En artikel i Wall Street Journal rapporterade nyligen att ungefär 16% of alla amerikaner kommer att drabbas av en svår depression någon gång i livet och att många patienter provar flera olika mediciner innan de hittar en som fungerar för dem. Det är precis vad som händer filmens huvudperson, Emily Taylor.
Oönskad bieffekt
Emilys man blir utsläppt från fängelse, och trots att han gör allt för att de ska återfå livet de hade innan, sjunker hon allt djupare ner i sin depression. När inga andra mediciner fungerar väljer hennes psykiatriker att ge henne en ny medicin. Den verkar fungera bra, förutom att hon börjar gå i sömnen. När hon begår mord under en av sina sömnepisoder blir frågan – var det hennes eller medicinens fel?
Olika förväntningar
Min man hade höga förväntningar på filmen och blev besviken. Jag hade inga förväntningar och blev glatt överraskad, och fick dessutom några mardrömmar, så filmen gjorde uppenbarligen intryck på mig. Har ni sett den? Vad tyckte ni?
Idag hittade jag ett nytt antikvariat, vars deckaravdelning naturligtvis behövde finkammas. Jag är vad man skulle kunna beskriva som vansinnigt förälskad i lite äldre deckare, helst svenska (men även Agatha Christie, Dorothy L. Sayers m. fl. går självklart bra), från främst 40-, 50- men även 60-tal.
För visst är det något speciellt med de lite äldre deckarna! Nutida slit-och-släng-pocketar som man helst säljer på loppis efter att ha läst ut dem kommer inte i närheten av den ”air” som omgärdar den gamla antikvariatdoftande detektivromanen då privatdetektiverna fortfarande bar trench coat av den anledningen att det kanske blåste eller regnade ute.
Personligen ser jag extra mycket fram emot deckargeniet Åsa Larssons boktips, vars senaste bok ”Till offer åt Molok” förresten vann Svenska Deckarakademins pris för bästa kriminalroman 2012.