I dag välkomnar vi Jan-Erik Ullström som är aktuell med deckaren ”Med slutna ögon” till Deckarhuset.

Med slutna ögon är inte din första bok, även om det är din första deckare. Vad fick dig att byta genre?

Genrebytet var mångbottnat. Jag hade debuterat med över 700 sidor sci-fi/fantasy och i den processen insett att jag kunde skriva. Samtidigt kände jag att jag ville nå så många som möjligt. Dessa två delar, tillsammans med det faktum att jag ville byta genre för att lära känna mitt skrivande, gjorde att jag klev in i deckarvärlden. Min salig mor slukade allt i deckarväg och jag satt mycket med henne som liten, när Miss Marple, Poirot och Morse dök upp i vår TV. Så det har alltid legat där och skavt. Dessutom skulle det bli intressant att följa mitt eget sinne. Vilken väg skulle det ta, när jag inte längre kunde tjusa med monster, alternativa världar och oförklarliga förmågor? Realism visade sig vara väl så spännande. Nu fick jag istället tjusa och locka med berättelse och karaktärsdjup.

Elisabeth/”Bettey”, huvudpersonen i Med slutna ögon, är en ganska ovanlig karaktär. Hur skulle du beskriva henne?

Kluven. Minst sagt. Bruten, på gränsen till hel och solid på gränsen till sönderfall. Hon kämpar mot sitt inre, i samma veva som livets bagage tynger henne alltmer. Men hon är stark. Urstark. Elisabeth vet vad hon vill och gör som hon vill. Eller som Bettey vill. Hon vet hur makt kan se ut och hur den kan användas, om så bara genom en blick eller ett skevt leende. Hon lever med sina sår. Intelligent, men samtidigt blind inför det uppenbara. Det är bitvis väldigt synd om Elisabeth Rehn. Det är först när allt faller på plats, som de saknade bitarna visar sitt värde. Det kan vara för sent för Elisabeth. Kanske.

Du använder dig mycket av adjektiv och adverb i din bok, något som många författare annars undviker. Hur skulle du själv beskriva ditt språk och sätt att skriva.

Ja det där har påpekats mer än en gång. Jag skriver så som jag gör. Ibland mer, ibland mindre. Men alltid från det inre. Jag tror att de lager på lager av beskrivningar som orden målar ut, är den bild eller den scen jag ser. Jag skriver en film som bara jag sett. En film jag försöker att återberätta så gott det går. Vissa klarar inte av att läsa in all den informationen. Andra älskar att få det till sig. Oavsett vilket, kommer jag nog alltid att vara en drömmare med en bred beskrivningsflora i mitt sinne. När jag skriver kommer det bara. Det är som att mitt undermedvetna skriver och medvetandet ligger en sekund efter och kastar ”aha”-upplevelser åt alla håll, samtidigt som ”jag” bygger nästa logiska steg i berättelsen. Jag plockar det mesta från nattens drömmar och vrider det till berättelser. Filmer. Som jag upplevt. ”Med slutna ögon” är helt och hållet från en dröm. Det finns ett avsnitt i boken, där Elisabeth drömmer en mardröm med zombie-inslag. Den är rakt av. Nedskriven samma förmiddag. Jag är utbytt mot Elisabeth och min son Olle mot hennes systerdotter Milla. Att jag gör saker som många författare undviker … det vet jag. Men jag är min egen, precis som alla andra förhoppningsvis är i sitt skapande. Jag vill väcka känslor hos den som läser. Väcka tankar. Öppna dörrar. Jag får mycket ovett från andra författare, men det säger nog mer om dem än det gör om mig. Jag kör på. Alltid. Musik i öronen och in i bubblan. Hellre egen och ihågkommen av få, än normsmittad och hyllad av massan. Alla kan skriva. Börja!

Med slutna ögon är en del av Rehnserien, när kommer nästa del?

I detta nu (20130218) är den 21 kapitel gammal. Troligtvis landar den på 37-38 kapitel, som sin föregångare. Förhoppningen är att den skall finnas till hands lagom till semestertiderna. ”Med slutna ögon” kan läsas som en fristående bok, i och med det hängande slutet. Men den har en fortsättning som tar vid omedelbart, för den som vill veta hur allt till slut landar. Jag hoppas att jag får möjlighet att skriva fler böcker i Rehnserien. Karaktärerna växer och att kunna skapa fristående berättelser om dem i framtiden, skulle inte vara några problem alls. Det flödar. Så sent som igår hojtade två läsare: ”SVT! FILM! SERIE!”

Så tillsist. Vilken fråga skulle du ställa till dig själv som ingen annan ställt ännu, och vad skulle du svara på den frågan?

Finns det någonting nytt du önskar att du får möjlighet att lära dig under 2013? (Ja. Att skriva filmmanus. Jag har berättelser som skulle passa så mycket bättre i rörlig bild. I detta nu gnager t ex en svensk dramakomedi med udda touch innanför pannbenet. Människor får tårar i ögonen när jag återberättar storyns ramverk. Den behöver göras.)

Stort tack från oss på Deckarhuset för att du tog dig tid att svara på våra frågor!

Tack för tiden, möjligheten och de givande frågorna.

En recension av Med slutna ögon kommer att dyka upp senare denna vecka. 

I dag blir det en intervju med A.S. Swanski, en holländsk musiker som numer bor i Sverige och som är aktuell med ett helt album inspirerad av svenska deckare!

 [HTML1]

Hur kommer man på tanken att göra ett helt album inspirerad av svenska deckare!?

För två år sen jobbade jag på ett nytt musikstycke som hade något filmiskt och skulle kunna passa till en skräckfilm. Jag hade just läst Johan Theorins Skumtimmen och fick idén att skriva en kort text till musiken inspirerad av Skumtimmen eftersom boken hade liksom musiken något spökaktigt. Demoversionen som jag laddade upp på Internet fick mycket bra respons och då kom jag på tanken att göra fler låtar inspirerade av svenska deckare.

De bästa svenska deckarna är inte bara spännande men ofta berättar något om hur samhället ser ut. I många böcker finns det känslor av indignation och ilska. De ger bra underhållning men samtidigt känner man sig lite obekväm när man läser dem. Egentligen är det hur jag alltid har föreställt mig min musik också. Jag tycker om musik som skapar starka bilder och berätter något om världen. Det är inga schlager som jag gör. Liksom många författare vill jag inte bara underhålla utan också utmana dig som lyssnare. Det är dåligt om människor är likgiltiga inför ett musikverk eller en bok.

Man kan säga att min musik och svenska deckare passar bra ihop. Dessutom har brott alltid haft mitt intresse. Mitt första jobb var som journalist för en holländsk organisation som arbetade med rehabilitering av brottslingar. Jag har besökt fängelser, intervjuat brottslingar, advokater, polis… Så egentligen vår det inte så konstigt att blanda deckare med musik.

Det måste vara säkert och anta att du läst mycket svenska deckare(?) Har du några favoriter?

Min far köpte några Sjöwall & Wahlöö-böcker på 70-talet och när jag var tonåring var dessa de första svenska deckarna jag läste. Då bodde jag fortfarande i Holland och det fanns inte många andra svenska deckare i översättning. Det ändrade sig omkring år 2000 då holländska förlaget De Geus kom ut med böckerna av Henning Mankell och Liza Marklund. Jag upptäckte Kurt Wallander som var en sorts uppdaterad version av Martin Beck och kände igen mycket i Liza Marklunds böckerna eftersom jag var journalist själv. Efter Mankell och Marklund började jag läsa många andra svenska deckare och det blev ännu fler när jag flyttade till Sverige. Då lärde jag mig svenska och kunde läsa böcker som inte fanns på holländska.

Jag var ur slag när jag läste Roslund & Hellströms Odjuret, och inte bara för att min dotter var i dagisålder då. De skriver om brottslingar på ett sätt som jag känner igen. Jag skrev en låt inspirerad av deras andra bok, Box 21, som var också imponerande även om slutet var inte oväntat. En nyligen inträffad bok som jag tycker mycket om är Illdåd av Thomas Erikson, kanske en av de bästa deckarna jag har någonsin läst. Historien är konfronterande och känns inte alls som en roman. Men ibland njuter jag också av böcker som helt enkelt berättar en bra historia utan samhällskritiska innehåll, till exempel Johan Theorins böcker. På albumet kommer också en låt inspirerad av en bok skriven av Håkan Nesser som är en bra stilist. Leif GW Persson, en annan bra stilist, är inte med men jag har en låt som handlar om Palmemordet för att den har en viss symbolisk betydelse för svenska deckaregenren enligt kritikerna. En låt om en ofattbar true crime i det perfekta samhället som många tänkte inte kunde hända mellan låtar om fiktiva brott i det perfekta samhället som kunde har hänt.

Jag läste även att du själv har skrivit en deckare, kan du berätta lite om den?

Boken hette Moscow Hearts och gavs ut för nio år sedan i Nederländerna. Jag skrev den under en pseudonym, Marc Pennartz. Historien handlade om internetbrott och människohandel. Boken fick bra recensioner, men sedan dess var jag mycket upptagen med andra saker. Då hade jag ingen tid för att skriva en annan deckare, men kanske gör jag det en gång ändå. Jag skrev redan deckare när jag var ett barn och jag tycker fortfarande mycket om att skriva. För mig finns det inga stora skillnader med musik. Bara formen är annorlunda.

Uppträder du någonsin live med din musik? 

På 90-talet spelade jag i flera grupper och jag skulle gärna spela live igen men jag har ingen band just nu. Det är inte möjligt att göra allt ensam för att jag använder många olika instrument och ljud. Därför använder jag Internet så mycket som möjligt och alla som vill kan lyssna på min musik där utan kostnader. Men visst skulle det vara en spännande upplevelse att göra Deckare-låtarna live.

Vill du höra fler av A.S. Swanskis deckarlåtar så klicka in dig på hans hemsida!…