

Nu har vi även publicerat lösningen. Om du går till mordgåtans huvudsida och skrollar ned till botten så hittar du nu ett antal sidor med alla bilderna får julkalenderns luckor. På sista sidan hittar du facit.

 

Frågor och svar om ljudböcker

Publicerat av

Oj, fått hela 3 e-post med frågor om ljudböcker sedan i julas 🙂 Jag är långt ifrån en expert på området men tänkte svara på frågorna jag fått här på sajten också.

 

1) Jag tänker ge min tonårsson en ljudbok i julklapp. Jag hade först tänkt ge honom en bok på CD men kom sedan på att han inte ens har en CDspelare. Kan du rekommendera något?

 

Det här är svårt. Format när det kommer till ljudböcker är en djungel! (Jag har skrivit om detta tidigare här…) Problemet är att det inte finns någon riktigt standard. Många e-handlare i Sverige har därför börjat sälja ljudböcker i mp3-format (med ett vattenmärke som talar om vem som köpt den, men tack och lov utan något inbyggd skydd (DRM) som begränsar hur du kan lyssna på den) Fördelen är att de kan spelas på i stort sätt alla spelare/smarta mobiler och datorer som finns, nackdelen är dessvärre att en bok ofta är uppdelad som flera filer och att ljudboksspecifika funktioner ofta inte fungerar i din spelare (så som bokmärken och snabbare/långsammare hastighet).

 

Själv har jag helt slutat med att köpa ljudböcker utan har istället börjat använda mig av en streamingtjänst. Där betalar du en abonnemangsavgift varje månad och beroende på abonnemang får du tillgång till allt ifrån 1 upp till oändligt många ljudböcker i månaden.

Finns flera olika, själv föredrar jag Storytel (men det är en smaksak). För att kunna lyssna på böckerna när du är på språng behöver du en smart mobiltelefon som kan ladda ned streamingtjänstens app (Jag använder min iPhone).

 

Jag hade rekommenderat dig att ge bort en månadsabonnemang på en streamingtjänst istället för att köpa en bok.

 

 

2) Ni tipsade om en streamingtjänst för ljudböcker (namnet på företaget utbytt mot en streamingtjänst för ljudböcker) i dag. Jag har länge varit intresserad av att prova på dom men jag undrar hur många böcker man hinner lyssna på under en månad.

 

Hej, oj vilken fråga. Beror väl på hur/när du lyssnar på ljudböcker och hur långa de är. Själv lyssnar jag endast när jag lämnar hemmet (spelar ingen roll vart jag ska, även om jag bara ska till kiosken på hörnet för att handla mjölk så lyssnar jag ett par minuter) och när jag städar eller lagar mat (jag lagar alltid middagen och jag tycker verkligen det är SJUKT tråkigt att laga mat, men med en bok i öronen är det helt ok).

 

De flesta ljudböcker (i alla fall de jag lyssnar på) är någonstans mellan 10-20 timmar långa och jag lyssnar nästan alltid med 1,5 gånger hastigheten.

 

Jag brukar normalt hinna med 3-4 ljudböcker i månaden.

 

 

3) Jag lyssnar på väldigt mycket ljudböcker i min Iphone, den har några år på nacken nu, den är så där lite bullig med plast på baksidan. Du skrev på Deckarhuset att du brukade höja hastigheten när du lyssnade på ljudböcker på din Iphone. Det låter väldigt trevligt men hur gör man? Jag har försökt hitta inställningen men inte lyckats, kan det vara så att min telefon är för gammal?

 

Hej! Nej, din telefon är inte för gammal. Den funktionen är dock inte alltid tillgänglig. Det beror på i vilken app du lyssnar på böckerna i och även i vilket format de är i.

Om du använder en streamingtjänst (vilket jag fick uppfattningen att du inte gör) så finns inställningen i direkt i den appen. Om man som jag använder Storytel verkar det dock endast vara möjligt att höja hastigheten om man lägger den aktuella boken i flightmode (hela boken laddas då temporärt ned till din telefon).

 

Jag gissar dock att du lyssnar på ljudböckerna i iPhones egna iPod app. I den kan du bara höja hastigheten om ljudboken är i Apples egna ljudboksformat (det funkar alltså inte om den är i t.ex. mp3 som är väldigt vanligt förekommande i Sverige). Du kan läsa mer om detta här (läs även kommentarerna för där lade jag in en länk till hur man kan konvertera en bok till Apples format)