månadsarkiv: mars 2013

Hans Koppel

Publicerat av

Jag gillar verkligen att hitta nya deckarförfattare vars böcker jag inte läst. Hans Koppel (pseudonym för Petter Lidbeck) är den senaste upptäckten.

Kommer aldrig mer igen

En fredagskväll kommer Ylva Zetterberg inte hem från jobbet. Maken Mike blir irriterad och tror att hon har varit otrogen (igen). När han väl polisanmäler försvinnandet blir han själv den huvudmisstänkte. Tiden går och Mike börjar acceptera att frun förmodligen har blivit mördad. Som läsare vet man att hon i själva verket hålls fången i närheten av deras hus i Helsingborg. Samtidigt dör flera av hennes kompisar från högstadietiden.

Läskigt! Jag var tvungen att läsa boken från pärm till pärm för annars hade jag definitivt fått mardrömar. Liksom i så många andra deckare är motivet hämnd och förklaringen till brottet finns långt tillbaka i tiden. Boken nominerades av Svenska Deckarakademin till årets bästa svenska kriminalroman 2011.

Kom så ska vi tycka om varandra

Anna Stenberg åker på konferens och inleder en kort affär med en ung man. När Anna vill avbryta relationen för att inte förstöra sitt äktenskap börjar han förfölja henne. I första kapitlet får vi reda på att mannen mördade sin mamma så vi vet att det inte kommer att sluta väl.

Boken är den andra delen i en planerad triologi och jag ser fram emot nästa del trots att den här boken inte levde upp till mina förväntningar. Den var helt enkelt inte lika spännande som den första delen.

Med slutna ögon av Jan-Erik Ullström

Publicerat av

Handlingen är ganska enkel, Med slutna ögon är en traditionell ”mördare-är-ute-efter-huvudpersonen-historia”. Det som särskiljer just den här boken från de andra i samma genre är främst tre saker:

För det första huvudpersonen som nästan kan sägas lida av en personlighetsklyvning. Elisabeth (eller Bettey som hon ibland ”blir”) är dessutom väldigt svår att placera i ett fack. Karaktärens handlande känns ofta helt irrationellt, vilket fungerar i just detta fall då hennes psyke är så trasigt.

Det andra som särskiljer denna bok är språket. Ullström verkar älska ord, främst adjektiv och adverb, för boken bokstavligt talat kryllar av dem. Jag vet inte om jag håller med Stephen King som en gång sa att ”The road to hell is paved with adjectives.” men det drar ned tempot något enormt och dessutom blir man som läsare lätt trött i huvudet efter ett tag.

Det tredje som särskiljer boken är redigeringen, ja eller snarare bristande redigering. Boken är på 470 sidor och nästan en tredjedel tillför inte storyn något. Dessutom finns det alldeles för mycket upprepningar och logistik/logik-problem. Jag hade definitivt rekommenderat att Ullström skaffade sig en bättre redaktör! För Med slutna ögon har sina stunder, men de drunknar tyvärr i allt brus.

 

Kvinnlig motsvarighet till den dystre, ensamma poliskommissarien

Publicerat av

Ann Cleeves

Den brittiska författaren Ann Cleeves har skrivit flera olika serier i deckargenren bland annat en serie om Kommissarie Ramsey. Den serie hon är mest känd för och som gjorde att jag fick upp ögonen för Ann Cleeves, är serien om Vera Stanhop. Den gick som TV-serie för ett tag sen. Jag gillade den och tyckte det var intressant med en kvinnlig kommissarie, vilket fortfarande är relativt ovanligt i brittiska deckare, i alla fall som är översatta till svenska.

 

Vera Stanhop

Vera har likheter med kommissarie Jane Tennyson och kommissarie Morse. Hon är ensamstående, i medelåldern, sköter inte sin hälsa och är allmänt butter och besvärlig. Hon har en nära medhjälpare som får ta mycket skit av henne.

 

The Glass Room

Handlingen är förlagd till en gård på landet där man håller en skrivarkurs. En av kursledarna mördas och Veras granne som är med på lägret blir huvudmisstänkt. Boken är upplagd som en modern variant av den klassiska pusseldeckaren. En brokig skara författare och författar-wanbabees. För mig blev det för mycket klichéer och stereotyper. Eftersom Vera har kopplingar till den huvudmisstänkte borde hon avsäga sig fallet men lyckas på något sätt ändå behålla fallet.

 

TV-serien bättre än böckerna

Nu var det här förvisso min första bok av Ann Cleeves och nr 5 i serien men jag hade ändå förväntat mig mer. Handlingen var ingen jätteintressant. Det som var mest intressant var Veras relationer med sitt team. I TV- serien mordhandlingarna och de personliga relationerna mellan Vera och hennes team lika intressanta och skådespelerskan Brenda Blythe gjorde ett lysande jobb med att gestalta Vera.