månadsarkiv: januari 2014

Morsan, du är ett odjur…

Publicerat av


Sonen, 22 år gammal, kommer på besök till sina åldriga urmodiga föräldrar med öppningsrepliken – Tjena morsan, vet du vad man hittar om man googlar bilder med sökordet ”odjuret” – DIG !! Gossebarnet viker sig av skratt och halar fram sin älskade lilla padda för att morsan själv ska kunna bedömma riktigheten i påståendet genom framlagt bevismaterial. Odjur ? Första tanken är varför googlade du bilder på odjuret? För att sedan gå vidare till …VA? Hur är det möjligt?? Svaret på fråga ett är ”Jag ska på maskerad och gå som ena halvan av Skönheten och Odjuret och behövde göra lite efterforskningar” Gissa vad svaret på fråga två är?

 

De oönskade – Dansk uppföljare

Publicerat av

Lene Kaaberbøl & Agnete Friis

Denna danska författarduo debuterade för ett tag sen med boken Pojken i resväskan som Linda recenserade i somras. Huvudkaraktæren i deras böcker är Nina Borg, en sjuksköterska som ställer upp för illegala flyktingar i nöd men som har svårare med att hjälpa och ägna tid åt sin egen familj. Böckerna är realistiska, och samhällskritiska med beklämmande människoöden.

De oönskade

Nina Borg försöker att hålla sitt löfte till sin man, att inte arbeta hjälpa illegala flyktningar så länge han är bortrest. Men när nöden kallar kan hon inte låta bli. Några barn har snabbt blivit mycket dåliga och Nina åker dit för att hjälpa till. När hon själv blir allvarligt sjuk börjar hon fundera på vad det egentligen kan vara för sjukdom barnen har drabbats av. Parallellt får vi följa två ungerska pojkar (bröder) en romsk pojke och en halvromsk pojke. Den förstnämnda brodern hamnar i stor fara och trubbel när han beblandar sig med den lokala gangsterbossen för att kunna ge honom deras familj en bättre tillvaro. När allt går snett måste hans bror resa till Danmark för att försöka hitta och rädda brodern och sin familj.

Svårt att värja sig

Historien grep tag i mig ganska fort. Det är många tankar som snurrar i huvudet. Dels hur man (vi?) behandlar romer och illegala flyktingar. När man får en bakgrundshistoria till en av dessa människor man möter på gatan som tiggare, eller ser på nyhetsinslag i slitna skjul och misär  är det svårt att vända bort blicken. Visst, det här är en fiktiv historia men alla människor har sin historia med sina orsaker och förklaringar. Jag lider också med Nina när hon inte kan låta bli att hjälpa människor i nöd trots att hon/vi vet att hennes familj kommer att drabbas negativt. Frågan är om man måste välja?

Intressant och gripande

Så kan man sammanfatta den här boken. Det är inte någon mästerlig intrig ur kriminalroman/deckar-synpunkt men det är ändå väldigt spännande. Jag sträckläste boken som väckte många tankar. Det är dock inget för den som vill ha enkel och lättsmält underhållning.

Ritual av Mo Hayder

Publicerat av

Äntligen har ett svenskt förlag snappat upp Mo Hayder igen och hennes första bok i Walking Man serien släpptes i höstas på svenska. Ritual gavs ut 2008 och det finns nu 4 böcker i serien och jag kan varmt rekommendera dem allesammans. Den senaste Poppet, var verkligen nervkittlande utan dess like.

Walking Man serien handlar främst om polisdykaren Flea Marley och kriminalkommissarie Jack Caffery. Flea är ett nytt ansikte men för er som läst Mo Hayders första två böcker, Fågelmannen och Trädens tystnad, är bekant med Jack och hans förflutna. Har ni inte läst dem så kan jag verkligen rekommendera dem med en viss reservation: både Fågelmannen och Trädens tystnad är extremt blodiga och obehagliga. De är inte för den känslige. Jag vill varna lite extra för Trädens tystnad, för även om det är en bra deckare, så är den oerhört jobbig att läsa eftersom det handlar om en extremt obehaglig pedofil. Jag grät i timmar efter jag hade läst den just för att den var så jobbig, rent psykiskt.

Handlingen

Flea Marley är den unga polisdykaren som finner en avhuggen hand under ett rutinuppdrag. Hon plågas av saknaden av sina föräldrar som försvann två år tidigare under en dykning i Bushman’s Hole i Sydafrika. Jack Caffery har nyligen flyttat från London ned till Bristol för att slippa sitt förflutna och utredningen om den avhuggna handen hamnar på hans bord. Snart dras utredningen ned i en obehaglig undre värld av drogmissbruk och afrikansk svart magi.

Mina egna tankar

Oj, själva handlingen fick väldigt lite plats men samtidigt så behövs det inte mer än så. Jag vill ju inte förstöra läsupplevelsen för er. Det som jag tycker är mest fascinerande är hur Mo Hayders författarskap har utvecklats sedan Fågelmannen, som var hennes debutroman. Fågelmannen är nattsvart och de följande böckerna är också lika mörka. Men i Ritual så har det vänt. Eller ja, handlingen är fortfarande mörk och obehaglig (hon balanserar på gränsen till skräck) men det finns en ljus glänta där. Och jag tror att den gläntan kom med Fleas inträde i hennes böcker. Det är som hon lyser upp lite av det mörker som Jack omger sig med. Inte för att Flea är en ljus person, utan hon har sitt eget mörker och hon är definitivt ingen spillevink. Utan det är snarare en strimma av hopp som har kommit med henne i Walking Man-serien.

Det är en spännande bok som verkligen är en nagelbitare. Jag hade svårt att lägga den ifrån mig när jag först läste den. Det enda jag kan anmärka på, och det har egentligen inte med Mo Hayder att göra, är delar av översättningen. Det förekommer nämligen fel på ett ställe och det sticker i ögonen på mig. Alla kanske inte störs lika mycket av det men eftersom jag pluggar engelska och översättning är ett stort intresse hos mig så blir det en sak som stör, helt enkelt.

 

Dubbelt danskt!

Publicerat av

Överst i bokhögen

Erik Valeurs debutbok Det sjunde barnet fick Glasnyckeln 2012 – årets bästa skandinaviska deckare – och har nu översatts till svenska.

Lene Kaaberbøl och Agnete Friis bok De oönskade är en uppföljare till Pojken i resväskan.

Recensioner kommer inom kort!

Recension: ”Medan mörkret faller” av Anna Lihammer

Publicerat av

Igår läste jag ut Medan mörkret faller av deckardebutanten Anna Lihammer, förlagets Historiska Medias andra deckarförfattare – och första kvinnliga! Boken kommer ut den 27 januari, men har redan nu börjat recenseras lite här och var.

 

FÖR HISTORIEINTRESSERADE DECKARLÄSARE

 

Precis som hos Historiska Medias första deckarförfattare, Set Mattsson (som hittills skrivit Ondskans pris och Svekets offer i serien om kriminalöverkonstapel Douglas Palm), är detta naturligtvis en historisk deckare – perfekt kombination för historieintresserade som gärna vill ha en gåta att lösa!

Anna Lihammer är arkeolog och har tidigare bland annat skrivit fackboken Vikingatidens härskare, som blev utnämnd till Årets bok om svensk historia 2012. Och även om klivet över till deckargenren kanske är ganska långt inser jag en bit in i boken att arkeologi och mordgåtor har fler samband än jag kunnat tro.

För en historienörd blir detta mumma…

 

HANDLING

Den lite excentriske kommissarien Carl Hell får i uppdrag att utreda mordet på en högt uppsatt forskare i Uppsalas akademiska kretsar, men när hans första steg i arbetet är att be en kvinnlig polissyster om hjälp blir omgivningen skeptisk. Maria Gustavsson är allt som inte förväntas i en manlig polisvärld, men snart lyckas hon komma gåtans lösning på spåren och ser sådant som Hell missar – eller väljer att inte se. Vad har dåtidens rasbiologiska tankar för roll i morddramat? Vad betyder det att offret dödats på ett sätt som är både brutalt och visar på stor medicinsk kunskap?

Och hur långt är en människa beredd att gå för att uppnå sina mål?

 

FRÅN DÅTID TILL NUTID

 

Berättelsen är lite trevande i början, men tempot ökar undan för undan och upplösningen är verkligen otroligt bra skriven! Det märks att Lihammer får upp ångan och att hon vet vad hon vill säga med den här boken. Dessutom märks det att hon tycker om sina karaktärer Carl Hell och Maria Gustavsson. Det gör jag också: de är trovärdigt beskrivna och jag uppskattar att de inte är förutsägbara. Båda har sina personliga hemligheter, vilka även får betydelse för själva intrigen – snyggt!

Det märks även att författaren har kunskap om den tid boken utspelar sig i, t.ex. när det gäller dåtidens steriliseringslag och synen på psykisk sjukdom, men även hur könsrollerna påverkade yrkesrollerna som polis och ”polissyster” (som de få kvinnliga poliserna kallades).  Det faktum att det är ganska ovanligt med deckare med tydliga kvinnoperspektiv gör den här boken både originell och extra intressant. Och trots att det hänt mycket med könsrollerna sedan dess har jag lätt att identifiera mig med Maria.

Medan mörkret faller knyter samman då och nu på fler än ett plan och lyckas göra en historisk deckare aktuell även i vår tid. Förträfflig deckardebut!

Se bokens trailer genom att klicka HÄR!

Tack till Historiska Media för recex!

/Kriss

True Detective

Publicerat av

Oj, så mycket förhandssnack det har varit om denna serie. Tidningskritikerna har hyllat den till skyarna, både för storyn och skådespelarinsatserna och min Twitter har kryllat med nyheter om serien sedan i höstas.

Nu har jag sett första avsnittet.

Så hur var den?

Det märks att det är en HBO-serie, kvalitén är konstant hög. Seriens två stjärnor, Matthew McConaughey och Woody Harrelson, är båda lysande skådespelare. Storyn är intressant och spännande… men… Jag kan inte påstå att serien på något sätt känns ”ground breaking”. Nu kan man ju bedöma hela serien efter endast ett avsnitt, det ska ju komma sju till, men jag skulle bli förvånad om detta visar sig vara något annat än en väldigt traditionell mörk deckare (om än ovanligt välgjord).

 

Pensionärsmord

Publicerat av

Alla känner vi nog till den s.k. Stockholmsveckan i Visby som infinner sig under en intensiv period på sommaren. Den står för en slags ungdomlig överkonsumtion av sprit och svineri. Få författare har nog tänkt tanken att placera sin deckare i denna miljö och sedan ovanpå det låta en grupp pensionärer på utflykt vara målgruppen för historien. Men detta är precis vad Märta Holmerin har gjort i sin deckare ”Aldrig vid din sida”.

 

För att tända eld på sin historia har hon låtit en av pensionärerna på utflykten vara den berömde kriminologiprofessorn Margareta Drake, tätt åtföljd av sin unga systerdotter Julia. Margareta är en konstant fnittrande, kedjerökande person som dyker upp överallt med en cigg intryckt i varje mening. Julia är en journalist som långsamt återhämtar sig efter en traumatisk händelse. Tillsammans börjar de två nysta i det plötsliga dödsfallet, trots att de har semester, något som läsaren ständigt påminns om.

 

”Julia ångrade bittert att hon gått med på att skriva artiklarna om morden. Det var ju flera månader sedan hon jobbat som journalist. Varför hade hon gått med på det nu? Nåväl. Gjort är gjort. Det gick inte att ändra det förflutna.”

 

Jag har funderat på vad den här boken vill förmedla och jag har kommit fram till några förslag; ”Det som göms i snö kommer upp i tö” eller ”Var försiktig med vem du litar på” eller kanske ”Även i de mest oväntade miljöer och sammanhang kan missgärningar förekomma”. För mig kan det kvitta vilken av dem det är för mordhistorien blir aldrig sådär brännande som man hade hoppats. Snarare verkar den vara sekundär till den historia som boken behandlar intensivast och med det som närmast liknar en glöd, nämligen den besvärliga kärlekshistorien mellan Julia och karriärsdrivne kriminalkommissarie Alexander Malmsten från Stockholm.

 

Förutom att texten ibland upplevs upprepande så är boken väldigt lättläst och kapitlen är korta och konsekventa. Varje kapitel har även döpts och förlänats ett datum. På detta vis är det enkelt att följa alla olika personers förfaranden under samma dag.  Kanske har Märta Holmerin låtit handlingen utspela sig under Stockholmsveckan för att modernisera sin deckare, placera sina pensionärer i en samtidsmiljö som ska kunna tilltala fler läsare och samtidigt ge Alex en anledning att vara där. Men på denna punkt är jag osäker. Precis som boken handlar om en grupp pensionärer så tror jag att den här boken riktar sig till en målgrupp av pensionärer. Och där har Märta Holmerin verkligen slagit ett slag för en ny slags deckare.